160 Dagar....

Dag 160, Sverige - ..160 dagar senare..

2009-07-26T15:43:00.000-07:00

Hallå där.

Har väl ingen annan att skylla än mig själv för den rent utsagt usla uppdateringen.

Idag skriver jag det sista inlägget här på bloggen, någonting som känns jävligt trist, men samtidigt ganska rätt.

För 160 dagar sedan så höll jag på att hoppa in i bilen för att bege mig mot Arlanda Flygplats, då med en ryggsäck som kändes sjukt konstig mot ryggen.
För 140 dagar sedan satt jag med ett gäng gamla vänner i ett stekhett Thailand och drack för fulla muggar.. eller ja.. drack för fulla Buckets..
För 100 dagar sedan stod jag utanför det sjukt berömda operahuset i Sydney och blickade ut över Oz's stolthet.
För 95 dagar sedan så var platsen Nya Zealands nordö, där hösten precis börjat visa sig.
Sen kom USA.. och det blev San Francisco, Santa Barbara, Los Angeles, San Diego, Las Vegas, Grand Canyon, Salt Lake City, Seattle, Denver, Saint Louis, Memphis, Birmingham, Atlanta, Orlando, Tampa, Miami, Key West, Fort Lauderdale, Daytona Beach, Jacksonville, Washington D.C och sist men absolut inte minst - The Big Apple.
För 4 dagar sedan så stod jag återigen på Arlanda flygplats och stirrade apatiskt på att rullbandet skulle dra igång, och efter ett tag så låg den där - min ryggsäck -, som nu kändes otroligt mycket skönare och lättare än den gjorde dag 1.

Ni som väntar er någon slags summering av hela resan i ett inlägg får gå ifrån datorn efter det här inlägget och vara besvikna, för att det kommer inte att komma någon sådan.
"Nähe..?.. Varför det då?"
- Jo. För att det går inte att summera. Helt omöjligt.
Jag har själv knappt fattat att jag är i Sverige. Folk pratar Svenska med mig - Jag blir förvånad och svarar på Engelska. Jag känner mig som en missanpassad Victoria Silvstedt i vissa sammanhang. Om några månader eller år så kanske jag kan summera vad de här 160 dagarna har bjudit på. Men det här kommer inte att bli baksidan av någon bok.

På 160 dagar har jag förmodligen besökt fler platser än de flesta gör under en livstid. Och visst är det häftigt. Jag kan säga till folk att jag har varit bland uteliggarna i Bangkok, bland surfarna på Manly Beach, bland neonljusen i Las Vegas.. Och visst är det häftigt?
Men.
Det är ingen tävling. Man vinner inte för att man har varit på fler platser. Vad det egentligen handlar om, tror jag, är att man har haft genuint roligt och upplevt saker som man kommer att minnas. Sen om det är i Nyköping eller New York har egentligen ingen större betydelse, det kryddar bara till upplevelserna lite.
En businessman som rest jorden runt relaterar säkert till Bangkok som ett jävla konstigt ställe där man inte kan gå säker på gatorna. När jag hör "Bangkok" så tänker jag på den där natten då vi kom tillbaka till Bangkok och sov utomhus vid ett café, och det är med ett leende jag tänker tillbaka på det. Jag tror inte att affärsmannen ler.

Jag tror att det är nyttigt att resa runt och se sig om här i världen. Man får referenspunkter och ett annat perspektiv på saker och ting. Att komma hem till Sverige fick mig, och får mig fortfarande, - att skratta till ibland. Saker och ting är annorlunda här - Vissa saker som jag har sett som självklara hela mitt liv känns numera som Bonusar.. eller idioti..

Jag har träffat otroligt mycket nytt folk och det känns trist att man förmodligen aldrig kommer att träffa många av dem igen. Samtidigt som den tanken slår mig så säger en annan del av hjärnan emot och menar att jag inte hade träffat några av dem om jag suttit hemma i Sverige - vilket självklart är sant. Många andra kommer jag förhoppningsvis att se mycket mer av i framtiden.

Hursomhelst..
Nu är den här tiden förbi, och vilken tid det har varit!
Det har blivit ungefär 2,800 mil i bil, buss och båt. 55 timmar spenderade på flygplan och en förskräcklig massa tid i väntan på alla dessa olika färdmedel.
Tre kontinenter, fyra länder och 24 delstater.
Och en Pontus som har haft genuint roligt.

Nu ska jag tillbringa resten av sommaren här i landet där vi egentligen inte behöver låsa varken bildörrarna eller husdörrarna, det kommer att bli skönt att återförenas med alla vänner och bekanta igen.

Jag vill också ge ett stort tack till alla de besökare som lyckats knappa in adressen hit inte mindre än 19,538 gånger och hoppas att ni har tyckt om bloggen, som idag läggs på hyllan.

Tack för den här tiden!

Dag 152, New York, NY - Milda Matilda!

2009-07-17T22:56:00.002-07:00

Vart ska jag börja?

Jag tror faktiskt att det är första gången jag skriver ett inlägg och har absolut ingen aning om vad jag ska börja respektive sluta med, så jag får helt enkelt summera de gånga dygnens innehåll med hjälp av lite gammal klassisk improvisation.

Första dagen lyckades jag klara av den större delen av sträckan mellan Atlanta och New York och checkade sent in på ett Motel i utkanten av Washington, DC. Det tog ett tag att somna eftersom att grannarna skrek på varandra och mannen i sällskapet verkade inte speciellt trevlig mot sitt kvinnliga sällskap.

Efter att omedvetandes slagit av alarmet dagen efter så vaknade jag kring klockan 10 och satt i bilen klockan 10.15 på väg mot Capitol Hill i Washington.

När jag kom till Washington så hände det självklara – GPSen lade av. På någon jävla vänster så hittade jag till Turistområdena och körde ner bilen i parkeringsgaraget som borde få någon slags utmärkelse för högsta pris. 20 dollar/40 min. Som hittat.

Jag började promenera mot vart jag trodde att vita huset låg och kom mycket riktigt efter 5 minuter fram till det hus där världens mäktigaste man sover om nätterna. Jag fotade som en galning och tyckte att det var lite utmärkande att samtliga vakter kring vita huset var så pass stora och grova att de utan tvekan har inkluderat ryssfemmor i samtliga av dagens måltider. Efter ett tag så gick jag till andra sidan av Vita huset och märkte då att polisen och Secret Service hade spärrat av ett enormt område. Varför hade jag ingen aning om, men jag anade att det var något i görningen, så jag satte mig snällt i den 32-gradiga värmen och väntade in händelsen.

Efter 10 minuter hörde jag något från Öst. Efter ytterligare 5 minuter så såg jag inte mindre än tre stycken Helikoptrar komma inflygande i kurs mot vita huset. Jag spetsade öronen något och hörde att det sades något på polisradion.. ”..Marine One entering the White House”… -”Marine One…” – tänkte jag, och refererade direkt till någon kass actionfilm och kom ihåg att det var Presidentens Helikopter.. Amerikas fyrtiofjärde President anlände till Vita huset.. Jag kunde definitivt se att det var någon som satt i fönstret på Marine One och vinkade ut mot mig och de drygt 5-600 andra människor som samlats för att se Presidenten anlända till Vita Huset. Det var här Gåshuden framträdde.

Eftersom att jag nu stod på baksidan av vita huset och egentligen ville stå på andra sidan för att få en bra bild av Vita huset och Helikoptern tillsammans så började jag springa mot andra sidan. Efter att – svettig som aldrig förr – kommit fram till framsidan av komplexet så började Helikoptern surra igen och drog iväg i samma riktning som den kommit. Jag fick bilden.

Efter en tids reflekterande över vad som egentligen hade hänt så kunde jag komma överens med mig själv att jag drabbats av ett fall av ”starstruckness”.. Jag satte mig återigen i bilen och började brumma iväg mot New York City. The Big Apple.

Efter ett par timmars bilåkande i den sjukt irriterande trafiken så såg jag Manhattans skyline i solnedgången. Jag vet inte varför, men jag skrek för mig själv i bilen ”LA MANZANA GRANDE!” – på den mest inkorrekta Spanska jag kunde få ur mig.

Efter någon timme i New Yorks sjuka jävla trafik så kom jag fram till Novotel på 52nd & Broadway. Jag letade reda på ett parkeringsgarage och det slutade även här med en dyr historia.

När jag checkat in och installerat mig i rummet här på 17onde våningen så ringde jag till Pappa & Kristina och berättade att jag kommit fram. Självfallet så låg båda två helt utslagna på deras Hotellrum och skyllde detta nonsens på Jetlag.. Men efter ett uppmuntrande samtal från mig så kom Pappa upp till mitt rum och hälsade mig välkommen med en blixt i ansiktet av kameran. Återigen en konstig känsla att träffa en familjemedlem.

Vi satt på Hotellrummet och pratade en bra stund för att sedan ta en liten promenad i New York-kvällen. När Pappa började känna av tidsskillanden så gick han på stappliga ben tillbaka till sitt rum och föll i sömn. Klockan 06.30 ringer telefonen på mitt rum och mitt trötta och överkänsliga öra drabbas av en alldeles för hög decibel i form av en pigg röst. Det var bara att ställa sig i duschen och inhalera en liter ammoniak i gasform och påbörja den första dagen i N.Y.C.

Vi tog en snabb frukost på Starbucks och började sedan promenera ned förbi Times Square och mot Empire State Building.

Jag och Pappa lämnade den svindeldrabbade Kristina nere på bottenplanet för att ta oss upp i New Yorks numera högsta byggnad. Väl uppe så möttes vi av en utav de mest magnifika utsikter jag någonsin sett. Solen hade precis börjat resa sig över Manhattan och sikten var relativt bra. Otroligt.

Väl nere på marken igen så började vi promenera. Efter ett tag kom vi på att Manhattan är stort, så vi valde att ta en taxi till Ground Zero i Finansdistriktet för att där ta Lunch. Efter Lunchen så satte vi oss återigen i en utav de oräkneliga gula taxibilarna och begav oss tillbaka till Times Square och Hotellet.

För ett tag sedan så fick jag reda på att Matilda skulle spendera en dryg vecka i New York med sin familj för att – precis som jag – fira en förälders 50-årsdag. Vi bytte nummer och när jag kom tillbaka upp till hotellrummet så blinkade telefonen och berättade för mig att jag hade nya meddelanden. Det var en rastlös Matilda som ringde och försökte berätta för mig vilket nummer jag skulle ringa när jag hörde meddelandet, det skulle kunna ha gått bättre.. Efter det tredje meddelandet så satt jag skrattandes på hotellrummet och lyssnade till ett utav de 6 nummer som jag bads ringa..

När jag ringt upp Matilda på det nummer jag redan hade i min telefonbok så kom vi överens om att vi skulle mötas på mitt hotell för att sedan hitta på något. En dryg timme senare trädde det – för mig – tredje igenkännbara ansiktet in på Hotellet. Skitkul!

Matilda åkte med mig till JFK Airport och lämnade av hyrbilen.. Ja, alltså efter vi suttit i trafiken i ett par timmar. Det var riktigt kul att sitta och snacka med den gamle kamraten och vi fick en hel del saker utredda.. till exempel att Matilda för en summa av 5 miljoner Svenska Kronor skulle medverka i en session av ”Golden Showers”, och då vara själva.. mottagaren.. Själv berättade jag sanningsenligt att jag skulle medverka för drygt en halv miljon.. Jag antar att det gör mig till nån slags sell-out, vilket jag fullständigt skiter i.

Ikväll så skulle vi fira Pappas 50-årsdag och gjorde också detta på en mycket fin Italiensk restaurang ett par kvarter ifrån hotellet. Det var riktigt lyckat och dagen har överlag varit mycket, mycket lyckad. Imorgon väntar Chinatown, SoHo och The Village.

Jag skulle kunna ösa ur mig adjektiv, men det gör i alla fall inte ont, här i N.Y.C.

Dag 150, Washington, DC - Brief.

2009-07-16T07:37:00.000-07:00

Hallå där hemma!

Nu sitter jag här, ensam i ett motellrum i Washington DC och skriver det här inlägget..
Är jaq ledsen för det? inte speciellt..

Igår åkte Jocke hem från Atlanta och jag började min färd mot Washington DC.
Att Jocke kom över har varit sjukt kul, vi har gjort en jävla massa saker och roat oss på alla möjliga vis. Lite synd att han inte kunde följa med till Washington och New York, menmen.
It's a Bromance!

Nåja.
Jag började köra runt tretiden då jag också släppte av Jocke vid Atlanta international. Det är drygt 150 mil mellan Atlanta och New York och jag ville köra så mycket av den sträckan som möjligt dag 1. Jag kom faktiskt 105 mil! Måste erkänna att jag var lite trött på slutet, och det var rätt skönt att checka in på Motellet, trots att idioten i receptionen inte verkade förstå någonting om någonting.. En i mängden av stjärnskott inom Hotell & Restaurang.

Nu ska jag pallra mig till bilen och åka till vita huset.. hur ballt det kommer att bli får ni se på bilderna senare.

Dag 145, Jacksonville, FL - Mission Abort.

2009-07-11T17:43:00.001-07:00

Som ni som läst föregående inlägg kanske förstått så skulle vi egentligen spendera dagen kring John F. Kennedy Space Center och Cape Canaveral för att se uppskjutet av rymdfärjan.

Så blev inte fallet.

Idag på förmiddagen så avslöjades det via Twitter att uppskjutet inställs på grund av att uppskjutningsplattformen blivit träffad inte mindre än 11 gånger av blixten dagen innan.

Surt.

Den positiva sidan av det hela var att uppskjutet bara flyttades fram 24 timmar. Vi bestämde oss för att inte stanna i Daytona och istället bege oss en bit norrut, till Jacksonville, för att här invänta beskedet om uppskjutet kommer att ske imorgon, söndag.

När vi först satte oss i bilen efter att ha klämt en frukost på det gudomliga Quiznos Sub, så ställde vi in GPSen på Hotellet som Jocke tidigare bokat.

Men tro fan att den lösaktiga kvinnan som bor i GPSen inte ville hitta adressen. Inte ens de mest desperata försök att lokalisera Hotellet fungerade.

Efter att ha surfat lite bisarrt dyr 3G så lyckades vi lokalisera hotellet, som för övrigt är sjukt fräscht.

Vi har haft en massa tur med hotellrum på sista tiden, och det finns faktiskt bara en person att tacka för det.. Madeleine Ingevald!

...Och hotwire.com.. men utan Madde så hade vi förmodligen legat i nåt risigt motellrum istället för att ligga i varsin tjockis-amerikansk säng och titta på Discovery i HD.

Här kommer en liten konversation som jag nyss hade med min bror..

J.L - "Jävla _ _ _ _ _, helvetes jävla _ _ _ _ _!"

P.L - "Vad är det nu då?!"

J.L - "_ _ _ _ _!! _ _ _ _ _ _ _ _ _!"

P.L- " Vad?"

J.L- "Aerosmith har konsert i Atlanta den 15onde!" (samma dag Jocke åker hem)

P.L -"Nääe?!"

J.L- "_ _ _ _! _ _ _ _!

Haha.. Nu tycker jag lite synd om min bror, som hade gjort det mesta för att få skaka Steven Tylers hand.. eller genitalier..

Nu hoppas jag att alla håller sina fingrar för att vädret imorgon kommer att bli bra, för i sådana fall kommer vi att få uppleva en uppskjutning av en bemannad rymdfärja..

Dag 144, Daytona Beach, FL -

2009-07-10T20:38:00.000-07:00

Här kommer en liten update om vad som har hänt här borta i väst under de senaste dagarna.

Efter att ha spenderat tre nätter i Miami så checkade vi ut från hotellet och lämnade motvilligt tillbaka Corvetten på Miami International Airport. Vi började åka norrut mot Orlando men gjorde ganska snabbt en avstickare västerut och hamnade i Everglades National Park ungefär i höjd med Fort Lauderdale och West Palm Beach. Lite kuriosa om West Palm Beach är att det finns villor där värda runt 100 miljoner... Dollar.. Lite skumt eftersom att det inte fanns några direkt "stängda" områden, som det finns i L.A. Uppenbarligen så bor det nån svinrik ryss där, som köpt sin förmodade sommarkåk av Donald Trump.

Hursomhelst. Väl inne i Everglades så hittade vi det vi sökte efter - Airboat Tours! Om jag inte missminner mig helt så heter det svävare på Svenska.. Eller träskbåt? Ni vet, de där med den stora propellern baktill.
Vi hoppade på båten och drog rakt ut i träskmarken. Efter ett tag så hördes en röst ur högtalarna på båten; "And on your left hand side you'll see the American Alligator", och mycket riktigt, på vänster sida låg en liten Krokodil och såg dum och farlig ut.
Efter den ruskigt häftiga turen så åkte vi tillbaka till fastlandet och kollade på "Alligator Wrestling", med andra ord en kille som står mitt bland massa krokodiler och jävlas med dem och stoppar huvudet i munnen på dem och andra saker som självmordsbenägna människor sysslar med.

Vi drog vidare upp till Orlando och spenderade natten mitt bland alla nöjesfält på International Drive.
Igår, Torsdag, så tog vi beslutet att åka till John F. Kennedy Space Center för att kolla lite rymdfärjor och andra coola Nasa-saker. Det slutade med att vi fick reda på att de ska skicka iväg en rymdfärja från Cape Canaveral den 11e Juli, vilket är imorgon! Självklart blev vi sjukt taggade på att kolla in uppskjutet och bestämde oss därför för att hålla oss i krokarna över helgen och eventuellt se uppskjutet (om vädret tillåter) på Lördag kväll, det skulle vara en sjukt häftig upplevelse.

Imorse åkte vi hit, till Daytona Beach, från Orlando. En resa som tar cirka en timme. När vi kom hit så åkte vi direkt till stranden.. eller på stranden.. Det är nämligen så att sanden här på Daytona Beach är så pass bra packad att man faktiskt kan köra bil på den, en ganska sjuk känsla faktiskt. Man åker liksom bil bland alla solstolar och utlagda handdukar.

Ikväll så åkte vi till den lokala biografen och såg premiären av Brüno, Sascha Baron Cohens nya film. Jag är fortfarande konfunderad över det faktum att den människan fortfarande lever efter alla skumma sjuka saker han har gjort. Om man tyckte att Borat var sjuk så är det ingenting emot Brüno. Sen om själva filmen är lika bra som föregångaren går att diskutera, men sjukt är den i alla fall. En ganska rolig sak var att en Svensk kille är med i filmen, och har en ganska stor roll.

Nu står snart trippmätaren på 16,000 kilomter och man känner att man kanske inte kommer att sakna de extrema avstånden när man kommer till Sverige. En sak som jag har märkt är att Amerikanerna älskar sina bilar och allt vad det nu heter. De minsta bilarna i det här landet är betraktade som "mellanstora bilar" hemma i Sverige. Ibland verkar det som om att Amerikanerna verkligen bor i sina bilar (vissa kanske till och med gör det). Allt ifrån Bankomat Drive-thru's till Apotek drive thru's till valet parking finns tillgängligt överallt. Det kanske inte är det mest hälsosamma sättet att uppfostra ett folk, och det syns mer än väl på de flesta Amerikaners midjemått. Jag skojar inte, vissa är så pass feta så att de knappt kommer ned i sätena på deras Chevrolet Suburban. Det är alltså, gott folk, ingen myt att Amerikaner är feta.

Dag 140, South Beach, Miami, FL - The Keys.

2009-07-06T19:54:00.000-07:00

Godkväll!

Den här dagen kom att bli en lång dag.
Vi började med att gå upp runt halv nio för att ta oss till Miami International Airport och hämta en lite häftigare bil än den vi för tillfället åker runt i.
Jocke hade bokat en bil i förväg och det tog inte speciellt lång tid att få ut det gulsvarta fordonet.
En V8a på över 6 liter och 436 hästar imponerar nog de flesta bilentusiaster.
Chevrolet Corvette ZHZ.

Vi åkte tillbaka till Miami Beach och parkerade Chargern och ställde in GPSen på Key West.
Vi tog senare av taket på Corvetten och lät solen skapa en så kallad Bondbränna på våra armar. Jocke körde först och provade att gasa på lite, det var ett helt sjukt drag i bilen. Efter ett tag fick jag köra. Himmel! 0-100 går på dryga 4 sekunder och motorn sjöng som en Steven Tyler efter en flaska J.D.

Vi cruisade på de ibland sjukt idylliska broarna som knyter samman bältet av öar med fastlandet. Solen blev kanske lite för stark och vi stannade till efter ett par mil och drog på taket igen.

När vi efter 4 timmar i bilen nått Key West så tog Jocke beslutet att vi skulle äta på Hard Rock Café, vilket blev en hit!

Efter att ha åkt runt i lilla partystället Key West ett tag så började vi åka tillbaka mot fastlandet.
Det bästa var att stanna vid rödlysena. Ljuvliga muller!

För att beskriva sången i Corvetten kan jag berätta att jag glömde att dra upp rutorna när vi parkerat bilen nu ikväll. När jag inte riktigt fattade hur det nyckellösa systemet fungerade med tändning så tryckte jag istället på knappen för att starta bilen. Då gick larmet på bilen brevid. Ljudsensorer..

Här kommer ett par bilder!

Dag 139, South Beach, Miami - Bildupdate.

2009-07-05T19:01:00.000-07:00

Morsning!
Som utlovat i förra inlägget så kommer ett par bilder från de senaste dagarna! Enjoy!

Dag 139, South Beach, Miami, FL - This is Miami!

2009-07-05T13:17:00.000-07:00

Halloj!

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade bloggen. Det beror mestadels på att vi har haft rätt mycket att göra de dagarna som brorsan har varit här.

I Fredags så åkte PJ tillbaka hem till The Motherland Sverige och flög då ifrån Orlando flygplats till New York och JFK, för att senare åka via Wien hem till Stockholm.

Efter vi hade droppat av PJ på flyplatsen i Orlando så åkte vi direkt till Tampa, som ligger på Floridas västra kust ungefär 15 mil ifrån Orlando. Det blev en rätt kort biltur, vilket uppskattades rejält. När vi kom fram till Tampa så bestämde vi oss för att leta upp en strand och kolla vad det fanns att göra där. Efter en del letande kom vi fram till Madeira Beach där vi letade upp ett ställe som hyrde ut vattenskotrar, det resulterade i att vi hyrde varsin vattenskoter och spenderade en dryg timme på vattnet. Helt sjukt kul! Självklart ville jag kolla hur fort jag kunde svänga.. Det resulterade i ett par simturer tillbaka till vattenskotern efter att ha drattat ned i vattnet med huvudet först, worth it!

Efter att Jocke återigen gett sitt pigment lite stryk och vi var klara med vattenskotrarna så tog vi oss till Quorum Hotel i Tampa och checkade in och installerade oss i rummet. Vi kände oss rätt mosiga eftersom att vi hade varit uppe sedan klockan 6, så vi tog en snabb nap och bestämde oss sedan för att åka och kolla på Bio. Det blev nya Transformers-filmen, som faktiskt var helt okej, lite tröttsamt med alla scener som 100% fokuserar på Megan Fox's arsle.. Jag förstod redan i första filmen att hon såg bra ut.. haha..

Efter filmen så blev det ytterligare ett besök på Walgreens där Bror min fick inhandla freon för att kyla den extrema hettan som sipprade ut genom huden. Han klagade något litet på sprayen när vi kom hem eftersom att han tyckte att den var lite "mesig", jag provade då att spruta på min egen arm, vilket resulterade i en temporär artroschock och eventuella köldskador.

Igår, på Fourth of July, så bestämde vi oss för att åka runt lite i Tampa och se vad staden hade att erbjuda. Vi kom fram till St. Petersburg som ligger ännu mer västerut än själva Tampa och gick ut på en pir där det längs ut fanns ett köpcenter. Vi såg att det fanns en hel del potentital för ett bra Fourth of July-firande där, så vi tog en ytterligare tur i Tampa och åkte sedan till Hotellet för att efter det återvända till St. Petersburg och äta middag.
Efter att ha varit borta i snart 5 månader så uppskattas en bra måltid mycket, och på Parkside Grill så visste kocken hur man gjorde en bra Entrecote med bakad potatis.

