Dag 101, Laughlin, NV - hillbillys och enarmade banditer..

Laughlin, Baby!!
Eller var det Vegas?

Igår åkte vi från L.A till Las Vegas för att (som få tidigare har gjort) finna lyckan..
"ahaa, i pengar" tänker ni... Njae, snarare i att försöka hitta ett billigt hotellrum.

Las Vegas är för det första stort. Och med stort menar jag gigantiskt.
Längs "The Strip" finns hur många kasinon som helst.. Allt ifrån MGM Grand till Slots of Fun.
I och med denna hysteri kring spelandet så finns även logi, i form av extrema hotellkomplex som stretar upp emot himlen.
Eftersom att det finns så pass många hotell så bildas såklart en hård konkurrens, vilket pressar ned priserna, kraftigt.

Vi lyckades hitta ett hotellrum mitt i Las Vegas för $30. Det var ett sjukt stort rum som låg i anslutning till kasinot.
Någonting som inte riktigt var lika bra var det faktum att det kostade cirka det tredubbla priset att bo - i samma rum - över fredagen och lördagen.
Vi bestämde oss därför för att skippa Vegas över helgen och söka oss söderut, hit - till Laughlin.
Laughlin kallas även "fattigmans-vegas" och ligger cirka 15 mil från sin storebror vid Colorado river, som flyter cirka 15 meter från det 25 våningar höga "River Palms" som vi nu bor på.

Gränsen mellan Nevada och Arizona går också precis vid floden, vilket betyder att en gallon bensin blir 50c billigare efter en kilometers bilfärd. Det blir även olagligt med Gambling och vägarna blir något sämre.

Här i Laughlin så ligger drygt ett dussin kasinon uppradade och samtliga rymmer bra mycket mer än 1500 pers.
I Laughlin så samlas inte direkt världseliten för att spela bort sina pengar. Däremot så samlas någon slags lyckosökande arbetsklass kring slotsmaskinerna här. Trots att det är väldigt fräscht här så blir vi uttittade för att vara lite mer.. Medvetna om vårat utseende än den gemene gästen som förövrigt ser ut som en väderbiten gammal kedjerökare som genomlidit 4-5 skiljsmässor och till råga på det precis förlorat sitt jobb på fabriken och därmed också blivit tvungen att belåna sin bostad (läs husvagn).

Idag har vi tagit det ganska lugnt och inte ansträngt oss för mycket. Det är fantastiskt hur lätt det är att leva bekvämt i det här landet. När dagens mest fysiskt krävande aktivitet var att gå in på McDonalds för att inhandla en köttsemla och 150 gram överfriterade andrahands-sorteringspotatisar så börjar man känna sig lite för västerländsk.
Vi såg Hoover Dam idag också.. Det var en ganska häftig upplevelse faktiskt, men den var faktiskt lite mindre än jag hade väntat mig..

Imorgon kommer det att vara 42 grader celcius enligt väderprognosen. Och av att döma från idag så kommer det att vara 42 torra grader och en sol som inte är att leka med.

En ganska häftig sak med landskapet här kring Nevada och Arizona är att det kan vara berg som sträcker sig högt upp (över molnen om det hade funnits sådana här) och slätter som man nästan kan se horisonten på. Exempelvis så körde jag i 22 minuter igår - utan att röra ratten. Lite sjukt med andra ord..

Imorgon tänkte vi tagit det lugnt här på hotellet och eventuellt vinna en liten slant och förvandla den till en upplevelse med vattenskoter på Colorado river.
Vinna kan man ju alltid göra här i Nevada. Förlora också.

Eftersom att jag skriver det här blogginlägget via mobilen så kan jag inte ladda upp några bilder, men snart så kommer det att laddas upp en jädrans massa såna!

Dag 98, San Diego, CA - Riktigt blogginlägg

Hallå där!

Nu sitter jag äntligen vid en dator, med svenskt tangentbord! lite skillnad från att stå och blogga från mobilen faktiskt. Nu kan man ju till och med skriva om vad vi faktiskt har gjort under de senaste dagarna.

Vi tar det från San Francisco.

Vi lämnade familjen Day och styrde mot Monterey Bay, som ligger söder om Santa Cruz. Vi stannade inte speciellt länge där, utan åkte istället mot Santa Barbara, som ligger ganska nära L.A, i alla fall om man räknar L.A med omnejd.
I Santa Barbara stannade vi i en natt och bodde på Motel 6, som förmodligen är den största Motellkedjan som finns här.
En sak som jag reagerade på var att Motellen här i USA är ganska exakta med de man ser på TVn hemma från trygga Sverige. Om ni har sett serien "My name is earl" så kanske ni får en bild i huvudet.

