Efter att ha spenderat tre nätter i Miami så checkade vi ut från hotellet och lämnade motvilligt tillbaka Corvetten på Miami International Airport. Vi började åka norrut mot Orlando men gjorde ganska snabbt en avstickare västerut och hamnade i Everglades National Park ungefär i höjd med Fort Lauderdale och West Palm Beach. Lite kuriosa om West Palm Beach är att det finns villor där värda runt 100 miljoner... Dollar.. Lite skumt eftersom att det inte fanns några direkt "stängda" områden, som det finns i L.A. Uppenbarligen så bor det nån svinrik ryss där, som köpt sin förmodade sommarkåk av Donald Trump.
Hursomhelst. Väl inne i Everglades så hittade vi det vi sökte efter - Airboat Tours! Om jag inte missminner mig helt så heter det svävare på Svenska.. Eller träskbåt? Ni vet, de där med den stora propellern baktill.
Vi hoppade på båten och drog rakt ut i träskmarken. Efter ett tag så hördes en röst ur högtalarna på båten; "And on your left hand side you'll see the American Alligator", och mycket riktigt, på vänster sida låg en liten Krokodil och såg dum och farlig ut.
Efter den ruskigt häftiga turen så åkte vi tillbaka till fastlandet och kollade på "Alligator Wrestling", med andra ord en kille som står mitt bland massa krokodiler och jävlas med dem och stoppar huvudet i munnen på dem och andra saker som självmordsbenägna människor sysslar med.
Vi drog vidare upp till Orlando och spenderade natten mitt bland alla nöjesfält på International Drive.
Igår, Torsdag, så tog vi beslutet att åka till John F. Kennedy Space Center för att kolla lite rymdfärjor och andra coola Nasa-saker. Det slutade med att vi fick reda på att de ska skicka iväg en rymdfärja från Cape Canaveral den 11e Juli, vilket är imorgon! Självklart blev vi sjukt taggade på att kolla in uppskjutet och bestämde oss därför för att hålla oss i krokarna över helgen och eventuellt se uppskjutet (om vädret tillåter) på Lördag kväll, det skulle vara en sjukt häftig upplevelse.
Imorse åkte vi hit, till Daytona Beach, från Orlando. En resa som tar cirka en timme. När vi kom hit så åkte vi direkt till stranden.. eller på stranden.. Det är nämligen så att sanden här på Daytona Beach är så pass bra packad att man faktiskt kan köra bil på den, en ganska sjuk känsla faktiskt. Man åker liksom bil bland alla solstolar och utlagda handdukar.
Ikväll så åkte vi till den lokala biografen och såg premiären av Brüno, Sascha Baron Cohens nya film. Jag är fortfarande konfunderad över det faktum att den människan fortfarande lever efter alla skumma sjuka saker han har gjort. Om man tyckte att Borat var sjuk så är det ingenting emot Brüno. Sen om själva filmen är lika bra som föregångaren går att diskutera, men sjukt är den i alla fall. En ganska rolig sak var att en Svensk kille är med i filmen, och har en ganska stor roll.
Nu står snart trippmätaren på 16,000 kilomter och man känner att man kanske inte kommer att sakna de extrema avstånden när man kommer till Sverige. En sak som jag har märkt är att Amerikanerna älskar sina bilar och allt vad det nu heter. De minsta bilarna i det här landet är betraktade som "mellanstora bilar" hemma i Sverige. Ibland verkar det som om att Amerikanerna verkligen bor i sina bilar (vissa kanske till och med gör det). Allt ifrån Bankomat Drive-thru's till Apotek drive thru's till valet parking finns tillgängligt överallt. Det kanske inte är det mest hälsosamma sättet att uppfostra ett folk, och det syns mer än väl på de flesta Amerikaners midjemått. Jag skojar inte, vissa är så pass feta så att de knappt kommer ned i sätena på deras Chevrolet Suburban. Det är alltså, gott folk, ingen myt att Amerikaner är feta.
2 kommentarer:
Hej mina söner, är så glad att allt är bra och att ni får uppleva så mycket häftiga saker, bilderna är superfina men som mamma skulle jag vilja se bilder på er oxå.... bara någon liten bild skulle vara kul!!! Nu är det bara drygt två veckor kvar tills ni är hemma här igen bägge två och snart kommer även syster yster och då är vi äntligen samlade allihop igen, det ska bli "NICE" som någon brukar säga... längtar efter er massor!!! puss och kram från eran mamma
Heej! Alltså jag måste nästan fälla en liten tår, för fan vad bra du är på att skriva. Linda, mamma och jag sitter ute i trädgården och jag var bara tvungen att läsa det här inlägget för dem. Det kändes direkt taget ur en Lisa Marklund-bok. Spännande och sådär rysligt mysigt att läsa. Min röst lät nästan som Sven Volter när jag läste det, haha. Okej inte riktigt.
Hur som, det är kul att följa resan här på bloggen och jag är stolt över att du inte gav upp resan trots att din reskamrat flög hem. Kul att brorsan joinade dig, ni verkar fortsätta resan galant. Härligt!:)Stor kram från bästisens brud! (+ mor o syster)
Skicka en kommentar