Efter middagen så ställde vi oss bland de uppskatningsvis 35-50.000 människorna och väntade in fyrverkerierna som skulle börja klockan 21.00.
Fyrverkerierna började exakt klockan 21 och slutade 21 minuter senare.. Finanskrisen märktes inte i skyn.
Det blev helt enkelt en väldigt bra Nationaldag som man sent kommer att glömma.

Imorse så checkade vi ut från Hotellet i Tampa och begav oss mot Miami och South Beach. För en dryg timme sedan kom vi fram till Hotellet här och nu ligger jag i sängen och försöker att återhämta mig lite efter bilturen.
Den här delen av Miami är så pass idyllisk att man knappt tror att det är sant. En sjukt avslappnad stämning och en påtaglig mängd Kubaner och andra Spansktalande människor promenerar runt kring palmerna här på Collins Blvd, som ligger ett kvarter ifrån självaste South Beach.

Nu väntar en promenad på stranden, och imorgon så sticker vi till Key West över dagen. Lite bilder kommer att laddas upp ikväll..

PS. Det biter inte riktigt att säga att den svenska sommaren är så varm och hit och dit. Sedan vi kom till Florida har vi haft ett temperatursnitt på cirka 30 grader (dag och natt) och det blåa regerar på himlen, så, SCHH!

Dag 136, Orlando, FL - Solbrännor & Nonsens..

2009-07-02T20:55:00.000-07:00

Guten tag!

Eftersom att brorsan nu har kommit på besök så har det inte blivit så mycket bloggande på sista tiden jag ska försöka förbättra den delen inom kort..
Jocke kom till Atlanta med fligt DL173 från Stockholm. Han skulle landa 17.15 och jag åkte dit lite i förväg för att vänta in honom.

När jag kom fram till Atlanta International Airport så parkerade jag bilen och gick in på South Terminal för att kolla ankomsttavlan. Ingen DL173 fanns med på någon ankomsttavla. ”hmm”, tänkte jag , i tron om att jag åkt till fel flygplats. Efter att ha frågat den extremt oentusiastiska informationspersonalen så fick jag reda på att jag visst var på rätt flygplats, men det fanns inget svar på varför det inte fanns någon information på tavlorna. När klockan slog 18.15 så kom Jocke till Ankomstlobbyn och letade med blicken efter sin lillebror. Jag smög mig på honom och stod bakom honom i ungefär 1 minut tills han äntligen vände sig om.
Riktigt konstig och skön känsla att träffa brorsan efter så lång tid.

Vi satte oss i bilen och åkte mot Motellet där jag och PJ tagit in en dag tidigare. Innan detta hade han självklart, enligt överenskommelse, lämnat över snuset till mig. Glorious, Glorious Rapé!
Vi började planera vart och när vi skulle börja ta oss ned till Florida och kom fram till att den 1a juli verkade vara ett bra datum.. Dagen efter han kommit.

I Onsdags åkte vi från Atlanta till Orlando, en resa som tar cirka 8 timmar med bil, ingen större fara med andra ord.
Vi hade bokat hotell i förväg och kom fram till ”Monumental Hotel”, som ligger precis vid SeaWorld och alla andra stora nöjesställen som Orlando är känt för.
Som ni kanske tidigare har läst på bloggen så har det förekommit en del sömnpratande under resans gång. För det mesta så är det jag som har stått för det, men nu när Jocke har kommit så har jag fått lite konkurrens. PJ’s klassiker är när vi kom till Denver efter en 23 timmars bilfärd ifrån Seattle och vi precis gått och lagt oss. Han började gagga om att det var någon som höll på att sno hans necessär som stod precis vid det något öppna fönstret.
Jag har gjort ett par klassiker, varav en ägde rum i bilen mellan Seattle och Denver. Jag ryckte uppenbarligen tag i GPSen och började snacka om att vi åkte fel väg. Tydligen hade jag vaknat häromdagen och skrikit att PJ skulle kolla på någonting som var ”coolt” inne i motellrummet. Jag kommer ihåg cirka 15% av vad jag snackar om i sömnen.
Jocke har redan dragit sin klassiker. Den kom igår kväll.
Här följer konversationen jag hade med min sovande bror.

(Jocke ”vaknar” och tittar mig rätt in i ögonen med sina ögon lätt skelande)
J:”Mullinöx snu gröö hmm snepp… nee naa pan daka bröp.. nenne na hamman hmm.. meme meme.. mene.. jana ryn sova iman nann? Rere..”.
P:”…..Vad fan sa du…?”
J:”Jene nene ndj ibland ju!”
P:”Hahahaha! Jaha! Du säger det?!”
(Jocke vänder sig om och trycker ned huvudet mellan ett par kuddar)
PJ:”Pontus.. Vafan sa han för någonting?”
P:”Haha! Jag tror att han menar att vi ska sova nu, eftersom att vi ska upp tidigt imorrn.. Och nu skäms han eftersom att han vet att han har pratat i sömnen!”

Det var så jävla roligt… En sån där sak som man önskar att man hade haft på film.

Idag så aktiverade vi oss genom att åka till vattenlandet ”Wet and Wild”, som bara ligger ett par kilometer ifrån Hotellet vi nu bor på.
Helt sjukt kul var det! Vi åkte de mesta attraktionerna och garvade så hårt så att magen gjorde ont. Det blev, trots att det är ”lågsäsong” här i Florida, en hyfsat fin dag med en hel del solsken. Om man frågar min kära bror så blev det nog lite för bra väder. Det är nämligen så att Jocke är lite… rödlätt.. Han har lite svårt för det där med solen… Eller så har solen svårt för honom.. Han går hursomhelst runt här på hotellrummet nu och frågar frekvent om vi vet något Apotek som har öppet 24 timmar. Han är RÖD! Nu menar jag inte Göran Persson-röd. Utan mer Lars Ohly-vinröd! Sjukt kul!

Efter att vi kommit hem, duschat oss rena och slappat ett tag så stack vi iväg till T.G.I Fridays och beställde en varsin burgare med Sweet Potato Fries, någonting som är sjukt underskattat!
Efter det drog vi iväg till Wal-Mart i utbildningssyfte. Adjektiv kan spys ut över Wal-Mart varuhusens storlekar, men jag tänker inte ens försöka att beskriva den massiva mängden skit och krimskrams som finns innanför dörrarna..

Nu har vi tagit oss tillbaka till Hotellet och jag tog precis en liten paus ifrån skrivandet och åkte till Walgreens med brorsan för att skaffa kylbalsam och allt vad det nu heter.

Imorgon drar vi iväg till Tampa, vänta er en uppdatering därifrån!

Dag 134, Atlanta, GA - Besök

2009-06-30T06:36:00.000-07:00

Då har vi pallrat oss från Alabama och befinner oss nu i Atlanta i Georgia.. Vet inte riktigt om det finns en Svensk översättning på "Georgia". Har funderat lite på det och kommit fram till att det i sådant fall måste heta "Georgien".. Vilket är ett land?
Förhoppningsvis så finns ingen översättning, för alla vi vet ju att i stort sett allt på Engelska som översätts till Svenska blir sådär fruktansvärt mesigt. Som med filmtitlar!

Nu är vi i Atlanta. Eller "The Capital of the South" som den kallas. Verkar vara en ganska fin stad, men att slå på nyhetskanalen var sådär. Ett spontant mord, något parkeringsgarage som kollapsat, osv.

I detta nu så sitter min bror på ett flygplan någonstans över Atlanten och är förbannad. Inte för att han inte vill komma fram, men för att han, likväl som jag, hatar att flyga.
Han kommer att komma fram om cirka 7 timmar, och jag ska då försöka möta upp honom på flygplatsen och ta honom hit till motellet. Kan bli en intressant historia eftersom att Atlantas flygplats är stor som fan.

Någonting som är lite grädde på moset (vafan är det för uttryck?) är att min kära bror har tagit med sig snus hemifrån Svealand! Därför kommer jag att nr honom att öppna resväskan redan innan jag hälsat på honom, eftersom att jag inte har snusat på över en vecka nu.
Det är inte bra att inte snusa.
Jag får konstiga drömmar och ont i huvudet.
Nu inatt så drömde jag att Michael Jackson var blind och spelade piano och vann American Idol. Uppenbarligen så upprörde MJ's vinst mig, och jag (som satt i publiken) reste på mig och började skrika oförståeliga ting.
Jag måste sluta snusa..

Dag 132, Oxford, AL - White trash & Black jack.

2009-06-28T19:19:00.000-07:00

"...where the skies are blue.."
Så går en ganska känd låt som handlar om den här delstaten.
Än så länge så lever inte Alabama upp till lovorden som skriks ut av packade skandinaver runt medelhavet och av förtidspensionerade ålands-båts entusiaster..
Ett ord. Regn!

När vi vaknade imorse så var det ( som vanligt i memphis) snuskigt varmt. Och sunda förnuftet säger att det blir varmare söderut, men icke!
Värme var ingenting vi bad om, så på den fronten kan jag inte klaga (memphis:38, Alabama 28).Men däremot hade vi kanske inte hoppats på en väderlek med temat "nederbörd".

Tanken från början var att vi skulle ta in på något motell i Birmingham (där de älskar guvernören), men efter att ha besökt ett par motell som gav begreppet "risigt" en helt annan innebörd så bestämde vi oss för att ta oss ytterligare österut mot Atlanta.
Det började regna.
Folk stannade efter motorvägen och andra slog på varningsblinkers och kröp fram.
Som svensk så finns inte ens en tanke att stanna bilen för att vädret är lite dåligt, men kom ihåg att majoriteten städer i Amerika som ibland drabbas av snöfall lamslås när det ligger snö på backen. Hur stavas det..? Mesigt!!

Vi fortsatte i östlig riktning och såg i stort sett ingenting. Blixten slog ned helt sjukt nära oss, om inte till och med i bilen. Men som jag fått lära mig av en något ovädersrädd mamma så är man tydligen säkrast i bilen. Själv har jag ingen direkt respekt för sånt där och tycker att det bara blir häftigare ju mer det låter, men när synfältet blir helt kontrastlöst vitt så blir man lite... Överraskad..

Vi bestämde oss för att stanna till i Oxford över natten och har nu tagit in på ett helt okej motell.
På vårat ständiga frukost/middagsställe så jobbar en tretandad inavlad, gravid 25-åring som refererar till en folkmassa som "yall" och vars ansikte bestod av 50% utslag och 50% akne. Hoppas att plasthandskarna har genomgått kvalitetstester...
Det verkar summera den här stan. Som för övrigt inte ens hade funnits på kartan om det inte hade varit för Wal-Mart.

Imorgon ska vi förmodligen sätta oss i bilen och brumma iväg till Atlanta och Georgia. I och med det så kommer vi att entra en annan tidszon och endast ligga 6 timmar ifrån Sverige.

Atlanta är lite större än vad man, eller i alla fall jag, trodde. Det bor cirka 5 miljoner människor i Atlanta och tydligen är den väldigt utbredd.
På tisdag runt klockan 17 kommer brorsan att landa i Atlanta, vilket betyder att det snart bara är ett dygn kvar. Första natten kommer vi att spendera i Atlanta och dag nr. 2 ska vi ta oss ned till Florida och se vad som finns att göra. Det ska bli sjukt kul och jag ser fram som emot att träffa brorsan igen såhär efter drygt 5 månader.

Det kommer med största sannolikhet att hända en hel del kul saker under den tiden brorsan är här, och jag kommer från och med Tisdag att ha en dator så att jag kan blogga och lägga upp lite bilder från kameran..

Nu ska jag titta på ett avsnitt av "Jesse James is a Dead man", där jesse james ska köra Figure 8 racing, som förövrigt verkar vara en helt sjuk sport. Kolla in det på YouTube.

Dag 130, Memphis, TN - Vi kom, vi såg, vi vomerade..

2009-06-26T17:27:00.000-07:00

God kväll!

När vi var uppe i Seattle hos Madde för någon vecka sedan så läste Madde några rader ur en bok hon hade som handlade om Svensk mentalitet.. En massa påståenden om Svenskar helt enkelt.
Många av påståendena var så sjukt träffande så att man började skratta. Men som med allt annat så tänkte man "det där stämmer in på Svenskar som fan!.. Men inte på mig.."
Jo tjena!
Efter att ha vistats i annan än svensk kultur i snart 5 månader så börjar man märka hur Svensk man egentligen är..

Ett bra exempel är dagens middag, som bestod av en Buffét på något white-trash ställe har i Memphis.
Vi stiger in med våra huvuden högt. Frågar den pyttelilla asiatiska damen vad buffén kostade (för att få en aning om hur mycket vi skulle äta för att "vinna").
Vi högg in och tog abnorma mängder på talriken för att maximera "vinsten". Efter ett tag började vi klaga på att vi började bli mätta, varpå jag påminde mig själv och PJ om att det inte handlar om hunger eller mättnad, utan om inställning! Vi skulle segra!
Efter två talrikar huvudrätt och en talrik efterrätt började magen säga ifrån. Vi kastade in servetten och såg våra förluster.
Detta följdes av att jag körde, lite fortare och mer vårdslösare än tillåtet, tillbaka till Motellet, och innan jag hunnit parkera så hade PJ börjat springa mot dörren. Han vann den striden.

I övrigt så har vi inte gjort så mycket idag.. Det har varit en slö dag, men ändå rätt skön.
Vi har framför oss att lista ut vilken väg vi ska ta till Atlanta och Georgia. Antingen blir det via Nashville, som ligger nordost om oss, eller så blir det via Alabama och genom Birmingham, vilket är en lite kortare väg.

Men först av allt ska jag försöka sova bort krampen i magen..

Dag 129, Memphis, TN - Rock och roll..

2009-06-25T18:07:00.000-07:00

Nu befinner vi oss i Memphis, Tennessee.

Om man nämner Memphis för i stort sett vem som helst, så är nog den första tanken hos den personen Musik..
Och inte är väl det konstigt..
Det var ju trots allt en kille som bodde här som blev ganska stor i musikvärlden.. glömde bort hans namn..
Just ja! Elvis Presley.. "The King"..

Idag åkte vi till Sun Studios, som kallas "The Birthplace of Rock and Roll".
Artister som Jerry Lee Lewis, Elvis Presley och min favorit, Johnny Cash - har spelat in där. Även U2 och andra stora band har spelat in sin musik där. Men U2 faller lite i skymundan (i alla fall i min hjärna) när det talas om Elvis och Johnny Cash..
Vi tog en guidad tur genom den ganska lilla studion, och såg bland annat Elvis Presleys första framträdande på "National Television", ett framträdande som kom att bli ganska omtalat.
Vi steg in i studion där en massa gitarrer och pianon fanns kvar sedan tiden då dessa extremt stora herrar inom musiken var där och spelade.

Vi fick höra en massa inspelningar, varav vissa misslyckade. Riktigt, riktigt häftigt.

Som sagt så är vi nu i Memphis.
Förutom Musikhistorian så verkar staden jävligt trist faktiskt. Inte speciellt säker heller. Vi bor iofs riktigt bra och billigt, så eventuellt kommer vi att stanna här ett par dagar till och kolla in omgivningarna.

Här kommer de utlovade bilderna!

Dag 125, St Louis, MO

2009-06-22T17:28:00.000-07:00

Hallå där!

Det var ett tag jag uppdaterade er där hemma, så här kommer ett par rader om vad som har hänt de senaste dagarna..

Som sagt så bodde vi på ett Hostel i Denver som i sin helhet var helt okej, men det var en detalj som jag speciellt gillade med det stället; att de inte tog betalt!
Vi skulle egentligen gå och betala för våran andra natt på morgonen dag 2, och när vi kommit till kontoret så fanns ingen där.. Så vi åkte och käkade frukost och spenderade dagen på annat håll. När vi kom tillbaka till Hostelet så satt det en lapp på dörren in till kontoret där det stod att ingen skulle vara där under eftermiddagen på grund av att någon i personalen skulle ta studenten.
Dagen och kvällen gick och vi slapp betala.. På morgonen efter så ville vi inte riskera att springa på någon i personalen, så vi gjorde det självklara.. Vi rymde genom fönstret.. Great Sucess!

Sista kvällen i Denver så kom jag att tänka på att jag sett/hört/läst någonstans att det låg en Svensk stad i Kansas, och mycket riktigt! Vi knappade in "Lindsborg" på GPSen och började beta av sträckan.

En sak som var rätt häftig var att man verkligen kunde se vart gränsen mellan Rocky Mountains och The Great Plains var. I backspegeln såg man snö på de 3500 meter+ topparna och framåt var det platt.. Alltså.. Platt!
I 80 mil var det platt.. Sådär exotiskt..

När den Engelska damen som bor i våran GPS äntligen bad oss att svänga så började skyltar om "Little Sweden" att ploppa upp längs motorvägen..
"Swedish Meatballs"
"Swedish Pancakes"
"Pickled Herring"
"Swedish giftshop"
Och min favorit "www.dalahorse.com"

När vi kom fram så började vi direkt leta efter ett risigt motell där vi kunde spendera natten. Ett sådant hittades på E. olsson St.

Helt plötsligt så började det regna och åska, vilket man nästan hade kunnat ge sig fan på - vi var ju trots allt nästan i Sverige.

Jag hörde från grannens TV att det hade rapporteras om en Tornado i närheten av Lindsborg. Jag gick in til rummet och bad PJ zappa fram den lokala nyhetsstationen. Så gick strömmen.
Folk började gå ut ur rummen och samlade sig runt parkeringsplatsen.
Jag började prata med en kille som kom ifrån trakten och han förklarade vart skyddsrummet låg och att vi skulle ha tre minuter på oss att ta oss dit om alarmet skulle börja tjuta..

Efter att ha fått en lektion i Tornados så pekade killen, Dean, ut över himlen och sade "this is the calm before the storm.. See how the wind and rain stops?"
Det blev nästan helt tyst och det slutade regna.
Stormen missade Lindsborg med 1 mile (1,6 km).
Häftig upplevelse faktiskt..

Dagen efter kom att bli en varm dag, drygt 35 grader och stekande sol.
Vi åkte runt i den lilla svenskbesatta staden och tittade på allt ifrån fotbollsarenan för deras lag, "the swedes", till den pyttelilla midsommarstången som stod kvar sedan midsommarfirandet..

Imorse lämnade vi Lindborg och Kansas för St Louis, Missouri.. Och i skrivande stund sitter jag i bilen och fördriver lite tid genom att blogga lite mellan lässtunderna i Lonely Planet.

Dag 122, Denver, CO - Jag har blivit min syster..

2009-06-19T21:52:00.001-07:00

...Blivit din syster?? vad fan menas med det?

Nar jag var yngre sa hande det ibland att jag akte med min syster in till stan och shoppade. Det blev oftast (alltid ar nog mer korrekt) heldagar med massvis av butikstopp.. "jag maste bara titta!!"..
Nar det hande att jag faktiskt kopte nagonting sa blev syrran alltid entusiastisk.. Hon ville hjalpa till, kolla priser och allt mojligt..

Nar det hande att nagonting jag kopte gick sonder eller var nagot annat fel pa sa tog det hus i helvete. Systern min blev tokig! Hon skulle alltid aka in och byta ut grejerna och till raga pa det kanske ge manniskan (som gud forbjude ibland var otrevlig) en ordentlig avhyvling.
Jag ar lillebror. Jag tyckte att det var lite jobbigt och kanske till och med lite pinsamt att sta brevid och se min syster sta och tjafsa..
Nu, 20 ar gammal, verkar jag ha blivit likadan.

Jag alskar det..

Vad jag syftar pa ar saklart hyrbilsharvan.
Jag tycker att vi har fran forsta borjan betalat alldeles for mycket pengar for hyrbilen (trots att jag vet att vi valt det billigaste och basta alternativet) och kanner att jag vill ha lite mer valuta for pengarna.
Forsta bilen vi fick var en Dodge Avenger.. Den fick dem tillbaka efter drygt 100 mil. Jag skyllde pa att det var fel med styrningen, vilket det inte var.
Bilen vi fick som ersattning var den lilla silvriga Pontiac Vibe G6. Den fick de tillbaka efter tva veckor for att "det var fel pa bromsarna och farthallaren", vilket det inte var.
Eftersom att jag "blivit tvungen att lamna tillbaka tva hyrbilar pa grund av att de inte var i gott skick" sa ville jag ha en gratis update. Det blev en Nissan Rouge Mini SUV. Helt okej bil men riktigt, riktigt ful.

Jag vill inte aka runt i en ful bil.
Vi akte darfor tillbaka dit idag, mestadels for att se vad det skulle kosta att uppdatera bilen till en lite sportigare modell tills bror min kommer over. Men jag kunde inte halla mig och berattade for den ryska mannen i receptionen att jag har problem med ryggen och att Nissan Rouge inte hade nagra bra justeringsmojligheter. Sjalvklart kan de inte saga nej till en manniska som lider, och darfor fick vi lamna in den och valja en ny bil.
Dogde Nitro SLT. 3.7 Liters V6a blev resultatet av min ryggskada.
Tack!

Nu vill jag kora den dar bilen, bli trott pa den, lamna tillbaka den och fa en battre...
Haha..

Mycket vill ha mer.

Dag 121, Denver, CO - Och seeeen..

2009-06-18T14:27:00.000-07:00

Sa hande i stort sett ingenting..
Konstapeln informerade oss om vad en "Elk" var for nagonting, vilket vi for tillfallet lyckades spela sa pass otroligt dumma sa att han trodde att vi faktiskt inte visste vad det var.
Orden; "I'm not going to write you a ticket" har nog aldrig kommit sa ovantat.. puh..

Efter den lilla incidenten sa fortsatte vi att kora vara 3-4 timmars pass genom natten. 21 timmar efter vi lamnade Seattle sa befann vi oss i Boulder.
Boulder ligger ett par mil norr om Denver och ar kant for att University of Colorado ligger dar. En ganska liten men hyfsat fin stad som nastintill utgor gransen for Rocky Mountains i Vast och de stora slatterna i Ost.
Vi bodde pa 12th Street pa ett Hostel som var helt okej. Det som var lite lustigt med det hela var att Hostelet lag mitt bland alla Fraternity houses. Forutom ett par smallare och lite skrik under natten sa verkade det dock inte vara nagon storre aktivitet ute i kvarteret, vilket valkomnades av vara extremt trotta hjarnor.

Att lamna Seattle kandes lite vemodigt, dels for att man faktiskt larde kanna den staden ganska bra efter att ha blivit guidad av Madde, och dels for att det var en grymt tid som vi spenderade dar.

Nu befinner vi oss hursomhelst i Denver, CO och har spenderat dagen genom att akt runt i staden, kollat in Colorado Avalanches hemmaarena Pepsi Center och akt till National Rental och klagat och bytt ut varan bil till en miniSUV.

Nu bor vi pa ett Hostel pa Race st en bit utanfor Denvers karna, och betalar $24/natt och person, vilket egentligen ar sjukt dyrt om man jamfor med vad det kostade att bo pa Hostel i Australien och Nya Zealand.

newsflash. Om drygt 11 dagar sa kommer bror min att mota upp oss i Atlanta, Georgia och spendera drygt 2 veckor pa vagarna med oss, kommer att bli grymt! borjar kannas att man har varit borta ratt lange nu nar man tanker pa nar man traffade familjen sist, 18 Februari.. For att inte tala om systern min som ar bosatt i Schweiz av alla javla stallen, henne har jag inte traffat pa snart ett halvar.

Snart ska vi forsoka att lista ut vilken vag vi kommer att ta genom landet, eventuellt sa aker vi lite soderut och ser en del av Texas, eller sa aker vi rakt Osterut genom bla. Kansas. Nagon vag blir det i alla fall, och jag tvivlar pa att nagon utav alternativen ar daliga.
Om det ar nagon som har nagot tips som ar relevant sa ar det mer an valkommet!

Tankte ladda upp ett par bilder fran de senaste dagarna och fran Seattle har pa bloggen, manga av dem finns redan upplagda pa gamla hederliga Facebook, men ni som kanske inte ar lika moderna och tjacka som jag ar kanske har missat Facebook-fenomenet och darfor kommer jag att lagga upp dem har med!

Dag 120, Montana - Konversation

2009-06-17T01:05:00.000-07:00

Konstapeln: -"Do you know the speed limit on this road?"
Svar: "75 MPH?"
Konstapeln: - "that is correct.. Do you know what you were doing back there?"
Svar: "no"
Konstapeln:- "110 Miles per Hour! I dont know what that is in kilometers, but that is a whole lot son....

Fortsättning följer...

Dag 119, Seattle, WA - Weekend..

2009-06-16T00:42:00.000-07:00

Halla dar.

Det har varit lite daligt med bloggandet de senaste dagarna, mestadels for att det har varit mycket i gorningen..

I helgen sa blev vi overbjudna till Louisa, som ocksa ar har i Seattle som AuPair. Vi bokade upp helgen genom att trycka in en fest pa fredagen och en konsert pa Lordagen. Mycket trevligt.
Det lagades god mat och bjods pa gott sallskap i form av Maddes och Louisas kompisar fran Mexico och Frankrike.

Pa nagot satt sa hade Louisa och Madde blivit tipsade om en konsert i Capitol Hill i Seattle. Det var ett Svensk band vid namn "Miike Snow" som skulle spela. Madde kopte varsin biljett till oss och pa Lordag kvall tog vi bussen fran Louisa i West Seattle till stallet konserten skulle vara pa.
Nar vi stod i kon in till stallet sa hojtade Madde till och sa at mig att kolla pa en kille som holl pa att ga in pa klubben..
Den rodhariga killen hon syftade pa sag exakt ut som en kille som brukar ga pa bussen kring Svanhagen pa Ekero.. Ni Ekerobor vet nog vem jag syftar pa.. Kort, Rodharig, speciell stil och skaggig.. Det visade sig att den rodhariga killen var trummis i bandet och Madde fragade efterat om han kom fran Stockholm, och han svarade Ja. Troxhammar narmare bestamt..
Liten varld? JA!

Bandet var ruskigt bra faktiskt och sa fort jag far tillfalle ska jag hamta deras album via iTunes.

Imorgon beger vi oss osterut.

Dag 114, Seattle, WA - När vi blev det oväntade besöket..

2009-06-11T02:14:00.000-07:00

Hallå där!

Igår åkte vi från Salt Lake City med GPSen inställd mot Washington.
Vi satte oss i bilen runt klockan 10 och brummade iväg nordväst.
Eftersom att det är cirka 140 mil mellan Salt Lake City och Seattle så bestämde vi oss för att köra tretimmarspass så att vi inte skulle somna vid ratten eller på annat sätt orsaka dödsolycka.
Vi körde över Idahos gigantiska slätter som nästintill missbevisade att jorden är rund.
Ett tag så visade GPSen att nästa sväng var 676 kilometer fram.. Malmö - Uppsala...

Efter att jag hade slukat en Rockstar (kanske den mest överdimensionerade energidrycken i världen) så kände jag att jag kunde köra i åtminstonde 17-18 dagar till.. Blodsocker Upp... Blodsocker NED.. När vi stannade någon timme senare kunde jag knappt stå på benen på grund av blodsockret. läsk-igt.

Vi stannade en bit in i Washington för att sova lite då vi kände att våra sinnen och kroppar började svika oss. Resultatet blev - inte speciellt överraskande - ett risigt Motel.
Efter att ha sovit i lakan täckta av diverse kroppsvätskor så pallrade vi oss upp i morse och körde de 25 milen som var kvar till Seattle..

Jag hade medvetet inte ringt Madde på 1,5 dag för att försöka få henne att tro att vi inte skulle komma. Och till och med gått in på Facebook och skrivit "Vancouver" i statusfältet.
När vi stod på 2302 Nob Hill Ave. i Seattle så ringde jag upp henne och sa att vi var på väg mot Vancouver, och förmodligen inte skulle synas förrän helgen.
Efter att hon hade köpt mitt paket skitsnack så berättade jag snällt att jag bara skojade och att jag stod utanför dörren.
Utspringandes kom en glad Madeleine. Vilken skön känsla!

Efter att ha umgåtts lite med Madde och hälsat på familjen hon bor hos så åkte vi, med den treåriga störtsköna grabben Jack, till Pre School för att hämta Sam, Hans tre år äldre bror.
Störtsköna ungar! Den mindre utav dem ramlar och slår sig hela tiden och verkar inte bry sig om löjligheter som att börja gråta. Den äldre varianten skulle utklassa mig på Trivial Pursuit..
Stämningen var med andra ord mycket bra, och barnen verkade stortrivas. Sämre blir det ju inte på grund av att de har Madde som andramamma.

Ikväll så träffade vi två av Maddes aupair-kompisar, Louisa och Pamela, och det verkar vara ett par riktigt, riktigt snälla tjejer, roliga också. Vi satt och drack Corona och åt Nachos på ett jättemysigt ställe i utkanten av Seattle. Mycket bra kväll..

Vi har blivit otroligt väl mottagna här och är extremt tacksamma för det. Vi får bo här i huset och vara med Madde och ungarna om dagarna, vilket är sjukt kul..

Nu börjar det bli lite perverst att vara vaken längre, så nu går jag och stänger av hjärnan ett par timmar..

Dag 111, Salt Lake City, UT - förbannad..

2009-06-08T19:06:00.000-07:00

Jadå.. Nu är vi i Salt Lake City. Staden som har hållit OS två gånger och där mormoner strapatserar fritt på gatorna, härligt!

Staden har en ganska kompakt kärna och är inte regelrätt vacker.. Men det är något i luften som gör att det känns lite hemtrevligt.. Kanske det är pappersbruket som bidrar till doften..
Vi bor på ett Hostel (för första gången i USA) som ligger på F Street. Det är lite konstigt eftersom att det är ett vanligt villaområde.
Trots en del avföring på badrumsgolvet och en extremt hög narkotikahalt i blodet hos den gemene gästen så är det faktiskt ett ganska bra hostel.. Eller härberge..

Igår såg vi den nya Will Ferrell filmen "Land of the Lost", som kommer ut i Sverige i mitten av september. Den var, som alla Will Ferrells filmer, riktigt bra och förjävla rolig.

För något år sedan så satte jag mig ned och gjorde en lista över en massa saker som gjorde mig förbannad, och lade sedan ut den på Facebook. Såhär ett tag efter författandet av listan så har jag märkt att det finns en hel del att tillägga, och många av punkterna har genererats fram av den här resan, så nu tänkte jag skriva ned ett par utav punkterna, så får vi se om några utav er sympatiserar med mig..

• Folk som visslar i en kö borde förflyttas till en annan kö.. Death Row..

• Folk som tror att jultomten kommer från Nordpolen.. Han kommer från Rovaniemi!

• iPhone.. Missförstå mig inte.. Jag älskar den, men fanskapet går inte att prata i!!

• Folk som refererar till objekt som "han/hon".. Undrar vem som bidrog med den punkten på listan..

• Att basket (eller som det heter på riktigt; "korgboll") är större än hockey och petar hockeyn från TV-tablån i USA.

• Folk som klagar på medelålders personer som jobbar på diverse snabbmatsrestaurang. Allvarligt, han/hon jobbar på donken vid 40 års ålder..Big Chocker att det är en idiot..

• Folk som skriver saker som "Big Chocker" i en Svensk text för att verka Amerikaniserade..

• Pär Lernström.

• Samtliga Svenska medvindssupportrar. Vem bryr sig om Söderling nu?

• Svenska landslaget i fotboll..

• Folk som fortfarande blir förbannade för att vi förlorar i Fotboll..

• Tiggare som har dyrare skor än en själv.

• Lonely Planets inkorrekta pristabeller.

• Folk som fortfarande drar " Vita huset brann ned, och allt som står kvar nu är en svart Barack".. Snälla rara.

• Att INGA prislappar i USA visar pris ink. Skatt..

• Patrik Ekwalls inkompetens inom Hockey.

• Australiensiska och Nya Zeeländska hus som totalt saknar isolering.

• Inreseformulär.

• De extremt små vattenglasen på flyplan. De borde marknadsföras som "vattenshots"..

• Att alla svenskar (inklusive undertecknad) klagar på det svenska skattesystemet vart i världen vi än kommer..

Det var en liten del av alla faktorer som framkallar mord och krig här i världen. Jag tänkte skriva av mig då och då på det här sättet så att ni inte behöver läsa om mig på aftonbladets nätupplaga angående mord inom ett par veckor..

Imorgon ska vi åka till Washington. Och för er som tror att jag menar Washington D.C när jag skriver Washington kan sätta er och Googla Amerikas delstater..

Dag 109, Någonstans i Utah - On the road

2009-06-06T16:55:00.000-07:00

Gud sade någonting i stil med "naturen är nu eran att förvalta, men att ta sig från punkt A till punkt B tar en jävla tid", och visst hade han rätt den gamla skojaren!
I denna stund sitter jag i bilen och blickar ut över ännu en mil av raksträcka.. GPSen säger att vi ska svänga om 115 kilometer, så ljus i tunneln finns..

Att stressköra är ingen idé här. Om vi inte visste det innan så ändrades uppfattningen igår när jag (med min otroliga tur) körde om en bil aningen fort och tight.. Naturligtvis så var mötande fordon en polisbil.. Alla lampor tändes i ansiktet på mig och jag fick den där känslan man får när man inte riktigt vet om man ska börja gråta eller göra i brallan.. "vafan, så farligt kan det inte vara att bli stannad", tänker säkert majoriteten av er. Nja. Jag vet inte riktigt faktiskt, eftersom att jag aldrig blivit det.. Men jag vill gärna inte ta reda på hur det går till när Konstapel Hillbilly vill visa sin makt för turisten som åker runt med en stadsbil med CA-plåtar.. Alla vi har väl sett den otroligt ointelligenta serien "Cops" som visas mitt på dagen så att man kan hinna klämma in det mellan besöket hos arbetsförmedlingen och den kvällliga misshandeln av barnen..

Hursomhelst så hade jag lite tur i oturen och slapp förklara mig för Konstapeln då han hade bråttom hem till sin kvällsliga rutin i barnkammaren..

Ni som sett bilderna från föregående inlägg och har en någorlunda fungerande hjärna har säkert redan förstått att vi besökte Grand Canyon igår. Och jisses vilken upplevelse det var. Ni som inte haft möjlighet att besöka parken borde göra det..

Efter fotosessionen vid Grand Canoyn så började vi jaga logi. Det var lätt. Men som med allt i det här landet, så var det långt! Närmare bestämt 15 mil.
Vi kom fram till "Grand Canyon Motel" och frågade den löjligt kompakta gubben iklädd slitna jeans och hängslen vad för priser de hade. Efter att ha fått svar på frågan och bokat rummet så blev vi visade till rummet. Det slog mig då varför stället inte fanns med på motels.com. Med heltäckningsmattor fulla av saker som biologer än inte hunnit kartlägga och ett badrum som inte blivit städat det här århundradet så hade det varit förolämpande mot rankningsystemet att ge rummet en halv stjärna. Men orken att leta upp en annat motel fanns inte där, så vi installerade oss och sade god natt till grannarna som också skulle gå och knyta sig i sina husvagnar och lade oss i våra lakan, som i sig erbjöd sällskap i form av tre miljoner kvalster.

Så nu sitter vi här, i bilen på väg emot Salt Lake City.. Ikväll är det den femte finalmatchen mellan Pittsburgh och Detroit, och målet i Salt Lake City är att hitta en bra bar att se matchen på.. Hockeykväll med andra ord, mycket välkommet..

Dag 108, Grand Canyon, AZ - Bilder...

2009-06-05T22:56:00.000-07:00

Dag 105, Las Vegas, NV - Glitter & Glamour... Och tiggare..

2009-06-03T22:47:00.001-07:00

Jag vet inte om det har med mitt utseende att göra, mitt klädval eller min attityd. Men av någon anledning så dras tiggare till mig. Och då menar jag inte den sortens tiggare som sitter på gatan och håller tyst, utan den andra sorten, de som kommer fram till en, försöker att starta en konversation (som ofta är rätt lam på grund den otroliga retoriksbristen) för att sedan försöka lura av en pengar, på ett fredligt, men obekvämt sätt.

Och ni som känner mig vet att jag inte är den mest givmilda människan i världen när det kommer till att ge bort pengar till smutsiga främlingar som osar Jack Daniel's och Cola. I och med detta så uppstår alltid en liten pinsam tystnad efter jag avslagit fanskapets förfrågan. Själv brukar jag se den pinsamma tystnaden som en positiv sak (i mitt huvud så framstår det som om att jag faktiskt tjänar pengar på att inte ge honom några och jag börjar på tvångsmässigt sätt räkna ut vad jag "tjänar" i sekunden).
Hursomhelst så blev den pinsamma tystnaden lite längre än så idag när jag nekade en tiggande latinoamerikan på McDonalds. Han bestämde sig för att sätta sig ned på behörigt (men irriterande) avstånd och leka arga leken med mig. Under den ungefärliga kvart som han insisterande på att stirra på mig så hann han även trycka ut sig en massa blaja som allt slutade med "holmes" eller "homes" eller vad ordet nu är. Helt fantastiskt hur många talanglösa människor det finns där ute..
För er som undrar hur mycket jag "tjänade" så var det ungefär 3 dollar..

Igår så åkte vi till mitten av Las Vegas blvd (the strip) för att besöka de större spelhålorna.. Först åkte vi till The Palms (playboy) och kikade runt.. Det var inte något direkt drag där, så vi stack vidare till det lite mer berömda Bellagio..
Bellagio var sjukt häftigt. Extremt stora ytor överallt och smockfullt med människor som har lite för mycket pengar.. Till exempel så fanns det en hel del Black Jack bord med $300 som minsta insats. Det är mycket pengar.. En gammal tant satt och förlorade 500-mark efter 500-mark och verkade inte bry sig.. Äckligt..

Idag så besökte vi New York, New York som är ett ganska häftigt ställe, det är typ 5 höga byggnader som alla är replikor av kända byggnader i New York, typ som Empire State Building..

Dagens gärning blir nog att vi äntligen har fixat hållaren till GPSen så att vi nu slipper ha den i knäet hela tiden. För er som undrar så utfördes detta på det mest professionella sätt med hjälp av en orimlig mängd superlim och manskraft och signerades med mitt namn. Den där hållaren kommer att överleva krig, finanskriser och alla former av klimatförändringar.. Patentet är taget!

Eftersom att vi är i Las Vegas så är frågan oundviklig. Hur mycket pengar spelar vi bort?
Jadu. Med budgeten som vi besitter så blir det inte mycket pengar över till att spela bort, men självklart bidrar vi med pengar till de redan rika i form av små förluster vid slotsmaskiner och black-jack bord. Själv har jag en fantastisk otur i spel. Allvarligt.. Jag lovar att jag plockar ut det lägsta kortet ur en kortlek 10 gånger av 10 om målet är att plocka ut det högsta. Det hjälper inte att jag har sämre tempeament än en löpande tigermamma och detaljerat tänker ut det sätt jag en gång ska slå sönder en enarmad bandit varje gång jag förlorar, men men.
PJ försöker mer att dölja de känslor som kommer när han förlorar, och misslyckas med det ofantligt. Alltid så vill han att jag ska "gå kvitt eller dubbelt" om jag fortfarnande spelar när han förlorat. Ganska kul faktiskt.. Men på ytan är det nog jag som är den sämre förloraren..

Laddar upp ett par mobilbilder från de senaste dagarna.. Och på den nya bilen!

Dag 105 - Las Vegas, vilken cirkus..

2009-06-02T20:36:00.000-07:00

För det är precis vad Las Vegas är.. En stor cirkus för vuxna såväl som barn.

Enligt mig själv så kan det både vara positivt och negativt. Men för det mesta är det kul som sjutton..

Vi tog oss från Laughlin häromdagen i våran extremt gubbiga medel-amerikansson blåa bil och tryckte in Las Vegas på GPSen. Inte för att det behövdes, eftersom att det är rätt lätt att navigera sig då det finns 2 vägar inom en 10 mils radie, men den monotona rösten känns lite betryggande.

Efter 15 mil av åkning i "rakt-fram" riktning så ställde sig Las Vegas sig i vägen för horisonten, en vy som måste förklaras som konstigt häftig.
Vi tog in på kasinot/hotellet "4 queens" som ligger mitt på den berömda fremont street. 90% av er där hemma skulle känna igen gatan eftersom att den ställer sig lite utanför ledet med sitt upplysta tak (som även fungerar som en 500 meter lång TV). Från vårat rum kunde vi se ut på allt som hände nere på gatan och även vad som visades på den extremt gigantiska TVn, rätt häftigt med andra ord.

Imorse flyttade vi oss från fremont och tog in på "Circus circus" som ligger lite närmare The Strip och har ett stort kasino, nöjesfält (inomhus bergochdalbana, uppskjutet) och massa andra roliga saker.
Priset för ett dubbelrum på ett fräscht kasino här i Las vegas kostar ungefär lika mycket som en säng i ett 8-dorm room i Auckland, NZ. Med andra ord rätt billigt. Hörde även någonstans att det finns över en halv miljon hotellrum i Las Vegas.

Idag ringde jag även till National Rentals och klagade lite på bilen vi fick sist vi bytte. Egentligen så var det inget fel på den, men vafan. Det slutade med att vi fick åka till Las vegas hyrbilscentral (som i stort sett är ett parkeringsgarage där alla hyrbilsfirmor samlats) och leta upp National för att dra samma lögn för dem. Det gick hem..
Nu har vi en annan bil, som förmodligen ingen skulle känna igen om jag skrev modellen. Jag kan i alla fall säga så mycket som att den är riktigt, riktigt fräsch.
Eftersom att jag skrev sådär så kommer min kära bror kontakta mig inom 5 timmar och böna och be mig att berätta..
Ni kommer att få se en bild när jag har tillgång till en dator och därmed bilderna i min kamera.

Om saker och ting går som planerat så kommer vi att åka från Las Vegas på torsdag och sikta mot Salt Lake city.

Nu ska jag fortsätta att trycka i mig min löjligt stora "small drink" gatorade. Sitter nämligen på ett litet hak här i Las Vegas som heter McDonalds och erbjuder gratis WiFi. Jag måste ladda upp en bild på den här muggen. Det är en small!! Fyfan vilka komplex Amerikanerna måste ha..

Dag 101, Laughlin, NV - hillbillys och enarmade banditer..

2009-05-29T22:53:00.000-07:00

Laughlin, Baby!!
Eller var det Vegas?

Igår åkte vi från L.A till Las Vegas för att (som få tidigare har gjort) finna lyckan..
"ahaa, i pengar" tänker ni... Njae, snarare i att försöka hitta ett billigt hotellrum.

Las Vegas är för det första stort. Och med stort menar jag gigantiskt.
Längs "The Strip" finns hur många kasinon som helst.. Allt ifrån MGM Grand till Slots of Fun.
I och med denna hysteri kring spelandet så finns även logi, i form av extrema hotellkomplex som stretar upp emot himlen.
Eftersom att det finns så pass många hotell så bildas såklart en hård konkurrens, vilket pressar ned priserna, kraftigt.

Vi lyckades hitta ett hotellrum mitt i Las Vegas för $30. Det var ett sjukt stort rum som låg i anslutning till kasinot.
Någonting som inte riktigt var lika bra var det faktum att det kostade cirka det tredubbla priset att bo - i samma rum - över fredagen och lördagen.
Vi bestämde oss därför för att skippa Vegas över helgen och söka oss söderut, hit - till Laughlin.
Laughlin kallas även "fattigmans-vegas" och ligger cirka 15 mil från sin storebror vid Colorado river, som flyter cirka 15 meter från det 25 våningar höga "River Palms" som vi nu bor på.

Gränsen mellan Nevada och Arizona går också precis vid floden, vilket betyder att en gallon bensin blir 50c billigare efter en kilometers bilfärd. Det blir även olagligt med Gambling och vägarna blir något sämre.

Här i Laughlin så ligger drygt ett dussin kasinon uppradade och samtliga rymmer bra mycket mer än 1500 pers.
I Laughlin så samlas inte direkt världseliten för att spela bort sina pengar. Däremot så samlas någon slags lyckosökande arbetsklass kring slotsmaskinerna här. Trots att det är väldigt fräscht här så blir vi uttittade för att vara lite mer.. Medvetna om vårat utseende än den gemene gästen som förövrigt ser ut som en väderbiten gammal kedjerökare som genomlidit 4-5 skiljsmässor och till råga på det precis förlorat sitt jobb på fabriken och därmed också blivit tvungen att belåna sin bostad (läs husvagn).

Idag har vi tagit det ganska lugnt och inte ansträngt oss för mycket. Det är fantastiskt hur lätt det är att leva bekvämt i det här landet. När dagens mest fysiskt krävande aktivitet var att gå in på McDonalds för att inhandla en köttsemla och 150 gram överfriterade andrahands-sorteringspotatisar så börjar man känna sig lite för västerländsk.
Vi såg Hoover Dam idag också.. Det var en ganska häftig upplevelse faktiskt, men den var faktiskt lite mindre än jag hade väntat mig..

Imorgon kommer det att vara 42 grader celcius enligt väderprognosen. Och av att döma från idag så kommer det att vara 42 torra grader och en sol som inte är att leka med.

En ganska häftig sak med landskapet här kring Nevada och Arizona är att det kan vara berg som sträcker sig högt upp (över molnen om det hade funnits sådana här) och slätter som man nästan kan se horisonten på. Exempelvis så körde jag i 22 minuter igår - utan att röra ratten. Lite sjukt med andra ord..

Imorgon tänkte vi tagit det lugnt här på hotellet och eventuellt vinna en liten slant och förvandla den till en upplevelse med vattenskoter på Colorado river.
Vinna kan man ju alltid göra här i Nevada. Förlora också.

Eftersom att jag skriver det här blogginlägget via mobilen så kan jag inte ladda upp några bilder, men snart så kommer det att laddas upp en jädrans massa såna!

Dag 98, San Diego, CA - Riktigt blogginlägg

2009-05-26T15:52:00.000-07:00

Hallå där!

Nu sitter jag äntligen vid en dator, med svenskt tangentbord! lite skillnad från att stå och blogga från mobilen faktiskt. Nu kan man ju till och med skriva om vad vi faktiskt har gjort under de senaste dagarna.

Vi tar det från San Francisco.

Vi lämnade familjen Day och styrde mot Monterey Bay, som ligger söder om Santa Cruz. Vi stannade inte speciellt länge där, utan åkte istället mot Santa Barbara, som ligger ganska nära L.A, i alla fall om man räknar L.A med omnejd.
I Santa Barbara stannade vi i en natt och bodde på Motel 6, som förmodligen är den största Motellkedjan som finns här.
En sak som jag reagerade på var att Motellen här i USA är ganska exakta med de man ser på TVn hemma från trygga Sverige. Om ni har sett serien "My name is earl" så kanske ni får en bild i huvudet.

Vi åkte sedan mot L.A och ordnade tak över huvudet en bit öst om stadskärnan.
Det var varken lätt eller billigt att ordna boende under helgen som nu passerat, eftersom att Memorial Day (minnesdag för bortgångna soldater) ägde rum i måndags.
Memorial Day är en röd dag och därav så blir det ett sjujävla ståhej överallt, mestadels för att Amerikaner generellt endast har två veckor semester om året och därför blir aningen överambitiösa när röda dagar vankas.

Vi åkte självklart in i Hollywood för att kika runt lite och känna på stämningen.. Det var inte som väntat... Extremt turistigt och ingen direkt charm fanns att ta på. Walk of Fame var inget direkt speciellt heller faktiskt, jag menar, det är namn på stenar som man går på..? Nu kanske jag låter som världens mest griniga pessimist, men missförstå mig rätt. Om jag ska rekommendera platser till någon som ska till L.A så skulle inte Walk of Fame vara en utav dessa. Trots det så hade man förmodligen fått panikångest attacker om man inte besökt gatan.

Vi besökte även Universal Studios, som jag skrev om tidigare.
Det är däremot något att rekommenedera. Trots att ett dagspass kostade dryga $70 så var det värt det. Man kan säga att det var som ett roligt museéum och en nöjespark kombinerat i ett.
Vi kollade på Terminatior 2 i 3D, som varken jag eller PJ gjort förut, och det var nog bland det häftigaste jag gjort på länge. Aktiviteter som dessa var gratis på Universal-området (beroende på hur man definerar gratis - $70 inträde).

Vi åkte till Venice Beach dagen innan Memorial Day, alltså på Söndagen.
Det var ingen hit.
Det var så sjukt mycket folk att vi inte ens kom fram till parkeringen med bilen. när vi avverkat ett par timmar i bilen så gav vi upp och satte kurs mot Motellet.

Det där med trafiken här i södra Kalifornien tål faktiskt att nämnas än en gång. Det är sjukt. Jag visste inte ens att det fanns så mycket bilar här på klotet, men tydligen så.. Bangkok framstår som ett skämt i jämförelse med L.A, rent kvantitetsmässigt. Däremot så är Bangkoks trafikanarki helt absurd, någonting som jag vill minnas att jag nämnt tidigare.

Anyways...

Nu befinner vi oss i San Diego, som ligger jättenära den Mexikanska gränsen.
San Diego är en ganska stor stad, vilket jag inte visste innan jag slog upp det i Lonely Planet-guiden. Den är 1,5 gånger så stor som San Francisco, rent populationsmässigt dvs.
Stan är väldigt fin och ganska liten, och västerut så sträcker stränderna ut sig och försöker stå emot vågorna som kommer in från väst.. På grund av vågorna så finns det förstås även en hel del surfare här.

Eventuellt så kommer vi att träffa Sara, som pluggar och jobbar här i San Diego, och snacka lite skit med henne. trevligt, trevligt =)

Bilder

Dag 97, Los Angeles, CA -

2009-05-24T21:52:00.000-07:00

Hallå!

Nu befinner vi oss på vårat motellrum i L.A och glor på amerikansk tv, någonting som kan vara ganska roligt.
Till exempel så visas en hel del reklamfilmer om huvudvärkstabletter, smärtlindrande krämer och övrigt krafs. Ungefär som i Sverige.. Men.. Här måste annonsören lista upp ALLA biverkningar. Ganska roligt.
-"blabla är den absolut bästa gélen för dig som har smärtor i leder eller lider av artros. Bieffekter är: huvudvärk, svimfärdighet, viktökning, osv osv osv.."
Mer än halva reklamen handlar alltså om vad som är dåligt med produkten.

Någonting annat som är ganska roligt med det här landet är poliserna.. Jag menar, i jämförelse med Sverige så är poliserna här aktiva på gatorna. Det är sällan man inte har en polisbil i närheten av sig och i stort sett hela tiden ser man någon som blivit stannad.. I och med detta så löper poliser en större risk att bli skjutna och kanske till och med mördade.. I sverige har vi såklart också problem med att poliser stryker med, Och därför så pågår en het debatt nu i sverige varför sibylla ska börja smöra sina tunnbrödsrullar med Becel Pro Activ och inte det livshotande bregott..

En till sak som jag inte kan sluta roa mig åt är det faktum att Arnold schwartzenegger faktiskt är guvernör här i Kalifornien (över 30 milj pers). Kom ihåg att guvernör Arnold är en gammal överskattad skådis från österrike som tagit anabola sedan han föddes. Hade det inte varit roligt ifall Mikael Persbrandt blivit utrikesminister i Sverige? Eller varför inte vända på det och få Fredrik Reinfeldt att sadla om till biroll i Andra Avenyn.. Amerikanisera tror jag att det heter..

Som jag tror att jag hann med att skriva i föregående inlägg så är trafiken här i L.A helt absurd. Det är inga problem att spendera en eftermiddag i trafiken och det är ingen idé att stressa heller. Det är inte så att vägarna är smala och kurviga, snarare tvärtom, breda som as och spikraka. Till och med våran GPS får fnatt när åker under och över andra vägar och tror att vi åker på en annan väg. Trots det så är det inte speciellt svårt att köra bil här.. Man måste dock ta med sig ett gott humör och ett dussin stressbollar.

Det finns en hel del stereotyper om det här landet som är ruskigt sanna, och den första utav dem att dyka upp är snabbmaten.
Att hitta en nyttig och relativt billig måltid här är inte ett lätt jobb. Att däremot hitta en extra stor hamburgare med en läsk som syns från yttre rymden är dock inget problem. Till exempel så kan du få en "Super Gulp" på 7-eleven för $2.50. Uppskattningsvis rymmer den 1.5 liter.. Det finns även "kaffemuggar" som rymmer drygt 2 liter. Då är ju frågan; vem fan som orkar trycka i sig sådana mängder dryck? Och där kommer den Amerikanska lantisen in i bilden..
Byggd som en heffaklump och med en irriterande accent så syns denna ofta kring exempelvis Taco Bell eller Pizza Huts all-you-can-eat buffét. Nu ska jag kanske inte generalisera allt för mycket, men det är svårt att låta bli..

Imorgon tänkte vi bege oss söderut mot San Diego och kolla in läget där. Efter det så vänder vi tillbaka mot L.A för att byta bil och sedan åka till Las vegas. Vi har ingen direkt tidsplan och ingen stress på oss, vilket är riktigt skönt.

Dag 96, Hollywood, CA - Kort briefning

2009-05-24T13:51:00.000-07:00

Hej dar!

Nu har vi pallrat vara arslen ned till L.A och Hollywood!
Det var en liten bit att aka, men det gick relativt bra..
De sista dagarna har vi akt runt i L.A och kollat lite sevardheter, hittat ett billigt Motel som ligger precis i utkanten av staden och tagit det lugnt..

Bland annat sa tog vi en aktur pa den beromda "Mulholland Dr" for nagon dag sedan, helt sjukt haftigt faktiskt!
Nagonting som ar speciellt med L.A ar trafiken.. Sa forbannat mycket trafik sa att det knappt gar att beskriva. 5-7 filer fyllda med bilar, och det rullar inte heller.. det star stilla!
Jag lovar.. Sitt i den trafiken i ett par timmar, och borja kanna sympati med Juha Valjakalja och Michael Douglas i "Falling Down".

Igar akte vi till Universal Studios har i Hollywood och tog en heldag dar vi kollade in inspelningsplatserna for en herrans massa filmer, att gora det ar ett maste har i L.A. Bland annat sa sag vi hela Desperate Housewives-byn, Hajen-sjon, nagon Fast and the Furious Tokyo Drift inspelningsplats, ett stalle fran Angels & Deamons och massa massa fler saker. Grym grej att gora!

Imorgon tankte vi hinna med att aka till Orange County och Newport Beach, som vissa av er kanske kanner igen fran serien The O.C.

Valdigt Brieft inlagg, men det kommer mer sa fort vi kommer till ett Motel dar det inte bara bor otrogna man i 30-ars aldern och prostituerade, och har WiFi!

Forsoker ladda upp bilder, men lovar inget!

Dag 92, San Francisco, CA - California here we come

2009-05-20T20:26:00.000-07:00

Nu har vi snart varit har, i San Francisco, i en vecka.
Det har varit GRYMT.
Vi har bott har i det har stora huset, och har i stort sett haft det for oss sjalva. Allt har funnits. Allt fran TiVo (nagonting som borde sla pa riktigt i Sverige inom ett par ar) till mat och snacks i kylen, dit vi har fatt backstage pass.

Nu har vi antligen styrt upp planen infor varan lilla roadtrip.
Fran borjan sa blev vi avradda fran originalplanen som vi hade styrt upp, alltsa att aka fran San Francisco till L.A - till Las Vegas - till Seattle och sedan vidare mot Miami.
Istallet sa tyckte dom att vi skulle aka till L.A for att sedan lamna bilen dar och ta flyget upp till Washington och Seattle for att hamta en ny bil dar.
Jag ringde till Hyrbilsfirman for att fa en Quote for en hyrbil fran Seattle till New York. Svaret jag fick blev 8.700 dollar. Bara?!
Naja, den planen gick ju at pipsvangen.
Nu kommer vi alltsa att kora pa originalplanen.

Imorgon sticker vi.
Forsta stoppet kommer att bli Santa Barbara som ligger 10 mil norr om L.A.. Formodligen sa kommer vi att ta Hwy 1 en bit av vagen, for att sedan hoppa pa den fyra ganger storre Hwy 101.

For ovrigt sa gjorde jag mitt livs formodligen basta kop idag, jag inforskaffade namligen en Nikon D40 Systemkamera med 18-55 mm objektiv. Helt otroligt bra kamera!
Jag har varit trott pa vanliga Digitalkameror extremt lange nu, och kande att det var god tid att skaffa mig en riktig kamera. Bilderna som jag laddat upp idag ar fran den kameran, hoppas att ni tycker om dem!

Dagen borjades med inkopet av kameran. En frukost pa Starbucks blev det for mig ocksa. Starbucks ar for ovrigt javligt bra. Jag har forsokt att lista ut varfor vi inte har det i Sverige, men har inte kommit speciellt langt i mina teorier. Samma sak dar, det kommer val att sla Sverige inom dryga 10 ar.

Efter inkopet av kameran och frukosten pa Starbucks sa sprang jag runt och fotade allting och betedde mig barnsligare an 2,5-aringen och 5-aringen har i hushallet, tillsammans.

Strax efter min lilla fotosession sa satte vi fart mot en utav varldens mest erkanda broar; Golden Gate Bridge.
San Francisco och storre delarna av vastkusten har i USA slas ofta av massvis av dimma som glider in over land, och detta gor att Golden Gate ofta ar tackt av dimma.
Det var den inte idag.
Det var helt sjukt maffigt att se det stora abaket till bro. Att kora over den var ocksa lite speciellt.

Vi akte aven till Golden Gate Park, som ar en ruskigt stor park som ligger i vastra San Francisco.
Efter det sa akte vi langs Skyline Rd Soderut for att senare traffa hwy 101. Efter ett tag sa markte vi att det lag lite alpvagar i vast, sa vi akte dit och korde runt lite pa dom extremt slingriga vagarna. otroligt kul att kora dar.
Middag avnjots pa IKEA, dar vi at kottbullar, potatismos, graddsas och lingonsylt. Det var jattegott, men ingenting jattespeciellt. Det ar ganska konstigt att man inte borjat sakna Svensk mat an, for med tanke pa att manga som man traffat har tjatat om kottbullar och kaviar och allt det dar tjafset, men jag tror att de overdriver lite ocksa.

Jag vet inte riktigt hur det kommer att bli med bloggandet i framtiden, eftersom att PJs dator sjunger pa sista versen sa kanske jag inte kommer att kunna blogga lika ofta, men jag ska forsoka sa gott det gar, eventuellt sa ska vi laga den dar javla datorn ocksa.

Dagen var med andra ord valdigt lyckad. Natten kommer att spenderas i skedande position med min nya partner. Min kamera!

Dag 91, San Francisco, CA - Den Vita Vargen

2009-05-19T20:09:00.000-07:00

Hej dar!

Dagen borjade genom att vi ringde til Judy, Ashleys mamma, och fragde om erbjudandet om skjuts till hyrbilsfirman fortfarande stod fast - och det gjorde det sjalvfallet..
Vi blev hamtade runt klockan 12 och akte sedan till San Carlos, dar Judy bor.
Eftersom att PJs mamma, Lotta, har varit Au Pair har i tva ar, sa ville hon visa oss huset och aven visa bilder fran Lottas yngre ar. Det skrattades at roliga, men pa den tiden moderna, frisyrer och olika minnen som Judy delade med sig av.

Vi akte ifran huset och tog oss med hjalp av varan numera Amerikansk-engelsk talande GPS till 750 Bush St och gick in pa Nationals kontor.
Vi mottes av en extremt.....Latinamerikansk.....nagot otranad... 200-kilospjas som kollade pa mig lite lustigt nar jag forklarade att jag glomt Vouchrarna (bokningsnr.) till bilen hemma. Efter en tids overtalan och efter att han forsokt visa att han hade "makt" sa fick vi slutligen skriva pa papprerna och fick nycklarna i handen.

Vi gick runt hornet och ned i garaget lite langre ned for backen.
Nar vi sag alla bilar sa tryckte vi frenetiskt pa knappen med det lilla upplasta hanglaset, och ingenting hande.
Trodde vi.
Bakom en pelare och en stor SUV stod den. Den Vita Vargen.

Det blev med andra ord en trevlig overraskning.
Har kommer ett par bilder..

Dag 90, San Francisco, CA - Americana

2009-05-18T17:58:00.000-07:00

De senaste dagarna har varit hur bra som helst.

Igar sa borjade vi dagen med en liten sovmorgon for att sedan aka med Beijan till tagstationen och ta taget in till San Francisco stad.
Val inne i stan sa bestamde vi oss for att stunta i att ta bussen, och valde istallet att promenera runt i staden. Vi borjade pa 4th street pa ostra sidan av San Francisco och vi tankte ta oss darifran till Golden Gate Bridge.
Efter ett par timmars promenad i den 30-gradiga vindstilla staden sa beslutade vi oss for att istallet for att ta oss till Golden Gate, satta upp delmal, sa att vi inte skulle do i en tragisk uttorkingsolycka.
Vi satte kurs mot turisthaket kring Lombard Street (ni kanske kanner igen den som zic-zac road) och borjade ga de extremt branta backarna. Nagonting man lar sig ar att det ar i stort sett samma sak att ga i uppforsbacke som nedforsbacke i den har staden, precis lika jobbigt.

Vi fick ett par fina vyer fran Hyde Streets hogsta punkt och aven en del vind, vilket uppskattades hundraprocentingt.

Nar vi kom ned mot den riktiga turistfallan kring Pier 39 sa slogs vi av det faktum att man nastan var tvungen att sla sig fram for att komma igenom folkmassan.
Det blev ett stopp pa det erkanda "in-n-out burger" for en sjukligt bra hamburgare och en lojligt stor lask.

Nar vi borjade ga tillbaka mot det riktiga San Francisco sa fick jag boter. varfor? jo. jag hade inte rakat mig ordentligt.
Sjalvfallet sa var det en sa kallad "totalidiot" som gav mig boteslappen. inget riktigt alltsa.
Vi sag aven ett gang Latinokillar som var lite.. ja.. overambitiosa i trafiken och krockade in i folk och sprang runt pa gatan..
Man ser och upplever med andra ord ganska mycket nar man strapatserar runt i staden har.

Efter den lojligt langa promenaden i San Francisco sa hoppade vi med gladje pa taget till Menlo Park. Efter en timme sa var vi framme, och vi borjad promenera hemat, nagonting vi inte hade gjort forut. det visade sig ta drygt 1,5 timme innan vi, svettiga och javliga, steg in i hallen har i huset.

Idag har vi inte gjort speciellt mycket mer an att socialisera med ungarna och familjen, och akt till Fry's och kopt en GPS.. Vi provade den sistnamnda pa vagen hem, och jag som korde, blev nastintill tokig nar fanskapet sitter dar och snackar skit om hur jag kor! "Recalculating... Turn left..Recalculating... Recalculating.." Det positiva med det hela ar att man, till skillnad fran PJ, kan lasa en bruksanvisning och fa fanskapet att halla kaften med en simpel knapptryckning.

Det ar otroligt latt att kora bil har, verkar det som, det enda som man verkligen maste koncentrera sig pa ar att ligga i ratt fil hela tiden och stanna dar det ar stopplikt. I ovrigt sa verkar Californien se ut som ett shackbrade ovanifran, med andra ord inga serpentinvagar med avstickare, enkelriktade smagator och massa onodiga vagar som man utan storre svarigheter hittar i Sverige.

Imorgon ska vi hamta upp varan hyrbil pa 750 Bush St. inne i San Francisco. Vi far se vad det blir for karra, men forhoppningsvis sa kommer den att vara bra.. forvantningarna ar dock (utan direkt anledning) relativt laga.

Dag 88, San Francisco, CA - Perfect America.

2009-05-16T22:25:00.000-07:00

Det ar helt otroligt att erkanna det. Men har, i den har delen av Kalifornien, sa kanns det faktiskt lite som att vara i en skon Amerikansk film.

Familjen Day, som vi bor hos, har gjort varan vistelse har helt fantastisk, vi ar sa extremt bortskamda och omhandertagna, sa att det nastan kanns som om att man ar gravt handikappad vid vissa tillfallen.
Nagon sadan gastvanlighet ser man sallan faktiskt. Extremt uppskattat.

Idag var den ultimata amerikanska dagen. Vi borjade ganska tidigt pa morgonen, runt klockan 8, med att ata vafflor till frukost. Efter det sa akte vi en bit upp i bergen for att titta pa grabben, Nicos, T-Ball game. Det ar typ Baseball fast for 5-aringar. Solen sken, foraldrarna satt i graset och fikade, ungarna sprang (lite forvirrade) runt i parken och hade kul.
Vi stod med mamman och pappan, Ashley och Bijan, vid sidan av och tittade pa det organiserade kaoset som pagick pa det mest idylliska satt som kan tankas.

Efter det sa akte PJ med Ashley, och jag akte med Bijan, tillbaka till huset. Bijan ville dock visa mig Stanford University (ett utav de mest prestigefyllda universiteten i varlden) och dess omnejd. Det framgick, efter ett tag av ren fornekelse fran min sida, att Stanfords Universitys Campus var extremt stort.
Och nar jag skriver extremt stort, sa menar jag sa pass stort, att om de hade salt all deras mark till byggherrar och dylikt, sa skulle de glatt kunna inkassera runt 40 miljarder US Dollar. (Du laste ratt, miljarder)

Nar min, ibland otroligt, svenska hjarna uppfattade detta, och att det gick 20.000 studenter pa universitetet, sa blev jag lite intresserad, och Bijan agerade direkt. I form av att ordna en varsin cykel och en detaljerad karta over Campus och San Mateo i ovrigt.
Cyklarna fick vi fran grannen, Dave, som var en riktigt trevlig prick med ett sinne for att socialisera.

Vi akte fran 191 Hillside Avenue och befann oss 10 minuter senare pa Campus Drive.
Det mesta fanns pa Campus, allt ifran vaxthus till frathouses. Skyltar som Delta Delta Delta och andra studentforeningar sags lite overallt.
For er som kanske inte fatt mojligheten att besoka ett amerikanskt universitet, och darmed kanske (trots forklaring ovan) inte riktigt forstatt storleken pa dem, sa kan jag informera er om att Stanford har en egen Amerikansk fotbollsarena - som rymmer 55.000 manniskor. Ullevi rymmer 40-45.000.

Det fanns aven utomhuspooler, inomhuspooler, tennisarenor (for cirka 2.000 pers) Fotbollsplaner i massor, loparbanor, gymnastikhallar, gym. Det mesta inom idrott.
Vi lyckades avverka 1/6 av campus och spenderade ungefar 3 timmar dar.
Kostnad for att ga pa stanford under 1 ars tid (normal utbildning 4 ar)= 40.000 USD.
Med andra ord far du rana en ganska stor vardetransport for att ha rad med det.

Efter sightseeingen av Stanfords Campus sa begav vi oss tillbaka mot Hillside Avenue. Det var ganska skont att komma in i ett svalt hus efter att ha varit ute i 33 gradig torr hetta under en bra tid. Vi satte oss ned i soffan, drack Lemonade med is och salde vara sjalar till Hockeydjavulen medans vi, pa apatisk maner, tittade pa CHL.

Efter nagon timme sa kom hela familjen hem, och hade med sig Duke, En blandras mellan Golden Retriever och Pudel, som de precis hade skaffat sig. Hunden ar redan ett ar gammal och ar darmed ganska stor och kan latta saker som "sitt" och liknande.
Efter en liten lekstund i solen med Nico och Duke sa kom Bijan med tva kalla Heineken som han planterade i vara hander. Solen hade nu paborjat sin nedgang och det hela var sa pass idylliskt att man borjade undra nar det var dags att kliva ut ur fotoramen och in i verkliga livet.

Lekstunden foljdes av en del Nintendo Wii i vardagsrummet med barnen och lite spelande pa de nyinforskaffade gitarrerna.
Efter ett tag sa blev det middag, det bjods pa Stek med Bakad potatis. Detta skoljdes ned av en Heineken.

Efter middagen sa satte vi oss i soffan igen och sag pa Boston Bruins mote med Carolina Hurricanes. Vi pratade lite Hockey med Bijan och hade det allmant bra.
Den har dagen har bara skrikit "Perfect America". Helt underbart.

Imorgon sa ska vi eventuellt aka in till San Francisco och titta pa "Bay to Breakers" som ar ett lopp som gar genom stan och som verkar vara ganska haftigt. Efter det sa ska vi fa lana en bil av familjen som vi kan aka runt med och titta lite pa omgivningarna.

Det ar en lustig kansla att tvinga sig sjalv att sova for att skynda pa till morgondagen, men absolut ingenting att klaga pa.

Bilder kommer att laggas upp snart. Talamod.

Dag 86 igen, San Francisco, CA - Ny kontinent - igen.

2009-05-14T19:25:00.000-07:00

Lite for kaxig rubrik kanske? jaja, sanning ar det i alla fall..

Planet gick for 18 timmar sen, eller om man vander pa det sa blir det faktiskt endast en timme sedan. Ratt sjukt.

For att an en gang bevisa min totala oformaga att sluta ogonen och somna in pa planet sa stannade jag (ofrivilligt) vaken pa planet.
Varan forsta flight gick till L.A, anglarnas stad. Jovisst, tror inte att dessa anglars blodband finns gomt nagonstans i flygplatspersonalens stab i alla fall. Mycket otrevligare manniskor far man leta efter. Men den har gangen ska jag faktiskt vanta ett tag med att generalisera den amerikanska befolkningen, for tro mig, det kommer jag att gora.

Vi fick sitta i L.A i tre timmar och rulla tummarna i vantan pa att planet till San Francisco samtidigt.
Det var vart det.
Nar det aluminiumfargade american airlinesplanet lyfte fran marken sa fick man direkt en overblick over L.A. Allt fran Compton till Hollywood syntes val fran rad 7, dar jag satt och dreglade over Kaliforniens landskap.
Det blev inte heller samre nar vi gled i cirka 900 km/h over Highway 1. Sjukligt vackert.

I San Francisco hade vi stamt traff med Ashley, som PJs mamma var au pair at nar hon var liten. Vi satt och vantade ett tag utanfor inrikesterminalen utan att se nagon gra nissan van.
dryga 20 minuter senare sa rullade bilen fram. Och i satt en utav varldens mest gastvanliga manniskor.
Det var inget snack om saken - vi skulle med hem till dem och installera oss sa fort som mojligt och sedan gora exakt vad vi ville.
Hon korde langs den 6-filiga motorvagen soderut mot 191 Hillside Avenue.
Vi kom fram till ett sjukt fint hus, belaget pa en hojd med utsikt mot bergen i ost.

Vi fick ett rum, en rundvisning, och halsa pa barnen Nico och Ella (5 resp. 2), som verkade falla ganska fort for oss.

Efter det har inte speciellt mycket hant - forutom en middag, en lang konversation, och ett debatterande med ungarna varfor de maste ata upp maten for att fa efterratt.
Sjukt idylliskt. Vi gick fran tva Backpackers till tva Au Pairer inom loppet av sekunder kandes det som.
Ashley har aven serverat oss en egen laptop med tradlost internet, ett eget vardagsrum med en 50-nagonting TV och visat oss vart allt gott star i koket. Sa mer info har ifran San Francisco kommer inom kort!

Kortfattat - vi overlever.

Dag 86, Auckland - Emigrerar till Amerikat

2009-05-13T17:40:00.000-07:00

Likt de gamla vaderbitna Svenskarna som i slutet pa 1800-talet och borjan pa 1900-talet tog baten till "Amerikat" i hopp om att grava upp ett par guldtackor och tjana sig en hacka, sa flyr aven vi nu till det stora landet i vast.
Och visst, det kanske inte hade varit fel att gravt upp ett par guldtackor i form av nagon slags orealistisk vinst i Vegas, men det egentliga malet ar att ta oss fran Vast till Ost, i bil.

Nu nar Nya Zealand ar gjort och 3.000 kilometer har suttits av i en bil, sa kanner man en viss smak i baken. I USA sa kommer vi att avverka det avstandet - ganger fem. Vi far se om vi ens kommer att ha nagra bakandor kvar nar vi kommer hem, och aven om vi har det sa kommer de formodligen vara formade exakt som formen av ett sate i en Pontiac G6.

Nagonting som har varit lite overraskande har i NZ har just varit avstanden mellan staderna, som kanske inte ar speciellt stora nar man ser till siffrorna, men om man vager in att vagarna i stort sett bara bestar av kurvor sa blir tidsavstanden desto storre. Till och med Kiwi's (Nya Zealandare) tycker att det ar lite sjukt att vi klarat av hela norra on pa dryga 10 dagar.

Sa idag aker vi alltsa till USA.
Planet gar ifran Auckland klockan 17:55, och landar i Los Angeles 12 timmar efter det. I Los Angeles far vi vanta i 3 timmar pa planet som ska ta oss till San Francisco, som i sin tur vi ska spendera en dryg timme pa. Vi kommer att landa i San Francisco 2 timmar innan vi reste fran Auckland, jag tror dock inte att man kommer att kanna sig speciellt mycket yngre efter att ha suttit pa flygplan och flygplatser i 17 timmar.
Vi aker aven ifran hosten och till varen, nagonting som ocksa ar ganska haftigt.

Nar man aker bil mitt ute pa vischan har i Nya Zealand, och inte har en GPS, sa far man ta till lite metoder som farsgubben lart ut, namligen att solen star rakt soderut klockan 12 pa dagen. Den metoden tillampade jag ett par ganger, och slogs av att jag likt forbannat kom fel.
Sen kom jag pa en sak. Vi befinner oss pa sodra halvan av klotet, och eftersom att solen gar langs med ekvatorn sa maste det betyda att solen star rakt at norr nar klockan ar 12 pa dagen. Det blev mycket lattare att se vart ost, vast, norr och syd var efter jag kom pa detta. Jag vet inte om resonemanget ar helt gangbart. Om det inte ar det, kommentera!

Igar gjorde bade jag och PJ varsitt inkop, vi kopte gitarrer.
Efter att ha spelat pa den vardelosa gitarren vi inforskaffade i Thailand sa tappade man livslusten sucessivt. Och nar vi har, i Auckland, steg in i en riktig musikaffar sa blev vi bada sa pass sugna att vi inte kunde halla oss. Vi kopte tva identiska gitarrer, som later riktigt bra, och tryckte ned priset en aning. Igar satt vi och spelade lite i common-rummet pa Hostelet, nagonting som tydligen uppskattades av ett par stycken, som kom in och satte sig ned. En av killarna som lyssnade skankte vi varan gamla gitarr till, tror att det blev resans godaste garning. Han vart sa glad att han var pa vag att borja kramas, och eftersom att jag inte ar speciellt fortjust i att krama frammande man, sa snaste jag bort honom med nan kommentar dar jag forklarade att om han fragade om det var sant att han fick den igen, sa skulle jag ta tillbaka den och skanka bort den till en uteliggare. Och mycket riktigt, sa holl han kaften och holl aven avstandet.

En sak som har slagit oss med Nya Zealand, ar att det gar att halla ned budgeten ofantligt, samtidigt som man har kul, vilket sjalvklart ar perfekt for oss.

Vi har; Haft campervan i 12 dagar, betalat 300 mils bensin, bott pa hostel ett par ganger trots att vi haft bilen, atit ute for det mesta, kopt varsin gitarr, betalat en oversattning av vara svenska korkort samt betalat for vissa aktiviteter.
Och vi har gatt ganska precis/lite under budgeten som jag raknade pa for ett ar sedan.
Nya Zealand ar alltsa ett land som valkomnar Backpackers. Stort plus.

Nu, nar klockan ar cirka 03.00 pa natten i Sverige, 14 maj, sa har jag precis kommit ut fran biografen och sett klart filmen "Angels and Deamons". Forst i varlden. (om man raknar bort forhandsvisningar saklart)
Filmen kommer att ha premiar i USA den 15onde, da vi redan har varit dar i en dag.
Mycket bra film BTW!

Nu ska vi pallra oss ivag till flygplatsen for att hoppa pa den 747an som vantar pa oss.

Dag 80, Rotuora, Nya Zealand - 50%

2009-05-08T16:08:00.000-07:00

Dag 80...
Det innebar alltsa att halva resan ar gjord.. En ratt konstig kansla faktiskt, det kanns som om man har varit borta ett par veckor.. Men nar man tanker pa nagon specifik handelse, till exempel som nar vi satt i Wien och vantade pa planet till Bangkok, sa kanns det som om man har blivit ratt mycket visare, och aldre, sedan dess..

Nu ar det alltsa USA kvar, och det kanns lite nervost faktiskt. Att helt plotsligt slanga sig in i USA utan nagra som helst aningar om vad som vantar bakom de hart bevakade flygplatsdorrarna.

Tillbaka till Nya Zealand..

Natten fran Fredag till Lordag spenderades sovandes i bilen precis intill Lake Rotuora. Det blev en ganska kall natt, eftersom att vi inte har nagot uppvarmningssystem i bilen nar den ar avslagen. Pa morgonen borjade dock solen skina vilket gjorde det hela lite trevligare.

Pa morgonen sa akte vi in till den lilla storstaden for att ata lite frukost, vi mottes av den alltid lika behagliga kanslan av att komma in i en lite mindre storstad en Lordagsmorgon. Det lilla lunket pa gatorna, och familjebussarna som skyndar for att sonen inte ska missa rugbytraningen.

Idag sa tankte vi aka agglift upp till toppen av en backe har i Rotuora.. For att sedan aka ladbil ned for densamma, vi far se om det kommer att klaras av utan brutna ben eller blaslaget psyke.

Har kommer de bilder som utlovats!

Trevlig helg pa er!

Dag 79, Rotura, Nya Zealand - 370 grader

2009-05-07T19:21:00.000-07:00

Nu har vi nastan snurrat runt den har norra on och det har blivit extremt mycket bilakning de senaste dagarna. Tripmataren star numera pa 2.400 km, vilket ar en hel del.

Tiden i Wellington blev kort, mestadels for att det var riktigt daligt vader dar och inte speciellt lockande att vandra runt i staden. Vi begav oss istallet upp langs Hwy 2 och forsokte att hitta pa nagot roligt dar.

Vi hittade en gratis camping som lag 15-20 mil fran wellington som vi stallde in oss pa att sova pa.

Nar vi kom dit, till Norsewood, sa fann vi att lagsasongen verkligen borjar sla hart pa Nya Zealand. Det var inte en manniska dar (forutom Groundkeepern 'Wayne') och allmant dott overallt.

Dagen efter sa akte vi till Gisborne, som ar en ganska stor stad som ligger langs "Bay of Plenty" dar vi parkerade precis vid havet - at konservburksmiddag - och sov.

Dock sa var det inte speciellt latt att sova, och det blev inte lattare efter nagra snorungar akte nagon meter brevid bilen och tutade. Men vi overlevde den natten med.

Nu borjar tiden rinna ut har, men eventuellt sa kommer jag att lagga upp ett par bilder ikvall (fredag morgon for er) som ni kan se pa och bli avundsjuka!

Dag 76, Wellington - 1350 km senare..

2009-05-05T04:20:00.000-07:00

God morgon!

Eller kanske god kväll.. I alla fall här på Nya zealand.
Nu har vi tagit oss ända ned till wellington, som ligger på norra öns sydspets. Det har blivit 135 mil i bil hittills och mer kommer det att bli.
Vi har kört på de mest sjuka vägarna runt om här och har sett mycket.

NZ är, som många av er säkert redan vet, ett land där landskapet kan vara som dag och natt med bara ett par mils mellanrum. Till exempel så körde vi serpentinvägar (där hastighetsbegränsningen var 100 kmh!!) igår och idag har majoriteten vägar bestått av raksträckor.

Det är lite speciellt att bo i en van, faktiskt. Ytan man har att röra sig på är så pass liten så att man får verkligen lära sig att vara kompakt. Samtidigt så finns det något speciellt med att "bo där bilen är". Till exempel så angav jag bilens registreringsnummer som hemadress när vi hyrde sagan om ringen igår..

Eftersom att det blir lite svårt att göra precis allt i bilen så har vi.. Ja... Luktat lite illa det sista dygnet, så idag bestämde vi oss för att ta in på vandrarhem och tvätta oss och byta kläder. Efter en liten tids sökande hittade vi ett ställe, som måste vara ett utav de finaste belägrade vandrarhemmen i världen. Havet ligger precis utanför huset och solen går ner mellan två klippor i havet, hur fint som helst..

Imorgon kommer vi att börja åka mot nordost, för att se vad den sidan har att erbjuda. Förhoppningsvis kommer vi att få bra väder och sol också, så att man kan lägga sig och sola (så att fröken S.I.R blir stolt) sin numera inte så solbrända kropp..

Nu ska jag försöka att få lite sömn, och eftersom att jag redan ligger i sängen och har skön musik i öronen så är det faktiskt lite svårt att hålla ögonen öppna..

PS. Den som kan svara på frågan om hur många kilometer stängsel det finns i det här landet får en guldstjärna när vi kommer hem.

Dag 74, Lake Taupo, Nya Zealand - Serpentinvagar & Stormkok

2009-05-02T22:48:00.000-07:00

Sadar ja! Nu ar vi igang har pa Nya Zealand och det kanns riktigt bra!

I Lordags morse sa checkade vi ut fran Hostelet och begav oss till en forort till Auckland for att hamta ut den campervan som vi hade bokat.
Nar vi kom dit sa bad "manana, manana"- killen oss att titta igenom det finstilta i kontraktet.
Jag fann da att vi var tvugna att ha en Engelsk oversattning pa vara Svenska korkort for att fa hyra bilen, samt att man maste ha haft korkort i over ett ar (vilket jag inte haft).

Efter att ha tagit oss till deras Depa, i regn och rusk med en usel beskrivning, sa kan man val saga att jag blev lite upprord over det faktum att massa komplikationer uppstod.
Att oversatta vara Svenska korkort till Engelska skulle inte "vara nagot problem", men vi var tvugna att betala 60 NZD for besvaret, vilket vi gjorde hemma hos en Kinesisk manniska i en annan forort till Auckland.

Nar jag skulle fa mitt korkort oversatt sa kom jag pa att jag hade last i kontraktet att man var tvungen att ha haft sitt korkort i over ett ar for att hyra. Darfor ringde jag upp kontoret och bad dem att kontrollera ifall det var Forsakringsreglerna som sade det eller om det var Foretagets egna Policy. Den nagot langsamma manniskan pa andra sidan traden forklarade att det var Foretagets policy och att jag inte skulle fa kora fordonet.
Jag foljde upp hans svar med ett utlagg om cirka 3 minuter dar jag forklarade pa (relativt) fin engelska att jag da var tvungen att annullera bokningen och att de skulle bli aterbetalningsskyldiga varan deposition samt reskostnaderna. Det verkade tydligen bli for mycket info for honom och han gav med sig.

Naja. Nu har vi i alla fall bilen och allt har gatt bra.

Stopp nr. 1 blev Fylke.
"Fylke?" tanker ni kanske. Japp. Sagan om Ringen-fylke.
Vi letade upp vart "Hobbiton" lag och akte dit och tog en rundtur i det oslagbart fina landskapet.

Tydligen sa hade inspelningarna av Sagan Om ringen agt rum dar i cirka 13 manader (varav 9 manader bestod av uppbyggnad av miljoerna)
Det ar ratt svart att forklara hur fint det faktiskt var, sa jag ska inte ens forsoka med detta, utan istallet ladda upp bilder nar tillfalle ges.

Efter det sa vande vi soderut och akte mot Lake Taupo, dar vi befinner oss nu, och det blev en resa att komma ihag, extremt fin utsikt fran i stort sett hela vagen. Allt fran 2300-metersberg till slatter som man nastan sag horisonten pa.

For er som nagon gang i framtiden ska aka till NZ sa rekommenderar jag starkt att ni hyr en campervan och aker runt i, det finns inget battre satt att fardas har och det ar det absolut mest ekonomiska valet.

Imorgon sa vander vi antingen nosen mot Wellington, som ligger pa sydvastra sidan av norron, eller sa aker vi upp mot nordost. Det beror helt enkelt pa vad som kanns bast just da. Ratt skont liv med andra ord.

Dag 72, Auckland, Nya Zealand - Roadtrip

2009-05-01T00:20:00.000-07:00

Hej igen!

Och glad forsta maj! (eller vad man nu sager)
Formodligen ar majoriteten av er som laser detta, bakfulla. Darfor ska jag inte komplicera saker och ting, utan gora det hela sa latt som mojligt att smalta.

For det forsta sa har vi uppfyllt de malen som stalldes upp igar och ar valdigt nojda med resultatet.
Det blev efter manga tur & returresor i huvudet faststallt att vi kommer att hyra en Campervan. For att lagga alla korten pa bordet sa kanns det faktiskt lite for bra for att vara sant.

Imorse sa besokte vi uthyrare nr. 1, dar alla campervans var uthyrda, men vi fick fina tips om vart vi skulle leta, och det ledde till slut fram till att vi hittade ett grymt stalle.
Vi satte oss ned med en 30-ish arig Engelsman som forklarade villkoren for att hyra en Van hos dem. Forsakring och allt lat helt okej, sjalva utrustningen i bilen var mycket bra och allting verkade bra, tills han kom fram till priset.
Hyrperioden, som omfattade 12 dagar, skulle kosta oss 444 NZD.
Nar jag horde det sa borjade min hjarna (likt en gammal dator) snurra igang och det lat ungefar sahar.
444/2 = 222
222/12= 18.5
18.5x 4.50=85 nagonting.

En campervan med sovutrymme for tva pers, kok och DVD-spelare kostade alltsa dryga 85 Svenska riksdaler per person och dag. Helt sjukt!
Imorgon, klockan 11.00, nar vi ska hamta upp bilen, sa kommer vi att fa reda pa om detta verkligen ar sanning. Men tydligen sa ar det sa enligt den nagot bakfulla forsaljaren.
Hor ni fran mig igen pa bloggen sa betyder det att det gick at helvete, om ni inte gor det sa betyder det foljande;

Vi kommer att ta oss ut i Nya Zealand och forsoka lokalisera diverse roliga aktiviteter och fina vyer, uppleva kulturen pa landsbygden och formodligen bli tvugna att stanna da och da for att far ska passera over vagen.
Vi kommer aven att forsoka att ta oss till Gamla Zealand, som ligger norr om Auckland.

Gamla Zealand skall tydligen vara lite flackare an den norra on i storhet, och nagot varmare. Dar ska vi ocksa forsoka ta oss till Cape Reinga, for att se om det ar lika fint som man har hort att det skall vara.
Eftersom att jag aldrig har campat forut, sa kommer det att bli en ny upplevelse i sig. Inte med det sagt att PJ ar nagon Supercampare, i alla fall inte vad jag vet. Det kommer nog att bli lite idiotvarning pa bada oss som ni blogglasare formodligen kommer att fa er ett gott skratt at i framtiden.

Fran borjan skulle den Hawaiianska tjejen (ni kommer ihag henne som valdtaktskvinnan) aka med oss, och vi hade stamt mote med henne innan vi skulle se oss kring efter uthyrningsstallen. Det blev dock lite skrammande nar hon borjade prata om det hela som nagon slags karlekssemester, och utan att avsloja detaljer, sa ar hon inte langre med pa uthyrningskontraktet.

Hoppas att alla ni har haft en bra valborgsmassoafton och hoppas att ni far ett underbart 1 maj med diverse idioter som klampar omkring inne i Stockholms stad och helt oprovocerat slar sonder saker.

Forresten!
Hur manga av er har redan/har tankt Googla "Gamla Zealand". Kliv garna fram eller rack upp en hand. Min bror Joakim kan gora bade och eftersom att han sakert redan googlat och aldrig skulle erkanna det. =)

Dag 71, Auckland, Nya Zealand - 4 miljoner manniskor - 50 miljoner far.

2009-04-30T01:20:00.000-07:00

G'day!

Haha, faktiskt sa sager dom sa har nere ocksa! sa det ar okej for mig att inleda sa..

Idag halsade Nya Zealand oss valkomna runt klockan 17.30 lokal tid, och detta med en solnedgang over bergen. Inte helt fel med andra ord.

Dagen borjade klockan 6 lokal tid i Sydney, i ett svinkallt rum pa Kings Cross. Klockan ringde (som den har gjort ganska sallan under den har resan) och jag svarade instinktivt med att slanga mobilen i golvet. Nagonting som uppenbart inte fungerade - Kontentan blev alltsa uppstigning.

Vi pallrade vara kalla kroppar till varat lokala Subway med ett hopp om att det skulle sta en liten gumma dar med en stor och varm macka redo. Men Subway var inte oppet. Vi fick istallet ga till Coles, som ar Australiens motsvarighet till ICA, och inhandla en flaska chokladmjolk, philadelphiaost med vitlok och peppar, och en stor pase fardig sallad. Samt en baugette saklart!

Det blev frukost hemma pa hotellet i samma veva som jag satt och forsokte memorera kartan over Auckland.

Inte nog att sydney sade Godmorgon till oss med en 12 gradig kyla, utan nu skulle stadhelvetet ocksa bjuda pa regn, precis nar vi skulle ta oss till flygplatsen.
Arg som ett bi gick jag till receptionen och bad den Svenska killen ringa en Taxi at oss.

Pa flygplatsen gick allting i Slow-motion. Jag kom pa mig sjalv tittandes pa Australiens motsvarighet till Martha Stewart. Inte nog med det. Jag sag apatisk ut ocksa.

Flygbolaget vi akte med, "Aerolineas Argentinas" bjod pa en skumpig tur i en ganska stor Airbus och aven en ganska kass lunch.
Pa planet fick vi sjalvklart den obligatoriska Tullbiljetten dar man ska deklarera i stort sett allt.
Da kommer ju saklart det jobbiga momentet - Snuset.
Man far bara fora in 250 gr tobak i NZ (i stort sett samma i alla lander) och jag hade med mig ungefar det tredubbla. Laglydig och snall som jag ar sa ville jag inte att tullpolisen skulle bli tvugna att arbeta overtid, sa jag struntade i att deklarera.
Tullpolisen, som kande sig extra manlig i sitt bas, stallde en massa orelevanta fragor, och det hela slutade med att vi fick fora igenom vara vaskor genom rontgenmaskinen.
Men uppenbarligen sa sket de fullstandigt i mitt snus och skickade mig med huvudet forst ut pa gatan. Det gick bra med andra ord.

Auckland har vi inte hunnit se speciellt mycket av, dels for att det ar morkt och dels for att vi bara har varit har ett par timmar, men imorgon kommer det formodligen att bli en liten rundtur i staden samt en jakt pa en Campervan.

Sen sa ska vi ge oss ut i pa landsbygden och se vart varan Lonely Planet guide tar oss.

Lite kul fakta som jag snappat upp kring Nya Zealand ar att det bor 4,4 miljoner i landet (varav nastan 2 milj i Auckland) och det finns drygt tiodubbelt sa mycket far. Manga har sagt att det formodligen ar mycket mer an sa. Nya Zealandarna sjalva havdar aven att far ar sjukt dumma i huvudet.
Vi far val se om jag och PJ (inte olikt svenska gubbar i thailand) kommer hem fran Nya Zealand med tva far.
Nasta uppdrag for mig ar att ta reda pa hur vanligt det ar att bonder bedriver tukt med djur. Det kan komma att bli en intressant fragestallning..

Dag 70, Sydney - Svinigt roligt!

2009-04-29T06:50:00.000-07:00

Halloj!

Såhär efter två veckor i Sydney så känns det som om att man kan den här staden ganska bra nu.
Tyvärr har vi inte tagit alla de utflykter som man egentligen "ska" göra, men det känns inte riktigt som om att vi har gått miste om något.

De senaste dagarna har vi försökt lista ut vad vi ska göra på Nya Zealand, dit vi åker imorgon.
Det vi har kommit fram till är att det bästa sättet att spendera tiden på Nya Zealand är att hyra en "Campervan".
En Campervan är i stort sett en vanlig skåpbil som, istället för lastutrymme, innehåller sängar.
Det finns även kök, vilket gör att det mer blir som en kompakt husbil.
Jag blev rätt förvånad när jag upptäckte att kostnaden för en campervan är 54 NZD per dag (1 NZD= 4,5 SEK) vilket är ruskigt billigt med tanke på att man inte behöver ta in på Hostel när man har den.
Hur vi kommer att lösa frågan med att tvätta oss och hantera diverse toalettbestyr kommer nog att förklaras på bloggen när vi själva har kommit på svaret på frågan.

Så imorgon går alltså planet till Nya Zealand, en flygtur som effektivt tar 3 timmar, och vi åker 2 timmar framåt i tiden, då kommer alltså tidsskillnaden från Sverige att vara 10 timmar.

Häromdagen när vi promenerade inne i Sydney så märkte vi att en butik visade NHL i full HD. Det resulterade i en extrem abstinenslättnad och att vi blev fast där och kollade på matchen tills vi inte orkade längre. Ni förstår inte hur mycket vi skulle uppskatta att se en VM-match eller nån bra slutspelsmatch i NHL. Här nere är Hockey inte speciellt uppmärksammat, utan mest fotboll, Australiensisk Fotboll och rugby är smetat över sportnyheterna.

Det känns ganska lustigt, men snart så bär det av till USA för oss. I samma veva som vi har avverkat halva resan. Det har gått riktigt fort allting och vi har hunnit med ganska mycket. En tanke som man slås av är att man inte har sovit i sin egen säng på 70 dagar, vilket måste vara personligt rekord. Snabbt uträknat i huvudet så har vi bott på 20-25 olika ställen. och den siffran kommer förmodligen att tre eller fyrdubblas efter USA är avverkat.

Såhär i svininfluensans tid så kommer det att bli "kul" att se hur Nya Zealand (där några tydligen blivit smittade) och USA kommer att hantera folk som kommer in i landet. Svinigt roligt.

Nu är klockan mycket här Down under, och sängen tittar på mig med hundögon och vill att jag ska vila mig lite. 11 timmar och 53 minuter kvar tills vi sticker..

Cheers,

Dag 67, Sydney - Ny Video

2009-04-26T07:05:00.000-07:00

Goddagens!

Här i Sydney har det varit lite kyligt idag, vilket har gjort att större delen av dagen har tillbringats inomhus.
Det är rätt svårt att vara produktiv när man bor som vi gör - på ett hostel, det mesta går ut på att vila sig, för man vet aldrig riktigt vad som kommer att hända, eventuellt så händer någonting riktigt kul, och då vill man vara pigg och laddad. Men idag har jag faktiskt, i brist på annat att göra, suttit och pulat med den film som jag tänkt att göra och lägga upp här på bloggen ett bra tag. Det blev ett lite större projekt än vad jag väntat mig eftersom att den här datorn lever sitt eget lilla liv och tenderar att ge upp ibland.

Någonting annat som har presterats under dagen är att vi bokat Hostel på Nya Zealand, och det känns riktigt bra.
Vi har även diskuterat kring frågan vare sig vi ska hyra bil eller inte på Nya Zealand.

Det vi har kommit fram till är att det nog blir bäst att göra så, eftersom att ingen av oss vill tillbringa tiden på Nya Zealand strandsatta i Auckland. Ett annat övertygande argument var det faktum att kostnaden att hyra bil på NZ ligger runt 35 NZD/dag, inklusive fria mil. Detta motsvarar cirka 200 SEK. Bensinen är tydligen också väldigt billig i jämförelse med vad det kostar i Sverige.
Någonting som kommer att bli intressant är att lära sig att växla med vänsterhanden istället för med högerhanden. Jag tror att det kommer att bli det "största" problemet.
Att ligga på vänster sida av vägen kommer nog inte att bli speciellt svårt att komma in i, eftersom att både Thailand och Oz har vänstertrafik.

Nu ska jag gå skallgång över internet och jaga billiga hyrbilar!

Här kommer också videon!

Cheers

Dag 66, Sydney - ANZAC Day

2009-04-25T08:02:00.000-07:00

Goddag!

Den 25e April ar varje ar, i bade Australien och Nya Zeeland, en helgdag.

Varfor?

ANZAC day.

ANZAC day (Australian and New Zealand Army Corps) firas i minne av de bortgagna Australiensiska och Nya Zeelandska soldater som foll i Turkiet under forsta varldskriget.

Later inte som en speciellt stor grej med Svenska oron, tycker jag i alla fall. Jag menar, vi Svenskar ar inte uppvaxta med att vara narstaende eller bekanta eller grannar stupar i krig eller ens vet hur man haller ett vapen, men har nere sa ar det en helt annan kultur.

Fragan som manga som laser detta sakerligen staller sig ar hur man firar soldaters dod.. Jadu, att man ens firar det ar val lite vridet pa sitt eget lilla satt, enligt mig sjalv, men Australiensarna spenderar dagen med att kla ut sig till militarer och supa skallen i bitar, vad jag har forstatt det som.

Var dag borjade med en frukost pa varat hostel runt 9-tiden och sedan en promenad till SFS (Sydney Football Stadium) dar vi skulle forsoka fa tag pa biljetter till dagens rugbymatch.

Nar vi lyckats lokalisera SFS, runt 10-tiden sa upptackte vi att biljettforsaljningen inte borjade forran klockan 12. For att inte slita ut fotterna mer an nodvandigt sa tog vi da beslutet att lagga oss i parken som omringar arenan.

Beslutet visade sig vara valdigt bra. Eftersom att vadret var bra sa drojde det inte lange innan de Svenska grabbarna lag trojlosa och sasade i parken. Sydneyborna, som verkar tycka att 23 grader celcius ar lite kyligt, joggade forbi oss med deras konfunderade blickar riktade at varat hall.

Nar visarna pa uret visade rakt upp sa trangde vi oss framfor de savliga Sydneyborna och roffade at oss en varsin biljett till motet mellan Sydney Roosters och St George Dragons.

Promenaden genom det ljumna Sydney hem till Kings Cross blev trevlig, jag kan dock inte neka att jag blir lite arg pa mig sjalv varje gang jag kommer pa mig sjalv att tycka mer och mer om hosten. Konstigt, inte sant?

Runt halv-tre tiden sa borjade vi, med 27.000 andra rugbyfans, vandra mot SFS for att se matchen. Efter lite virrvarr inte pa arenan sa lyckades vi fa tag i ett par platser, som formodligen var i en hogre prisklass an de vi egentligen skulle sitta vid.

Introt till matchen kandes langre an vad sjalva matchen var. Mycket pa grund av att ANZAC Day agde rum. En helikopter landade pa planen, flaggan hissades pa halv stang, aldre herrar i fina kostymer holl tal och den Australiensiska nationalsangen sjongs i falsk ton.

Matchen i sig var bra, Dragons sopade banan ur hemmalaget Roosters och det sjongs och skreks. Bara att se sjalva matchen gjorde att Fotboll framstod mer och mer som en sport for tontar i mina ogon. Stabbiga grabbar som fick larkakor reste pa sig och intog deras position, de mindre killarna sprackte ogonbrynen och viftade bort lakaren som rusade in pa planen for att sy ihop det blodande saret. Med andra ord kan Rugby sammanfattas som en sport dar testosteron ar en bidragande faktor till vinst. Bra show blir det ocksa.

Nu ar klockan alldeles for mycket har i Oz, och sangen vantar.

Nagra bilder fran dagen kommer har.

Cheers.

Dag 64, Woollomooloo, Sydney - A girl can dream

2009-04-23T02:44:00.001-07:00

G´day!

Dagen påbörjades med upptäckandet av att frukosten var slut här på vårat Hostel, detta resulterade i en morgonpromenad (cirka 60 meter/5 minuter) till Subway för att stilla de gastronomiska behoven.
Subway har för övrigt blivit något av ett standardställe för oss. Vissa dagar äter vi Frukost, Lunch och middag där och har faktiskt inte tröttnat än.

Dagen i övrigt har bestått av promenerande i staden, någonting som tar upp större delen av våran tid, men som faktiskt är både skönt och rätt edukativt med tanke på att man faktiskt får se staden, någonting man inte gör i ett tåg X antal meter under marken.

Just nu sitter jag i köket/vardagsrummet/allrummet här i våran lya och skriver detta inlägg. Någonting som kanske skulle förvåna en del av er, är att vi har en sjukt fin utsikt härifrån.
Med "sjukt fin utsikt" menar jag Sydneys Skyline, som faktiskt är slående fin, självklart ser vi även det ofattbart omtalade Operahuset. Detta för ynka 15 AUD per natt (90 SEK).

Alla vi människor har våra drömmar - eller hur?
Till exempel att Krig inte skulle finnas, att vapnet aldrig hade påkommits, att Fredrik Reinfeldt hade hår, att Pringels lanserade nya chips - I påse, och att Carola skulle omkomma i en tragisk skidliftsolycka. Har jag rätt?
Dessa saker ingår självklart i listan över mina drömmar som jag innerligt hoppas kommer att förverkligas. En annan sak som faktiskt hamnar överst på listan (det stämmer, över krig och vapen) är en Apple MacBook.
Idag gick vi återigen förbi Sydneys kollosala Apple Store och jag gick dregglandes förbi och drömde mig bort, frågan är om den är värd priset. Tiden kommer förmodligen att avslöja det.

Här kommer den berömda utsikten från vårat Hostel samt ett par bilder från Darling Harbour.

Cheers

Dag 63, Woollomooloo, Sydney - Skavsår & Våldtäkt

2009-04-22T06:57:00.001-07:00

Låter inte speciellt roande va?
Okej då, så farligt är det kanske inte, jag menar; det är priset man får betala för att ha snygga skor på sig. ("om man vill vara fin...")

Dagen blev helt okej ändå här i Sydney. Uppstigning klockan 9.00 och frukost utomhus. Efter detta tvingades skorna på fötterna och vi begav oss mot Darling Harbour.
Efter en snabb titt på den extremt fina hamnen så släpade vi fötterna efter oss mot Chinatown för en måltid.
Någonting vi slogs av var att portionerna i Chinatown var extrema. Glöm inte bort att vi har varit i Thailand i två månader och bokstavligt talat fått babyportioner, och även vant oss vid detta. Det hela slutade med att de två ariska killarna som förmodligen var längst i hela Chinatown lämnade halva portionen på talriken.

Lite kuriosa kring Australiensisk matkultur är att den egentligen är densamma som den Engelska. Med andra ord rätt usel. Australiensare är även i regel fetare än Amerikaner, och det om nåt säger ju en hel del om landets kulinariska avdelning.

Efter Chinatown begav vi oss återigen till Darling Harbour för att kolla in lite kläder, fann därefter att prislapparna inte direkt matchade med våra plånböcker, och som så många gånger förut så tackade vi för oss och begav oss med blodiga fötter tillbaka hit till Woollomooloo (Som för övrigt är ett extremt kul namn på en stadsdel).

Här på vårat Hostel har vi träffat ett par annorlunda typer, bland annat killen i receptionen, som efter 20 effektiva konversationsminuter med PJ avslöjade att han kom från Sverige. Även den Hawaiianska tjejen som påstod att hon med glädje skulle kunna våldta mig och PJ, vi var ju faktiskt "Svenskt lammkött". Detta har resulterat i att PJ tagit fram sin dammiga pepparspray ur handväskan och tillbringar nätterna skedandes med undertecknad (jag agerar den stora skeden). Vi har även bekantat oss med den Brittiska gentlemannen Henry, som blott 19 år gammal halsar Whisky direkt från flaskan, "Cut the middleman" tror jag att ordspråket var.

Ingen surfing blev det idag heller, på grund av vädret. Men imorgon ser det ut som om att vi kommer att försöka bemästra den konsten, alternativt bli uppäten av hajarna på grund av de pyttesmå bloddropparna som sipprar ut ur mina lilltår.

Cheers.

Dag 62, Kings Cross, Sydney - Svenskar

2009-04-21T01:48:00.001-07:00

Goddag!

Idag kommer jag att gora er lasare glada.. Det kommer namligen att laggas upp bilder pa Operahuset! det har ni aldrig sett forut va?
Skamt asido.

Igar sa stotte PJ pa en kille som delade ut flyers runt Kings Cross med ett kanonerbjudande pa Hostel. Priset var halften av vad vi betalade, och det kandes bara dumt att stanna och betala en herrans massa mer pengar.

Imorse sa bytte vi Hostel. Fran Original Backpackers till Asylum Hostel, och vi kan nu konstatera att det inte bara var priset som var battre, utan snarare i stort sett alltihop.
For 15 AUD/person och natt sa far vi; Sang i 4-dorm, Separat dusch och badrum, Frukost, Middag och gratis internet. Hur bra som helst med andra ord.

Efter incheckningen imorse sa drog vi vidare till hamnen och tog farjan till Manly Beach, som ligger 30 minuter ost om Sydney.
Sjalva anledningen till att vi akte till Manly Beach var att Oskar Bjorfeldt, en kille som jag och Alex traffade for ett drygt ar sedan i alperna, numera ar dar och jobbar.
Oskar har gjort en ganska sjuk resa. Han borjade med en manad i Thailand och flydde sedan till Australien. I Australien bestamde han sig for att cykla en bit. Narmare bestamt 100 mil langs kusten. Det tog honom 20 dagar. Nu sa jobbar han kring Manly Beach och spenderar helgerna och dagarna med att surfa.
Nar vi mott upp Oskar sa borjade vi ga emot nagot matstalle for att ta oss en bit att ata. Efter 50 meter sa motte vi Hans och Jesper, tva lirare som vi traffade pa Koh Phagnan. Bra liten varld med andra ord.

Manly Beach i ovrigt visade sig vara annorlunda fran Sydney, en lite mer avslappnad stil och extremt mycket surfare.
Imorgon tankte vi forsoka spana in surfarkulturen lite narmare och grabba varsin brada och ge oss ut i vagorna, med Oskar som guide.

Vad som hander imorgon i vagorna kommer ni att kunna lasa har pa bloggen.

Har kommer ett par bilder pa staden.

Dag 60, Sydney, NSW - Generalisera Mera

2009-04-19T06:00:00.000-07:00

God Kvall,

Sahar pa sondagskvallen ar det inte speciellt mycket som pagar har pa Original Backpackers, dar vi for tillfallet bor.
Da ar det ju perfekt for mig att skriva lite sanningar som vi funnit under resans hitills 60 dagar.

Thailandska taxichaufforer kor i genomsnitt 80% over hastighetsbegransningarna da trafiken ar lugn.
Du kan inte ga mer an tva meter utanfor hotellportarna i Bangkok utan att bli fragad vad du skall gora. (korta ned det avstandet med 1.75 om du ar blek i hyn)
Pa samtliga Seven-Eleven butiker i Thailand star vattnet langst in i butiken.
Bangkoks flygplats ar enorm
Du far 2000 baht i boter/6 manader i fangelse/ bada delarna om du upptrader respektlost mot en Thailandsk Polis. (du far troligtvis ett par blatiror pa kopet)
Att forsla 6 kg kokain genom Bangkoks flygplats kostar dig 50 ar i fangelse.
Britter ater chips till lunch (darav den fantastiska fysiken)
En Australiensisk Dollar motsvarar cirka 6 SEK
I Australien sa hor man frasen "No worries" i snitt 60 ggr om dagen
PJs laddningskabel till datorn ar grunden till Krig och Tarar i varlden.
Som kvinna ar du forbjuden att visa knan och axlar infor buddhistiska munkar
Den Thailandska solen tar bra i April (Fraga familjen Johansson)
Thailandarna gillar att kasta vatten och smeta vit klegga i ansiktet pa folk (dock inte pa det vulgara sattet) under det thailandska nyaret "Songkran"
Svenskar anser sig vara battre manniskor an asiater
Du finner aldrig frivilliga Thailandare utomhus nar det ar som varmast pa dagen
Drick aldrig vatten i Thailand som du inte vet ar renat. (om du inte vill fa en grymt cool magsjuka dvs)
Man urinerar 400% mer i Australien an i Thailand.
Man dricker ungefar tredubbelt sa mycket vatten i Thailand som man gor i Australien.
PJ besitter fortfarande det sjuka rekordet pa den kassa kopian av tetris som finns i hans mobiltelefon
Pa vagen fran Kings Cross till Downtown sa hittar du foljande bilforsaljare - Ferrari, Lamborghini, Bentley samt Maserati.

Nu ar det sovdags har i Sydney. Imorgon blir det rundvandrig med operahuset overst pa listan.

Dag 59, Kings Cross, Sydney - Ny dag, ny kontinent

2009-04-18T01:29:00.000-07:00

G'day Mate!

Helt otroligt egentligen.
Igar klockan 13:30 Thailandsk tid sa satte vi oss i en taxi fran Khao San Road och bad fartdaren i forarsatet att ta oss till Bangkoks flygplats.
Nu, ett dygn senare, sitter vi har, i Sydney.

Resan gick valdigt bra maste sagas. Vi var lite nervosa infor resan efter att ha hort att Australiens tull och granskontroller ar stenharda, och att vi kanske darfor inte skulle fa ta in exempelvis mitt snus eller den antibiotika som vi bada hade med oss.
Det blev inte battre av att vardarna och vardinnorna pa flygplanet var harda med att man skulle fylla i ankomstlappen angaende medtagande av mediciner, tobak och liknande.
Pa planet fick vi aven se en informationsfilm dar de visade vad man fick och inte fick ta med sig in i landet, och att boterna kunde stiga upp emot 60.000 AUD, vilket motsvarar dryga 350.000 SEK. Darfor fyllde vi snallt i vara lappar och var helt arliga, och tydligen sa lonade det sig, eftersom att jag fortfarande sitter har med mina stockar snus och vi bada har kvar vara penicilliner.

En ganska rolig sak ar att man absolut inte far ta in: Traslag, mat, kryddor, soft-air guns, Leriga skor in i landet.
De sprayar aven hela flygplanet med nagot slags bakteriedodande medel precis innan landning.
Lite sjukt.

Har nere ar klimatet ganska annorlunda fran vad det var i Thailand.
Det ar inte speciellt varmt - inte speciellt kallt - inte speciellt fuktigt och inte speciellt molnigt. Bra med andra ord. Om man vill sa kan man ga i, som jag gor, Shorts, flipflops och t-shirt. Annars gar det utmarkt att knalla runt i Jeans och tjocktroja. Lite kontrast fran Thailand dar man knappt kunde andas de sista dagarna.

Trots att vi var valdigt, valdigt trotta nar vi kom fram till Sydney, eftersom (som jag tidigare berattat) min och PJs totala oformaga att sova pa flygplan, bussar och liknande, sa gick vi ut och forsokte att fa en uppfattning om vart vi var. Det hela slutade i att vi promenerade i cirka 2 timmar runt vattnet och kring finansdistriktet har i Sydney.

Ikvall ser det ut som om att vi kommer att ga ut och satta oss pa diverse bar och inspektera olkulturen har Down Under..

Imorgon kommer vi att forsoka bocka av ett par saker som vi vill gora fran onskelistan, och forhoppningsvis sa kommer vi att ta grymma bilder som inom kort kommer att dyka upp har pa bloggen.

Forresten sa ligger vi nu 9 timmar fore Sverige, tidsmassigt.

Cheers

Dag 58, Bangkok - Going down under

2009-04-16T20:35:00.000-07:00

Halloj!

Vi ar fortfarande i Bangkok och vantar nu pa att aka till flygplatsen for att sticka till Sydney! Borjar kannas lite i magen faktiskt, men inte riktigt samma "resfeber" som man far nar man aker fran Sverige. Hemifran har vi ju redan akt liksom.

Gardagen spenderades genom att shoppa. Alltifran Kalsonger till Lonely Planet guider inhandlades och det prutades hejvilt.
Nar jag forst plockade upp Lonely Planet guiden for roadtripping i USA sa kom jag pa att jag kommer att ha mycket att lasa pa de fyra veckor som ar kvar tills vi landar i det stoora landet i vast.

Som vissa av er kanske vet sa kopte vi en gitarr har i Thailand for 6 veckor sedan, och har sedan dess slapat med oss den overallt. Nu vet vi inte riktigt om gitarren kommer att - kostnadsfritt - komma med pa planet, och det bringar sjalvfallet ocksa en viss nervositet. Om vi inte kommer att fa med den kommer ni att fa se ett videoklipp har pa bloggen om ett par dagar dar jag smashar den utanfor dorrarna pa Bangkoks flygplats, alternativt skanker bort den till uteliggare.

For att kort summera Thailand sa kan jag borja med att saga att det har landet rekommenderas att aka till. Det finns nagot for alla, alltifran extrem Charter till bred backpacking. Naturen ar helt underbar och manniskorna ar i regel trevliga.

En update kring olika platser och lite kuriosa kommer att komma sa fort det finns lite tid pa agendan.

Eftersom att bilduppdateringen har rent utsagt varit usel sa tankte jag nu lagga ut ett par bilder fran de senaste dagarna.

Dag 57, Bangkok - Avsked

2009-04-16T07:36:00.000-07:00

Godkvall!

I morse sa lamnade vi Hua Hin for att ta oss till Bangkok och shoppa lite och sedan bege oss mot sydney.

Efter ett par dagar i Hua Hin sa borjade resan kannas lite som en chartersemester, vilket var extremt valkommet. Man glommer latt bort hur bekvamt och skont man faktiskt brukar ha det pa semestern, det ar ocksa lite darfor jag vagrar att kalla denna resa for just "semster".

Sista dagen i Hua Hin blev valdigt handelserik, vi hann med mycket saker som jag trodde att vi hade gatt miste om, och sjalvklart var det jattekul att kunna klamma in det i schemat!
Bland annat sa besokte vi den flytande marknaden som ligger mellan Bangkok och Hua Hin. En extremt haftigt uppbyggd marknad dar folk sitter i deras batar och saljer souvenirer och Singha.

Den andra anhalten var Tigertemplet, som ligger ganska nara gransen mellan Thailand och Burma.
Tigertemplet var extremt haftigt och levde verkligen upp till namnet. Vi fick klappa 250-kilos tigrar medan de lag och slumrade i den drygt 40-gradiga hettan. En annan ganska rolig sak var att munken som hade hand om tigrarna kandes bekant. Vi kom sedan pa vart vi kande igen honom fran. Antingen ar det Discovery channel eller sa ar det Animal Planet, det ar han som star och tackar for stodet som de har bistatt med for att bygga upp tigertemplet.
Det hela blev en lang resa, narmare 65 mil, men ack sa handelserik och intressant, nagonting som sent kommer att slappa fran nathinnan.

Imorse sa tog vi avsked fran Johanssons och avfard mot Bangkok, en resa som blev jobbig eftersom att A/Cn inte riktigt ville fungera, Addera en dryg 40-gradig hetta sa blir det en klibbig fard.

Som tur var sa slapp vi demonstrationerna i Bangkok, eftersom att de dog ut efter det Thailandska nyaret, som tog slut igar. Det kanns faktiskt riktigt bra att vi slapp det, det ar inte direkt nagonting som star hogt upp pa onskelistan.

Imorgon sa aker vi till Bangkoks flygplats och tar flyget till Sydney klockan 18:05, det ar med blandade kanslor som vi lamnar landet, pa grund av att man forst nu borjat forsta kulturen mycket battre. Men det kommer ocksa att bli kul att se nagot helt annat. Annan kultur, annat klimat, annan kontinent, annat land och annat folk.

Nu brinner det lite i knutarna eftersom att det finns en del saker att bocka av fran listan innan vi lamnar den har staden.

Bilder kommer att komma inom kort.

We Hears, som man sager i staterna.

Dag 54, Hua Hin, Bangkok?

2009-04-13T22:26:00.000-07:00

Godmorgon!

Vi befinner oss fortfarande i Hua Hin, cirka 25 mil söder om Bangkok.

För att göra en lång historia kort så var planen att vi skulle åka till Bangkok den 16onde April för att få en dags shopping och göra ett par nya inköp. Just nu så vet vi inte hur det kommer att bli med den saken.
Det är nämligen så att stora demonstrationer har brutit ut i Bangkok och militären skjuter skarpt. Vi vet inte exakt var stiderna äger rum i själva Bangkok, och kommer att tillbringa eftermiddagen till att försoka lista ut detta.

Ni har säkert hört om detta via Svenska medier, och fått en uppfattning det hela, men man ska ha i åtanke att Bangkok är en stad där 10 miljoner människor bor och det är inte lätt att råka "stöta på" någon i den stan. Men som sagt, man kan aldrig vara säker.

Vad jag har förstått så har demonstranterna tagit "ledigt" eftersom att det Thailändska nyåret "Songkran" nu äger rum, men de har också lovat att de ska ta upp demonstrationerna efter helgen. Helgen började igår och håller på i tre dagar, alltså kommer vi att befinna oss i Bangkok när de (enligt dem själva) ska börja tåga igen.

Jag kommer att skriva så fort jag får tid.

Dag 51, Hua Hin - Gevaliareklamen gästar Thailand!

2009-04-10T05:51:00.000-07:00

Hej pa er alla!

De senaste dagarna har varit otroligt handelserika och har ocksa bjudit pa en hel del overraskningar.

Vi akte fran Krabi for ett par dagar sedan till Bangkok, en resa som skulle ta 12 timmar, och som till varan forvaning kom att ta 11 timmar! grymt!?.. -Njaa. Vi kom fram till Bangkok klockan 4 pa morgonen och ingenting var oppet, vilket gjorde att vi inte hade nagonstans att lamna ryggsackarna och ingenstans att sova. Vi blev alltsa sjalvfallet tvugna att satta oss pa en Israelisk turistbyra och sova ett par timmar. Bisarrt, men kul.

Vid 7-tiden pa morgonen tog vi in pa ett hotell mitt pa Khao San Road, och lade oss och sov ett par timmar.
Efter sovsessionen sa begav vi oss till Chinatown i Bangkok, for att shoppa lite.
Nar vi kom fram sa mottes vi av extremt langa grander proppfulla med krimskrams och souvenirer, efter ett tag gick vi sjalvklart vilse i dessa kilometerlanga grander och kastade in handduken och satte kurs mot MBK center, som ar Bangkoks storsta kopcenter och ar lika stort som 11 fotbollsplaner till ytan, med andra ord; Stort.

Pa kvallen blev det en utgang pa Khao San, en lyckad sadan. Vi kom hemslapandes ganska sent pa natten och sov gott i manga timmar.

Dagen efter sa blev vi overraskade.

Det var namligen sa att PJs mormor, Maud, skulle aka ned till Thailand och sola sig lite ett par veckor, och mota upp oss. Och hon hade landat i Bangkok samma dag som vi kom tillbaka till Bangkok.
Vi fick ett SMS pa morgonen att hon skulle ga och shoppa, pa MBK, och att vi skulle ses pa hennes hotell vid Siam vid middagstid pa kvallen.

Vara planer for dagen andrades efter det och vi bestamde oss for att aka till MBK vi med. Och skickade ett SMS till PJs mormor i fraga dar vi forklarade att vi skulle befinna oss dar inom kort.

Vi kom till MBK och borjade leta efter Maud, vilket var omojligt i det organiserade Kaoset som Bangkok ofta bjuder pa.
Vi skickade istallet ett SMS och forklarade att vi skulle motas vid KFC.

Jag gick ut pa gatan for att ta lite luft och PJ stannade utanfor KFC for att mota upp Maud.

Nar jag kommer in ser jag foljande blekfisar sta och le mot mig.
Tomas, Lotta, Robin, Joppe och sjalvklart Maud.

"Vaa?!"

Hela PJs familj hade alltsa pallrat sig ned till Thailand!
Kramar delades ut och orden flog omkring den cirkeln som hade skapats utanfor KFC pa MBK center.
For att forsoka gora en lang Historia kort sa har vi alltsa tillbringat dessa tva dagar med dem, varav gardagen i Bangkok, och den har dagen har, i Hua Hin.

Vi har haft det jattebra dessa tva dagar och verkligen blivit ompysslade, vilket uppskattas otroligt mycket.
Nu har vi checkat in pa ett jattefint hotell med en stor pool dar vi kommer att spendera 5 dagar och ligga i solen och ata gott. Livet ar skont!

Gevalia - När du får oväntat besök.

Snart kommer ett nytt inlagg dar bilder kommer att publiceras!

Dag 47 - Krabi, Utflyktsdag

2009-04-06T05:44:00.000-07:00

Ni som last gardagens inlagg tror nog att ingenting annat har hant idag an sangliggande och TV-tittande. Men som tur var blev det inte fallet.

PJs sjuka mage blev battre under kvallen igar och det gjorde sa att vi kunde aka ut pa lite utflykt idag.
Vi vaknade vid 09.30, at frukost, betalade mopparna och stack emot ett vattenfall som pa kartan tycktes ligga cirka 3 mil harifran.. Sahar i efterhand kan det konstateras att vattenfallet ungefar lag 7 mil harifran.

Det var lite trubbel att hitta det fallande vattnet, sa vi fick fraga lite folk langs vagen, och de enda de tycktes kunna pa Engelska var ordet "left". Nagonting som kanske inte kan ses som en positiv egenskap nar man skall ge vagbeskrivningar.

Nar vi kom fram till Nationalparken dar vattenfallet lag sa slogs vi av en riktigt fin park av nagot slag. Ett riktigt haftigt stalle.

Efter 500 meters vandring och lattare klattring in i djungeln sa hittade vi fallet. Och uppenbarligen ville vadergudarna bjuda pa nagot litet extra, och detta kom i form utav ett skyfall.

Nar vi hade badat lite sa begav vi oss till en matmarknad i Krabi Town for att lugna vara skrikande magar.. Den matmarknaden var inte riktigt som de andra marknader vi har varit pa - den har var Thailandsk, pa riktigt.
Det fanns larver och grashoppor och annat skit som jag inte skulle stoppa i mig om jag sa holl pa att svalta ihjal. Istallet tog vi en drive-through pa Hepatitgrillen och bestallde en risplatt med lite flaskkott. Mumsigt.

Nar vi vande nosen hemat sa hamnade jag nagon minut framfor PJ i trafiken, och stallde mig da och vantade pa honom vid en korsning. Kom PJ.. Nej.

Jag stod dar i 4-5 minuter och konstaterade efter det att det var omojligt att han kunde fardas sa pass langsamt sa att han skulle ligga mer an 5 minuter efter mig, sa jag antog det varsta och satte kurs tillbaka mot Krabi Town, for att se om det hade hant en olycka eller nagonting i stil med det.

Efter 10 minuters akfard i relativt hog hastighet sa kunde jag konstatera att PJ inte hade varit inblandad i nagon olycka, och pa sa satt sa hade jag nu absolut ingen aning om vart han befann sig.

Jag brummade hem till varat Guesthouse och kollade om han var dar - Nej.

Vantade i 10 minuter pa att han skulle komma. Kom han? - Nej.

Nu borjade jag fa panik och trodde att han kanske hade pa nagon konstig vanster kommit av sig och akt vilse, sa jag hoppade upp pa moppen och drog vidare till en vag dar vi aldrig hade varit forut och jag inte kunde forsta varfor han hade akt, men samma sak dar, ingen lycka.

Nu hade jag avverkat ungefar 7 mil pa en timme och en kvar och fortfarande inte hittat honom, och jag kunde nu utesluta en olycka i alla fall, eftersom att jag hade akt pa alla vagar.
Nar jag kom hem sa ser jag att PJs moppe star utanfor, och smatt forvirrad sa oppnar jag dorren till varat rum och undrar var i helvete han hade tagit vagen. Och han hade inget direkt svar, utan mest ett "Jag vene" som flot ur munnen pa ett underbart intelligent satt. Han hade hur som helst tagit fel vag och till raga pa det fatt soppatorsk. Shit happens =)

Imorgon sa atervander vi till Bangkok och Khao San Road for att shoppa lite och ta en ytterligare titt pa miljonstaden. Ska jag vara helt arlig sa ser jag nastan mest fram emot att satta mitt arsle i en fatolj pa bussen och spela lite TV-spel. Primitivt - ja.

Forresten sa har vi cirka 33/35 grader under dagarna. Och om man ska lita pa Thailandarna sa kommer det bara att bli varmare..

Har kommer ett par bilder fran idag.

Dag 46, Aonang Beach, Krabi - Raw Chicken and Tap water, Please

2009-04-05T04:15:00.000-07:00

Idag blev en ganska intressant dag. Inte intressant pa det dar roliga sattet, utan pa det andra, trakiga sattet.

Imorse sa bestamde vi oss for att hyra varsin moppe och bege oss ut pa en dagstur har i Krabi, mest for att se vart fan vi egentligen befinner oss.
Vi akte till en "shooting-range" som finns lite overallt i Thailand och kollade deras prislista. Nar vi senare upptackte att 10 skott med ett .22 vapen kostade lika mycket som varan dagsbudget sa tackade vi for oss och satte oss pa vara 125cc och drog vidare.

Nar jag stannade efter ett tag for att kolla till kartan sa markte jag att PJ var laangt bakom mig och korde lite konstigt, sa nar han stannade intill mig sa fragade jag hur det var med honom. inte speciellt bra. inte alls bra.

Vi bestamde oss for att aka tillbaka till Aonang sa att han kunde lagga sig och vila ett tag.
Nar vi kom tillbaka sa satte vi oss pa sangen och pratade lite, och jag retade PJ (likt han smaretat mig nar jag var magsjuk) for att det ar jobbigt som fan att bli magsjuk, och att man inte kan behalla nagonting i magen.
Precis dar, Mitt i meningen, sa satter PJ handerna for munnen och springer mot toaletten.
Jag forklarade da att det inte pa nagot satt ar trevligt att helt spontant vomera nar en kar kamrat talar till en. Lesson Learned.

Det smatt jobbiga med situationen ar att jag, just nu, kanner mig ganska pigg och kry, vilket jag inte har gjort pa en ganska lang tid. Sa pa nagot satt sa tog han over stafettpinnen som jag lamnade over.

Lite konstigt anda att man kan ga i nastan tva mander, och inte bli magsjuk alls. och sedan, helt plotsligt aka pa en riktig small. Jag menar, det ar inte sa att vi har varit radda for exempelvis is i drickan eller suspekta gatustand.. Vi har stoppat i oss det mesta med andra ord.

Forresten sa fick jag ett mail av Kilroy som berattade att flyget mellan Sydney och Auckland har blivit installt, sa vi blir tvugna att satta ett nytt datum, vilket kanns sadar faktiskt. Tydligen sa var American Airlines "valdigt valdigt ledsna", johodu, det brukar lata sa, dom kunde val inte bry sig mindre.

Nu ska jag bege mig mot gatustandet (Hepatitgrillen AB) mitt emot mig och ta mig lite "Raw chicken and tap water.." Och darefter ga och ha en magsjuke-orgie med min respartner..
Wish me luck!

Dag 44, Aonang Beach, Krabi

2009-04-03T05:32:00.000-07:00

Hej igen!

Nu har vi varit har i Krabi ett par dagar och faktiskt borjat trivas ganska bra, sa vi kommer nog att stanna ett par dagar till har innan vi beger oss upp till Bangkok for att shoppa lite och undersoka Khao San Road lite narmare.

Dagarna som gatt har varit ganska langa och regniga, i alla fall eftermiddagarna.

Ett typexempel ar gardagen.

Vi gick upp runt 10.00 och at av ren slentrian bananpankakor till frukost. Efter det gick vi tillbaka till rummet en snabbis for att fylla strandvaskorna och sedan begav vi oss ned till stranden.

Vi har under de senaste veckorna borjat kasta mycket freesbee nar vi tillbringar dagarna pa stranden, och ocksa blivit ganska bra pa detta. Och att kasta freesbee i stekande sol och 36 graders varme gor att porerna fullkomligt sprutar ut det heliga vattnet ur kroppen.

Efter cirka en timmes freesbeesession sa lade vi oss pa handdukarna och satte hjarnan i vilolage.

Nar vi legat dar, i den vindstilla varmen med solen stekandes sa borjade det helt plotsligt blasa - kraftigt.

Vi bestamde oss for att forsoka vanta ut det, och kom efter 1 minut pa att det inte fanns nagot att vanta pa annat an regn, regn, regn och lite regn. Darfor packade vi vara saker och forsokte pa aerodynamisk maner att ta oss genom blasten.

Nar vi gick pa trottoaren cirka 20 meter fran infarten till varat hotell sa kommer en skylt, cirka 1.5x1.5 meter stortandes genom luften, varken jag, eller PJ hann ens uppfatta vad som hande innan skylten kraschade i marken cirka 1.5 meter ifran PJs (som gick langst fram) fotter.

Jag kan i alla fall saga sa mycket, att om den skylten hade traffat nagon av oss i huvudet sa hade formodligen inte jag suttit har och skrivit i detta nu, utan hade formodligen suttit pa sjukhuset med en sargad resekamrat/ legat sjalv i sangen med skallskador.
Sekunder spelar alltsa roll.

Idag lyckades jag deala till oss ett annat rum i Guesthouset/hotellet vi bor pa. For 50 baht mer/natt sa fick vi ett rum som var 2.5 ggr storre an det vi hade innan. Aven en sang som ar (inget skamt) 4 meter bred.

Efter manga om och men sa har vi antligen lyckats hitta ett stalle som saljer biljetter till sa kallade "Super V.I.P" bussar, och dessa verkar leva upp till dess namn. Tydligen sa ar dessa bussar lika stora som vanliga turistbussar (Transferbussar) fast battre isolerade, endast ett sate pa vardera sida, Playstation i varje stolsrygg och fallbara saten sa att man faktiskt kan sova.

Resan som kommer att ga fran Krabi till Bangkok tar runt 15 timmar och kommer att kosta 1.200 baht. Vilket motsvarar dryga 270 SEK. Alltsa en forstaklassresa fran stockholm till uppsala. ett rejalt skamt med andra ord.

Om vi inte hors sa onskar jag alla varglada Svenskar en ruskigt trevlig helg. Hoppas att kvicksilvret flyter over 10-strecket.. Sjalv sitter jag har och huttrar i 26 grader..

Dag 42, Aonang beach, Krabi - Update

2009-04-01T06:52:00.000-07:00

Hej pa er alla hemma i stugorna!

Har pa Aonang Beach hander det inte speciellt mycket, vi har forsokt att ta det sa lugnt som mojligt och aven lyckats med detta.

Nyss fick jag en ide om att kora en ny grej har pa bloggen, nagonting som jag vill kalla for "Generalisera Mera!", och kommer att besta av att jag och PJ samlar pa oss en massa konstiga fakta om de stallen som vi besoker, pastaenden om manniskor vi ser/traffar och lite andra roliga saker. Detta kan vara ganska matnyttigt for dig som kanske vill ut och resa eller som bara vill ha en rolig lasstund framfor datorn..

Bandet ar klippt, och har kommer forsta delen!

I Thailand hor man de tva orden "Taxi Boat" omkring 75 ggr/dygn
Thailand ar (med liten marginal) ett storre land till ytan an Sverige
I Thailand rader Vanstertrafik, trodde du.. Det finns ingen sadan lag, utan vanstertrafiken ar endast en rekommendation
Tyskar i Fjallen och allt detta tjat, men Svenska charterturister i Thailand kammar hem priset for varldens mest puckade turistfolk.
Pa den inhemska Olen "Chang" star det att alkoholhalten ar 6.3%. I sjalva verket ar dessa 6.3 procentenheterna minimum alkoholhalt, det har bevisats att "Chang" kan innehalla hela 22% alkohol (!!)
Britter borde (for sin egen sakerhets skull) forbjudas att vistas i solen i Thailand da dessa verkar oformogna att anvanda solkram.
Det finns inga hastighetsgranser i Thailand, endast rekommendationer.
Polisen i Thailand slar forst, fragar sen.
Om du aker fast for narkotikainnehav i Thailand far du valja pa att betala exempelvis 20.000 baht (4.500 SEK) alternativt sitta av minst ett halvar i fangelse.
Du behover (egentligen) inte korkort for att hyra bil/motorcykel/moped i Thailand
Amerikaner ar inte omtyckta i Thailand
En valavlonad Thailandare tjanar nagonstans mellan 12 och 15.000 baht i manaden (ca 3.000 SEK)
Det enda ord du behover kunna for att gora dig forstadd i Thailand ar "Kap"
Samtliga Tailors i Thailand kan nagonting pa Svenska.
I Thailand kan du bli tatuerad i somnen om du sa onskar (och aven fa HIV om du betalar en slant extra)
i Thailand kostar en liten 91-oktanig bensin 22 baht (4.50 SEK)
Ett relativt bra rum i Thailand kostar runt 400 baht/natt (90 SEK)
Amerikanska turister kan inte fa nog av att prata om sig sjalva
Thailandare far inte aka med pa sa kallade V.I.P bussar
I Thailand kostar en Svensk pocketbok 25% mindre an vad den gor i Sverige.
Om du vill kopa en fru eller skaffa dig en tillfallig karleksaffar sa gor du bast i att flyga till Phuket och sedan ta en Taxi till Patong Beach.

Nasta avsnitt av "Generalisera Mera!" kommer sa smaningom har pa bloggen!

Dag 40, Aonang Beach, Krabi - Nya Bantningsmetoden

2009-03-30T22:45:00.000-07:00

Hej pa er alla!

Igar sa flydde vi Phi Phi oarna efter ett par dagar av festande och sangliggande.
Vi kunde aven konstatera for nagra dagar sedan att jag "vann" kampen om vem som skulle bli rejalt magsjuk forst, en vinst som kanns halvtrist faktiskt.

Jag trodde att nagon utav oss skulle bli magsjuka redan forsta eller kanske andra veckan i Thailand, men sa blev inte fallet, utan forst efter dryga sex veckor sa kom det.
De forsta symptomen fanns dar redan for ett par dagar sedan och har sedan dess bara eskalerat och forvandlat mig till en slags sengangare med extremt lag blodsockerhalt, jag har varit oformogen att fortara diverse proviant, oformogen att dricka den mangd vatten som kroppen behover i denna varme, oformogen att utova kravande aktiviteter mm mm...
I dessa tider maste man alltid se pa situtationen fran den ljusa sidan..
Med andra ord har jag tillverkat en metod som kommer att konkurrera ut Atkins, GI och allt vad bantning heter! NICE!

Redan sahar efter ett par dagar sa kanner jag hur shortsen av ren automatik glider ned till en position som i folkmun kallas for "Gallivarehanget".

Nog om magsjuka.

Nu befinner vi oss pa Aonang Beach i Krabi och kommer att vara har tills vi trottnar pa det eller tills dess jag blir sapass bra att vi kan forflytta oss nagon annanstans.

Aonang kanns som lilla Goteborg i Thailand, eftersom att alla har pratar Goteborska, till och med Indierna i Tailorshopsen! - "Halla eller, hur e la laget?". och som ni som kanner mig kanske kanner till sa har jag inte mycket till overs for Goteborgare.. Glenn Hysen och Hakan Hellstrom har med andra ord inte gjort nagot vidare bra jobb att marknadsfora Sveriges baksida..
Goteborgare ar sa pass kanda att om man slar upp det i ett modernt lexikon sa finner man beskrivningen -"Ettrigt folkslag som bosatt sig i de regnigaste delarna av tellus, Ses ofta med Thailandsk fru i samband med en kass allsvensk fotbollsmatch skralades nagonting oforstaeligt"

Tankte nu lagga upp ett bar bilder, se och njut!

Dag 38, Phi Phi - Danskbesok

2009-03-28T07:19:00.000-07:00

Goder afton!

Dagarna har pa phi phi tenderar att rusa forbi snabbt, eftersom att mestadelen av dagen spenderas halvsovandes i sangen och kvallen spenderas pa diverse utestallen med en duktig promillehalt i blodet.

Igar sa sprang vi pa Jonas, den danska killen som vi fran borjan traffade for tre veckor sedan pa Koh Phagnan.
Eftersom att Jonas ar dansk, sa forstar man inte vad han sager, vilket ar helt forstaeligt eftersom att danskar i genomsnitt har 40-50% lagre IQ an vad resten av varldens befolkning har, samt en tunga som ar 70-80% storre an resterande homosapiens, och darfor sker dialogerna oss emellan pa Engelska.

Eftersom att Danskens kompisar skulle aka hem idag sa skulle jonas bli tvungen att betala en orimlig summa for ett hotellrum en natt till, vilket inte valkomnades av hans planbok, sa jag och PJ bjod snallt in honom att bo med oss.
Nu bor vi alltsa tva svenskar och en dansk pa en yta av cirka 10 kvm, vilket ar fortraffande bekvamt.

Pa det guesthouse som vi bor pa ar atmosfaren ganska speciell, exempelvis maste vi ga igenom deras kok (som ar lokaliserat pa balkongen) for att komma in till varat rum.
Dessutom sa ar familjen som ager huset inte radda for att komma in pa besok da och da, exempelvis for att banka lite med en hammare i vaggen da vi ligger sovandes i fosterstallning.

Har pa Phi Phi stannar vi formodligen bara ett par natter till, for att senare dra vidare till nagot stalle som passar vara planbocker battre. En ytterligare anledning ar att Phi Phi ar mycket festande, nastan som ett asiatiskt ayia napa, vilket tar en del pa levern.

nu nar det har gatt dryga 5 veckor sa borjar nagon slags konstig kansla som inte kan beskrivas som hemlangtan smyga sig pa, jag vet inte riktigt hur jag ska forklara det men jag antar att det ar mer en saknad av manniskorna som rader, och en i stort sett obefintlig saknad av sjalva Sverige.

Nu borjar det blixtra har over on, och darfor sa kanns det bast att publicera inlagget och retirera fran datorn.

Dag 37, Phi Phi Island - Fyra Baht och en tolva

2009-03-27T01:48:00.000-07:00

Halla igen!

Det var ett tag sedan bloggen uppdaterades, och det kanns som att det ar dags att ni dar hemma far en uppfattning om vad vi gor om dagarna.

Som foregaende inlagg har fortaljt sa tog vi oss fran Koh Tao till Koh Samui for att traffa de tva tjejerna som jag tidigare hade traffat pa Koh Phagnan i samband med fullmoon partyt.
Via Facebook hade vi fatt namnet pa en strand och ett Resort dit vi skulle aka.
Nar vi kommer fram till stallet, sa fanns dar inga Svenska tjejer enligt personalen, jag bad dem da att fa se listan pa folk som har checkat in och ut, och ser att det bor nagon Ingrid i ett rum, men tankte inte mycket mer pa det.

Vi hyrde ett rum i vilket fall som helst eftersom att vi var trotta efter resan, och tankte att vi skulle ta upp jakten pa de vasterbottniska tjejerna senare under kvallen.

Efter ett tag sa gick jag till receptionen aterigen och fragade om dem inte hade sett nagra tjejer bo nagonstans i narheten, tjejerna i receptionen borjade prata med anstallda pa hotellet via Walkie-talkie och en skallgang i hotellomradet borjade, inga svenska tjejer dok upp.

Efter ett tag sa kom jag pa att det var en Thailandsk handstil som hade prantat ned namnet "Ingrid" i liggarboken, och tankte darfor att det kunde vara sa att Thaimanniskan inte uppfattat att det var personen i fragas andranamn, Darfor gick jag till ett internetcafe och kollade upp andranamnet pa bada tjejerna. Den ena hette Ingrid i andranamn. Jag sprang ned till receptionen igen och kollade upp vilket rumsnummer som "Ingrid" bodde i och blev upplyst om att det var rummet brevid varat rum. Den perfekta set upen for ett practical joke.

Nar tjejerna kommit hem sa satte borjade vi dikta ihop en liten pjas dar jag skulle spela den ryska mannen som misshandlar sin fru och PJ skulle spela den ryska kvinnan som blev slagen av sin man. Det blev en succe. Tjejerna (som kunde horas tydligt genom de lovtunna vaggarna) borjade kommentera de orfilar som hordes och de kvinnliga stoningarna som foljde. kommentarer som "jag tror att dom brakar" och "han slar henne!" hordes.. mycket roligt med andra ord.

Den ena av tjejerna, Camilla, skulle aka vidare till malaysia dagen efter och den andra tjejen, Sofia, skulle stanna kvar pa Koh Samui for att senare aka hem efter sin resa som gatt via Transsibiriska/Transmongoliska jarnvagen och mynnat ut i Thailand. Vi bestamde oss for att hanga med henne ett par dagar och ta det lugnt.
Vi begav oss till Mae Nam som ligger pa Koh Samuis norra kust, och hittade bra boende dar. Samma boende som overraskade oss med ett rikt djurliv (daribland Odlor och rattor)

Pa Mae Nam hade vi det bra och tog det valdigt lugnt, Sofia solade ikapp med russinkarringarna och jag lag i poolen tills jag fick russinfingrar..

Efter ett par dagar dar sa skulle Sofia atervanda till Svealand och vi skulle satta kurs mot Phuket och Phi phi.

Allt hon lamnade efter sig var fyra baht och en tolva solkram. Och sjalvklart ett stort och valdigt bra intryck..

Just nu befinner vi oss alltsa pa Phi Phi, som egentligen bor anses som en svensk koloni, eftersom att det i stort sett endast ar svenskar som ar har, ganska irriterande enligt mig. Sjalva on ar dock extremt fin och de oar som ligger omkring Phi Phi verkar underbara. Manga av er skulle sakerligen kanna igen det fran filmen The Beach.

Laget ar alltsa under kontroll och ingen har avlidit.

Gecon

2009-03-23T00:19:00.000-07:00

Denna Geco var väldigt väldigt stor runt 35 cm skulle vi tippa på.

Dag 32, Koh samui, Roliga timmen

2009-03-22T05:40:00.000-07:00

Hej på er!

Nu kommer ett inlägg som kommer i stort sett endast att handla om en enda händelse.. Nämligen den som inleddes för 1 timme sedan och tog slut för cirka 10 minuter sedan..

Jag hade varit hos Sofia för att säga att vi var klara för middagen och var på väg tillbaka till våran bungalow. Jag hade precis upptäckt att vi hade uppkoppling mot internet och spenderade därför den 20 meter långa vandringen från Hennes bungalow till våran bungalow med att surfa på internet..

När jag skulle ta det sista klivet innan dörrposten så märker jag att en sjukt stor Geco-ödla ligger på golvet framför mig och frenetiskt försöker ta sig ur den position som den då låg i, eftersom att den skulle se en garanterad död om den inte flyttade på sig.. Denna förflyttning omfattade cirka 1,5 meter och avverkades av reptilen inom loppet av 1,5 sekunder. Ödlan sköt ifrån och hoppade upp på dörren och for upp på väggen..

Resten kommer filmklippet att avslöja. Någonting som är lite intressant är att klippet innehåller två stycken Thailändska Ladyboys och två stycken 12-åriga Män.

Se och njut av denna kaos.

Dag 29, Koh tao - Framtid

2009-03-19T09:16:00.000-07:00

Hej På er alla!

Som alltid när man kommer över en dator, så går man, av ren slentrian, in på Facebook för att kolla läget i Sverige och för att se vad de man träffat på resan gör just nu.

Idag så blev jag relativt överraskad när jag entrade den virtuella mötesplatsen. Jag möttes av så kallade "statusar" som berättade om hemfärden och hur mycket de skulle sakna att vara ute och resa.

Jag fick en liten konstig känsla i magen och kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var som på något sätt kändes fel. Sedan kom jag på det.

Vi har nu varit borta i snart en månad, alltså en sjättedel av tiden som vi totalt kommer att tillbringa utanför Sveriges gränser. Däremot har många av de vi mött under resans gång varit ute en lite längre tid, och det har därför blivit dags för dem att återvända till deras respektive land.
Känslan som uppstod var att vi också snart skulle åka hem, vilket absolut inte är fallet, när hjärnan lyckades övertyga magsäcken om att det var ett falskt alarm så uppstod helt sonika en känsla av lättnad - visst, det är tråkigt att många behöver vända om och åka hem, men vi har inte ens sett en bråkdel av det vi kommer att se.

Det känns nu, såhär en månad efter avresa, som om att man inte kommer att vara med om så mycket mer än såhär. Men vi har trots allt fem månader, tre länder och två världsdelar kvar att avverka.

Dagen här på Koh Tao har varit väldigt lugn och skön, en stor del av den har spenderats vid eller i vattnet där det här lästs böcker och kastats freesbees.
Självklart har också en viss solbränna också uppstått. Denna har efter en månads tid nu blivit obligatorisk vid strandbesök.

Imorgon kommer vi att ta oss söderut till ön Koh Samui, där vi ska möta upp ett annat resande par som vi stött på innan.. Det känns bra att lämna Koh Tao, som är en väldigt fin ö, fast som man lätt ledsnar på om man vill att det ska vara lite tempo i vardagen. Koh Tao är en ö som verkligen måste rekommenderas från vårat håll och en plats som man inte får missa om man öluffar i Thailand.

En ytterligare god nyhet är att den svenska kronan verkar arta sig, och har ställt sig bättre till i förhållande till både thailänska bahten och den amerikanska dollarn, bahten har i jämförelse med den svenska kronan fallit 0,3 kronor och den amerikanska dollarn har försvagats med 1,2 kronor, vilket måste vara något slags fallrekord på så pass kort tid. Denna utveckling tolkas i våra ögon med två ord "Very nice" och det enda man kan göra nu är att hoppas att förloppet fortsätter i samma riktning.

God natt från Thailand!

Dag 27 - Koh Tao

2009-03-17T05:29:00.000-07:00

Hallå!

I skrivande stund befinner jag mig på ett café/restaurang i Koh tao, ungefär 15 meter från vattnet som skvalpar in över den vita stranden. Det är mörkt, ganska svalt (med andra ord ca 26 grader celcius) och nästintill vindstilla.

De senaste dagarna har varit relativt lugna, och på grund av regn igår så gjordes få knop.
PJ har legat i de senaste dagarna och lyckats tappa bort en nyckel till vårat rum (-500 thb) samt idag under en fyrhjulningstur få ganska rejäl punka på ett bakdäck, något som vi befarade skulle bli avsevärt mycket dyrare än vad det i slutändan blev (-150 baht/30 kr). Så lite rockstar points har PJ att inkassera efter dessa bedrifter.

Imorse så bestämde vi oss för att leta nytt boende, eftersom att boendet vi hade innan var extremt trångt och ganska ofräscht, dvs, myror i sängen, ödlor på väggarna, spindlar i duschen och någon slags fågel som bodde i vårat tak som titt som tätt gillade att väcka oss två solbrända svenskar.

Kontentan av letandet blev att vi flyttade 450 m länge norrut på stranden och hamnade då istället mitt i smeten så att säga.
Boendet blev inte bara större, fräschare och mer lättillgängligt från diverse klubbar, utan även 100 thb billare, vilket uppskattades av budgetsamvetet.

Vägarna här på Koh Tao är helt sjuka, det fastslogs efter dagens tur med fyrhjulingar. Vissa backar var så pass branta att 150cc motorerna knappt orkade upp, och likaså orkade de knappt bromsa när man skulle ned för samma backe.
När vi skulle ta oss till det mest absurda stället vi kunde hitta på kartan så fick PJ som sagt punktering efter 1/3 av vägen dit, vilket var mindre roligt. En "sticka" om cirka 5 cm i omkrets och 8-9 cm i längd. Kvällen innan hade vi varit på Internetcafé-jakt och jag hade på något lustigt vis lagt på minnet att det fanns en däckreparatör i området, dit vi tog oss för att där bli skrattade åt och hänvisade till "Car workshop". Dit kom vi aldrig, utan valde istället att åka till uthyraren och snällt krypa till korset, något som verkade uppskattas av uthyraren då PJ fick betala den löjliga summan av 150 thb.

I övrigt har vi det riktigt bra, vi äter gott, sover ganska skönt och magarna verkar fortfarande hänga med i den thailändska bakterieflorans bergodalbana, vilket förhoppningsvis inte kommer att förändras.

Någonting att tillägga är att varken jag eller PJ känner någon form av hemlängtan, vilket är skönt. Ingen från Sverige verkar heller försöka få oss att känna hemlängtan då man gång efter gång får rapporter om hur uselt allt är.. Ekonomin.. Vädret... Vädret.... Ekonomin....Slask...

Nu fick vi precis in våran mat, som för mig består av Stekta nudlar i soyasås med kyckling och för PJ blir det en hederlig Pad Thai..

Goddagens!

Dag 24, Koh Tao - Grov uppdatering

2009-03-14T22:54:00.001-07:00

Hej vänner, bekanta, familj och anonyma =)

Efter påtryckningar så kommer bloggen idag att uppdateras ganska rejält, med bilder och en hel del roliga historier... så sätt er bekvämt nu..

Som det förra inlägget avslöjade så var det en ganska irriterande och jobbig resa från Koh Chang ner till de tre öarna; Koh Samui, Koh Phagnan och Koh tao..

Senaste veckan har spenderats på Koh Phagnan, där vi haft det riktigt, riktigt bra och tagit det lugnt.

Koh Phagnan är en ganska stor ö med många fina stränder, fint landskap och en hel del festande, och som planerat så var vi på fullmoon-partyt, som blev riktigt lyckat, men man kan inte påstå att vi var själva från Sverige och närmare bestämt Stockholm/ Ekerö där..

Här kommer en liten lista med andra kompisar som befann sig på Fullmoon-partyt på Koh Phagnan:
Denize Hahne, Kim Haag, Petra Berglund, Daniella Lund Riboe, Terese Jansson, Ida Friberg, Johanna Kvissberg, Patrik Berglund (Gyllenbielke?), Robin Wahlgren, Rickard Folcker-Carlsson, Andreas Klintberg, Charlie Nilsson, Patrik Burman, Christian Jonsson, Alexander Ogefalk, Björn Molin, Jag själv (Pontus) och Patrik Johansson.
Ett helt sjukt stort kompisgäng med andra ord..

Med hjälp av en hel del röta så fick 8 av dessa personer plats i en utav Bungalowsen där vi bodde, så en hel del kvällar spenderades ute på verandan där det pratades och dracks, extremt trevligt.

Efter Fullmoon så åkte PJ till Koh Tao i förväg med tjejerna och jag stannade kvar 2 dagar på Koh phagnan med Ogis och Björn och hade jättetrevligt.

Igår så begav jag mig till Koh tao, vilket är en taxi och båtresa på ca, 2,5 timmar, men tar ungefär 5-6 timmar på grund av det usla tidsschemat som ingen passar..
Väl på Koh tao så bestämde jag mig för att vandra till hotellet där tjejerna och PJ bodde, och samtidigt leta boende till oss, en vandring som på kartan ser ut att vara relativt kort och enkel, men som i själva verket kom att bli en utav de svettigaste vandringarna jag har gjort, någonting att sätta i CV´t

När jag kom fram till Big blue diving resort så fanns där ingen PJ, och ingen Ida, tessi eller johanna heller, så jag satte mig utanför vad jag trodde var deras rum och väntade och eftersvettades tills de kom tillbaka.
Då visade det sig att hela gänger bestämt sig för att ta dykcert, PJ skulle ta Open Water, likaså Johanna och Ida, men Terese, som redan har Open water certifikat skulle ta någonting som heter Master, vilket inte lät hel fel.

Nu har vi i alla fall fixat boende och är ganska nöjda med det och stannar här tills vi tröttnar, vilket i sig är en väldigt skön känsla, ingen stess, inget schema och inga måsten.

Någonting som måste understrykas är att när man gör liknande resor som våran, så träffar man en väldig massa nytt folk, vilket är underbart.
Exempelvis så träffade vi två Irländare vid namn Peter och Gareth, som vi lärde känna väldigt bra och spenderade en hel del tid med, ett gäng sjuka men trevliga killar som gillade att dra skämt, på sitt egna lilla vis.
Exempelvis; (ta detta med en näve salt)

-What do you tell a girl who has two black eyes?
-...Hmm.. i don't know..?
-You already told her twice..

-What color does a baby turn into in a microwave?
-...what??...no idea..
-I would'nt know, i'm to busy masturbating.

Med andra ord helt sjukt! Killarna påstod att det var vanliga Irländska skämt. Och om det är sant så måste jag säga att jag förstår att Engelsmännen har varit jävliga mot dom i 900 år..

Här kommer ett par bilder från resans gång..

Allsång

PJ, Gareth, Terese, Jonas

Ogefalk, Pete, Kim

Koh ma, Koh phagnan

Solnedgång - Koh Tao

Dag 17, Koh Phagnan

2009-03-08T08:06:00.000-07:00

Hej alla trogna blogglasare!

For tre dagar sedan sa begav vi oss fran Koh Chang med nosen pekad mot Bangkok, en resa som uppskattningsvis skulle ta 4.5 timmar med en svensk infrastruktur.. Med andra ord sa spenderades 9 timmar i bussar, taxibilar och batar.

Val framme i Bangkok och Khao San Road sa var tanken att forsoka fixa bussbiljett till Koh Samui, vilket gick valdigt smidigt.. Dock sa var bussen totalt vardelos for andamal sasom att sova, vilket man garna hade gjort under dessa 10 timmar..

Den vardelosa bussen slappte av oss pa ett cafe nagonstans i nagon stad i sodra Thailand.. Dar fick vi vanta i 2 timmar, i tron om att det aterstod cirka 1-1,5 timmar till Koh Samui.
Det slutade med att resan tog ytterligare 6 timmar, vilket inte uppskattades av oss..

Under denna resa blev jag bestulen pa:

-Mobilladdare
-Parfym
-HD-filmkamera+minneskort

Langfingrade javlar..
Forhoppningsvis sa kommer forsakringen att tacka detta, men fortfarande sa kommer det att kravas en Polisanmalan som jag kommer att gora sa fort polisen har oppet..

Har pa Koh Phagnan sa ar internettiden svindyr, vilket garanterat kommer att bidra till att mindre inlagg kommer att skrivas, men vi ska forsoka uppdatera sa ofta som mojligt och snart sa kommer aven nya bilder att laggas upp har..

Dag 12, Close to home.

2009-03-03T06:07:00.000-08:00

God Middag!

Eftersom att gardagens inlagg praglades av PJ's nya liv som filosof sa foll dagens handelser i skymundan.

Vi hade igar bestamt oss for att hyra moppar och aka runt Koh Chang, som troligtvis ar halften sa stor som Oland.
Vi fixade ett par riktigt schyssta moppar och begav oss till den sydvastra sidan, dar vi hittade en gammal fiskarby som efter turisternas invasion modifierats till en enda stor pir med restauranger och sma butiker. Vi kikade lite efter saker som vi behovde, hittade inget, och akte darifran.

On gar inte att komma runt eftersom att en herrans massa berg star i vagen, sa vi fick aka medsols for att komma till den sydostra sidan av on.
En sak som bor invagas i detta ar att det var valdigt mulet nar vi akte ivag runt lunchtid, sa vi smorde inte in oss. Detta skulle visa sig vara ett nastintill fatalt misstag..

Nar vi kom fram till den sydostra sidan sa mottes vi av sol.. valdigt stark.. Thailandsk sol..
Eftersom att det hade varit mulet ett par dagar och vi inte solat oss nagot speciellt sa bestamde vi oss for att fortsatta mot den sodra udden..
Efter ett tag borjade skinnet svida. ett svidande som vi skulle komma att fa kanna lite mer av under det narmaste dygnet, och aven nu, i skrivande stund.

Hur som helst sa blev resan till andra sidan lyckad, vi hittade ett par sjukligt branta vagar dar vi fick ett par bra foton.
Nagot som vi aven lart oss om denna o ar att det finns en bensinmack. Nagonting som ar helt absurt med tanke pa att on ar ganska stor och harjad av turister och branta backar - nagot som kraver en hel del extra bransle.
Thailandarna har da varit sa smarta att de kommit pa en losning.. - att halla upp bensin i gamla Whiskeyflaskor och salja dem lite overallt pa on.. smart- kanske.. konstigt - valdigt.

Idag har vi tvattat upp vara smutsiga klader och forsokt att fa dem torra, vilket inte alltid ar en latt uppgift i ett klimat dar luftfuktigheten konstant overstiger 85%.

Vi satte oss har, pa internetcafet en kort stund vid 18-tiden, och kikade lite pa internet i brist pa annat att gora.. Jag fick da reda pa en helt sjuk nyhet..

Tva av ett par gamla bekanta till mig (Pontus) har under en ganska lang tid varit ute och rest, en ganska snarlik resa som vi just nu gor. For ett tag sedan kom de till Nya Zealand fran Australien och malet var att forsoka ta sig soderut.
De hyrde en bil och borjade kora.
Efter ett tag sa mottes de av kraftigt regn, nagonting som gjorde att deras sikt kraftigt reducerades.
De hade pa nagot satt glidit over i det andra korfaltet och frontalkrockat med motande bil..
Bada tjejerna, 20 ar gamla, avled.

I forrgar pratade jag med PJ lite lost om att vi kanske skulle hyra bil i Nya Zealand, vi bestamde att vi skulle prata om det senare.
Jag tror inte att det blir sa.
Close to Home.

Dag 11, Koh Chang

2009-03-02T06:50:00.000-08:00

Hej igen!

De sista dagarna har varit relativt handelselosa har pa Koh Chang, mestadels pa grund utav daligt vader.

Dagarna har mest utgjorts utav att; ata frukost, ga en promenad, lyssna pa musik, ata lunch, sova middag, ata middag for att sedan ga och lagga sig.
Eftersom att Koh Chang som sagt ar en valdigt "knolig" o sa bidrar detta forstas till att risken for daligt vader, regn och aska okar dramatiskt.
Jag har lyckats skaffa mig ett noje i alla fall, att lyssna pa ljudbok. Stieg Larssons "Man som hatar Kvinnor" har jag spenderat ett storre antal timmar till att forsoka avverka.
PJ daremot har inte lagt tid at liknande nojen, utan istallet gatt runt i djupa funderingar. Han har blivit nagot utav en tankare som kanske verkar chockerande, men detta ar fallet, for lyssna har:..

Har efter foljer konversationen mellan mig och PJ:
(Vi har precis atit frukost och ar pa vag tillbaka till varan bungalow, fran himlen hanger tunga moln, som haller pa att brista ut i regn)

P.L- "Det ser inte ut som nagon utflyktsdag idag, tror att det blir Stieg Larsson istallet.."
---INGET SVAR IFRAN PJ-----
P.L- "Eller tycker du att vi ska hyra hojar?"
P.J- "Fan alltsa, jag blir tokig pa det har!"
P.L- "Blir tokig pa vad da?" (Ser forundrad ut)
P.J- "Jag forsoker lista ut vilken toffla som later 'Flip' och vilken som later 'Flop'
P.J fortsatter- "Jag ar nastan helt saker pa att det ar hoger som later Flip, men nu later det som vanster"
P.L- ".........."
P.J- "Nej, nu later det som Hoger igen.."
P.L-"Skojar du eller, prova att byta plats pa flip och flop nar du ar saker sa kommer det ocksa att passa in!"
P.J-"Nejnej, det ar hoger!"

PJ har nu skrivit ett utkast som han skickat ivag till bonnier for att forsoka fa sin bok som med all sakerhet kommer att kategoriseras under konspirationsteorier slappt.

Kommentera Garna!

Pontus

Bilder

2009-02-28T21:32:00.000-08:00

Efter allas patryckningar sa lagger vi ut lite bilder.

Dag 8 - Lonely Beach, Koh Chang

2009-02-27T04:45:00.000-08:00

Halloj!

I skrivande stund befinner vi oss mitt pa Lonely Beach pa Koh Chang.. Och nar jag skriver mitt pa Lonely Beach, sa menar jag; mitt pa Lonely Beach..

Vi akte fran Rayong med nosen mot Koh Chang igar morse, en resa som tog cirka nio timmar, varav tre av dem i en buss full med Polacker.. Lite lustigt fardsett, men fram kom vi i alla fall.

Koh Chang ar for den ovetande en O som ligger nedanfor sydostkusten, vilket gor att man maste ta sig hit med hjalp av farja, vars besattnings motto var: Manana..

Nar vi val kom fram till On sa var vi tvugna att ta en djungelbuss hit till Lonely Beach, en resa pa ett par mil i extremt kuperad terrang.
Djungelbussen var en PickUp, med bankar fastsvetsade efter langsidorna, dar man satt och trangdes. Vi var cirka 10 pers pa flaket och tva pers i sjalva hytten.
Det mindre roliga var att PJ inte fick plats, eftersom att chaufforen tog hans vaska sist och lade upp den pa taket. Detta gjorde att PJ fick le fint och stalla sig bakpa PickUpen, dar det fanns ett sorts fastskruvat trappsteg, som stack ut ungefar 40 centimeter.

Som jag namnde sa ar storre delen av strackorna har pa Koh Chang serpentinvagar, med valdigt kraftig lutning, vilket gjorde att bilen knappt orkade upp for backarna pa ettans vaxel. Mindre svettig blev man inte av det faktumet att trappsteget som PJ stod pa skrapade i marken nar lutningen blev storre.

Nu har vi i alla fall hyrt en liten Bungalow 200 meters gangvag ifran Lonely Beach, och planerar att vara har ett tag till.

Det boende som vi har nu kostar 500 baht/natt (125 kr) for tva personer, och maten ar snuskigt billig pa sina stallen, exempelvis sa at vi middag for 12 kr var igar..

Nar vi tog en promenad pa stranden kring lunch sa stotte vi pa Tessie & Denize som lag och stekte som attan. Ida och Kim befinner sig ocksa nagonstans pa On, men dem har vi inte traffat annu. Egentligen ganska sjukt att traffa pa manniskor som man bor i samma kommun som (och knappt ser skenet av dar) pa Koh Chang av alla stallen..

Imorgon blir det formodligen en moppehyra och en rundtur kring on for att forsoka hitta nagra bra stallen att snorkla pa. Dock inte speciellt latt att hitta moppar med tillrackligt bra bromsar for att vaga fardas pa dessa vagar, men pa nagot satt ska vi val forsoka losa det med.

Hoppas att ni har det bra hemma i Sverige eller var ni nu an befinner er!

Rayong

2009-02-23T01:06:00.000-08:00

Halloj!

Da var vi framme i Rayong, stallet som relativt fa turister verkar ha upptackt.

Vi hoppade pa en Buss fran Bangkok i Sondags morse och kom efter en tre timmar lang och skakig busstur fram till Rayong, som faktiskt ar en ratt stor stad.
Problemet var att vi hamnade i sjalvaste Rayong, och inte ens i narheten av vart hotellen ligger, sa vi hoppade pa ett pickup-flak och satte kurs mot ett hotell som vi visste lag vid stranden, dar de andra hotellen ocksa ligger.

Sjalvklart sa skulle gumman som skjutsade oss dessa 40 km kora oss anda fram till dorren pa detta idylliska hotell, vilket var lite fel, eftersom att vi inte hade rad att bo dar, men vi verkade intresserade, fick se ett rum, fa ett pris, ge ett skambud for att sedan ga darifran..
Efter 0,5 km pa stranden sa ryckte en thailandare tag i oss och rekommenderade boende, och dar spenderade vi natten.

Rayong ar i stort sett Thailandarnas egna semesterstalle, dit dom aker pa helgerna for att sola och bada, men ingen tycks vara har under veckodagarna, vilket ar perfekt for oss..

Nu har vi hyrt tva hojar och aker runt langs kusten och kikar lite, grymt fint och riktigt kul.
For er som vill veta ungefarliga priser sa kan jag saga att en budget pa cirka 1100 baht (265 kr) racker till;

- Boende i Bungalow
- Samtliga maltider och dryck (Frukost, Lunch, mellanmal, middag)
- Hyra av 125 cc skoter, 91 oktanig bensin
- Lite fickpengar.

Inga storre summor alltsa..

Lagger upp ett par bilder, och en film fran Rayong.

Bang i koken!!

2009-02-20T21:30:00.000-08:00

Halloj!

Nu är vi framme i Bangkok och har checkat in på ett grymt (läs sunkigt) hotell rätt nära siam center, där vi spenderade natten.
Att åka tuk-tuk var en upplevelse man sent kommer att glömma.. Inom kort kommer det att komma upp en film som innehåller tuk-tuk åkande och en hel del svordomar..

Just nu sitter vi i ett enormt köpcenter där vi lyckats snappa upp lite WiFi.

-- Post From My iPhone

Snart dags

2009-02-19T08:54:00.000-08:00

Jaha, då var det bara sex timmar kvar till det att vi ska boarda planet mot Bangkok.
Det är rätt svårt att vara kreativ när man sitter på en nedrans flygplats, men här är i alla fall en lista över vad vi har gjort;
- spelat kort
- lackat på grund utav kortspelsförlust
- ätit
- bevandrat wiens fantastiskt medelmåttiga flygplats
- druckit almdudler, eller "guds dryck" om man så vill
- skrattat åt pj's icke fungerande mp3
- & självklart VÄNTAT

Vi kommer fram till Bangkok kl 15:00 lokal tid imorgon, så visst är det en stund kvar, men i det stora hela så är det egentligen ingenting,vi kommer ju trots allt inte hem förrän i slutet av juli / början av augusti.

Pj's icke fungerande mp3..

Test 2 iPhone

2009-02-19T04:58:00.000-08:00

Testar om det funkar att blogga via mobilen

Test.

2009-01-11T13:57:00.000-08:00

Korsning!

Första inlägget skrivs här och nu och kommer förhoppningsvis i framtiden att bli mycket mer innehållsrika och inte minst mer intressanta...
I brist på annat att skriva så tänkte jag klottra ner de saker som har behövts göras inför resan, saker som man kanske inte tror är viktiga, men faktiskt är det.
När vi först bokade och bestämde resan Våren -08 så kändes den såklart extremt avlägsen och det var nästan så att man blev deprimerad bara av tanken att resan låg så långt bort..
Men nu, nu är det snart dags. Snart kommer vi att stå på Arlanda Flygplats med hjärtat i halsgropen och säga adjö till både nära och kära, en månad och en vecka kvar.. inte mycket tid..
Tillbaka till innehållet. Det här är en del av de saker som vi har fixat inför resan.

* Först så behövdes ju flygbiljetterna bokas, och det verkar ju idiotsimpelt, men inte det inte. Eftersom att länderna vi ska besöka är ganska griniga när det kommer till Visum och liknande så blev det en hel del trassel med passnummer, outbound ticket numbers och övrigt. 5 flygresor är i alla fall bokade och rutten går som följande

Stockholm ARN - Bangkok
Bangkok - Sydney
Sydney - Auckland
Auckland - San francisco
New york - Stockholm

*Som du som är uppmärksam kanske märke så är det någonting i de ovanstående listade flygresorna som inte riktigt stämmer, nämligen att vi flyger till San francisco och åker ifrån New york, och det betyder alltså att vi var tvugna att hitta diverse färdmedel med vilket vi kan korsa det stora landet i väst, och det blev då Bil. Eller problem nr. 2 som man kan kalla det.
Vart hittar man den billigaste/bästa hyrbilen någonstans? ja.. det tog mig ett 3 månader att lista ut.
I denna djungel av hyrbilsfirmor och lurendrejare så lyckades vi till slut hitta det bästa alternativet. Det blev Kilroy Travel som vi bokade genom, och det var även där som vi bokade flygbiljetterna, så efter tre månaders letande så upptäckte vi att det bästa alternativet hade legat framför näsan på oss hela tiden. Känslan som följde var ungefär densamma som när man letar frenetiskt efter mobiltelefonen för att sedan hitta densamma i fickan - eller i handen - tio minuter senare - och då har bussen redan gått..
Eftersom att vi ska tillbringa nästan 3 månader i USA så ställde vi oss självklart frågan ifall det var billigare att köpa en bil, och för er som läser detta och kanske ska till just USA på Roadtrip kan då notera att det INTE är billigare att köpa en bil, eftersom att själva bilen kostar ungefär 3,000 dollar så kan ju det locka att köpa en, men försäkringsbolaget som jag var i kontakt med i USA skickade mig en offert där jag upptäckte att premien låg på ungefär 12,000 dollar/år för att försäkra en bil på en Svensk medborgare under 25 år, att komma ihåg då är att den försäkringen var långt ifrån den dyraste (det vi kallar helförsäkring i Sverige)

*Som sagt ovan så blir det problem med Visum, i synnerhet i Thailand och Australien, där de kräver ett turistvisum för att entra landet (thailand - över 60 dagar, australien - alltid)
Det här tycker jag är nonsens och tror att det bara är en kontrollfreak-grej och pengaindrivning.
Att skaffa visum för Australien är ett skämt, det enda man behöver göra att är gå in på en hemsida och trycka in sitt personnummer, passnummer och självklart - Kreditkortsnummer.
Att skaffa visum för Thailand var lite mer utav en procedur, där måste man för det första fylla i en blankett och ta två nya passfoton på sig själv, åka till thailands ambassad på Östermalm och lämna in det hela till en kostnad av 200 SEK. Det råder alltså ingenstans någon tvivel om att man skall bli nekad visum, vilket framkallar känslan av pengaindrivning hos mig.

*Eftersom att vi skall vara borta totalt i nästan ett halvår så måste vi vara försäkrade.. Går inte det på hemförsäkringen? - tänker ni. Svar: Nej, inte om man är borta i mer än 45 dagar.
Då gällde det för oss att ragga tag i en bra försäkring hos lämpligt försäkringsbolag och stämma av med dem vad försäkringen täcker osv. osv.

Nu känner jag att det blev mycket pladder. Men i grund och botten vill jag bara påpeka att det inte bara är att sticka iväg utan tanke eller plan, eftersom att man då kommer att stöta på en helvetes massa problem på vägen.
I vilket fall som helst är det extremt skönt att dessa saker är avklarade och nu är det bara själva resan som återstår...

Vi kommer att höras igen,

Pontus