Vi åkte sedan mot L.A och ordnade tak över huvudet en bit öst om stadskärnan.
Det var varken lätt eller billigt att ordna boende under helgen som nu passerat, eftersom att Memorial Day (minnesdag för bortgångna soldater) ägde rum i måndags.
Memorial Day är en röd dag och därav så blir det ett sjujävla ståhej överallt, mestadels för att Amerikaner generellt endast har två veckor semester om året och därför blir aningen överambitiösa när röda dagar vankas.

Vi åkte självklart in i Hollywood för att kika runt lite och känna på stämningen.. Det var inte som väntat... Extremt turistigt och ingen direkt charm fanns att ta på. Walk of Fame var inget direkt speciellt heller faktiskt, jag menar, det är namn på stenar som man går på..? Nu kanske jag låter som världens mest griniga pessimist, men missförstå mig rätt. Om jag ska rekommendera platser till någon som ska till L.A så skulle inte Walk of Fame vara en utav dessa. Trots det så hade man förmodligen fått panikångest attacker om man inte besökt gatan.

Vi besökte även Universal Studios, som jag skrev om tidigare.
Det är däremot något att rekommenedera. Trots att ett dagspass kostade dryga $70 så var det värt det. Man kan säga att det var som ett roligt museéum och en nöjespark kombinerat i ett.
Vi kollade på Terminatior 2 i 3D, som varken jag eller PJ gjort förut, och det var nog bland det häftigaste jag gjort på länge. Aktiviteter som dessa var gratis på Universal-området (beroende på hur man definerar gratis - $70 inträde).

Vi åkte till Venice Beach dagen innan Memorial Day, alltså på Söndagen.
Det var ingen hit.
Det var så sjukt mycket folk att vi inte ens kom fram till parkeringen med bilen. när vi avverkat ett par timmar i bilen så gav vi upp och satte kurs mot Motellet.

Det där med trafiken här i södra Kalifornien tål faktiskt att nämnas än en gång. Det är sjukt. Jag visste inte ens att det fanns så mycket bilar här på klotet, men tydligen så.. Bangkok framstår som ett skämt i jämförelse med L.A, rent kvantitetsmässigt. Däremot så är Bangkoks trafikanarki helt absurd, någonting som jag vill minnas att jag nämnt tidigare.

Anyways...

Nu befinner vi oss i San Diego, som ligger jättenära den Mexikanska gränsen.
San Diego är en ganska stor stad, vilket jag inte visste innan jag slog upp det i Lonely Planet-guiden. Den är 1,5 gånger så stor som San Francisco, rent populationsmässigt dvs.
Stan är väldigt fin och ganska liten, och västerut så sträcker stränderna ut sig och försöker stå emot vågorna som kommer in från väst.. På grund av vågorna så finns det förstås även en hel del surfare här.

Eventuellt så kommer vi att träffa Sara, som pluggar och jobbar här i San Diego, och snacka lite skit med henne. trevligt, trevligt =)


Bilder

Dag 97, Los Angeles, CA -

Hallå!

Nu befinner vi oss på vårat motellrum i L.A och glor på amerikansk tv, någonting som kan vara ganska roligt.
Till exempel så visas en hel del reklamfilmer om huvudvärkstabletter, smärtlindrande krämer och övrigt krafs. Ungefär som i Sverige.. Men.. Här måste annonsören lista upp ALLA biverkningar. Ganska roligt.
-"blabla är den absolut bästa gélen för dig som har smärtor i leder eller lider av artros. Bieffekter är: huvudvärk, svimfärdighet, viktökning, osv osv osv.."
Mer än halva reklamen handlar alltså om vad som är dåligt med produkten.

Någonting annat som är ganska roligt med det här landet är poliserna.. Jag menar, i jämförelse med Sverige så är poliserna här aktiva på gatorna. Det är sällan man inte har en polisbil i närheten av sig och i stort sett hela tiden ser man någon som blivit stannad.. I och med detta så löper poliser en större risk att bli skjutna och kanske till och med mördade.. I sverige har vi såklart också problem med att poliser stryker med, Och därför så pågår en het debatt nu i sverige varför sibylla ska börja smöra sina tunnbrödsrullar med Becel Pro Activ och inte det livshotande bregott..

En till sak som jag inte kan sluta roa mig åt är det faktum att Arnold schwartzenegger faktiskt är guvernör här i Kalifornien (över 30 milj pers). Kom ihåg att guvernör Arnold är en gammal överskattad skådis från österrike som tagit anabola sedan han föddes. Hade det inte varit roligt ifall Mikael Persbrandt blivit utrikesminister i Sverige? Eller varför inte vända på det och få Fredrik Reinfeldt att sadla om till biroll i Andra Avenyn.. Amerikanisera tror jag att det heter..

Som jag tror att jag hann med att skriva i föregående inlägg så är trafiken här i L.A helt absurd. Det är inga problem att spendera en eftermiddag i trafiken och det är ingen idé att stressa heller. Det är inte så att vägarna är smala och kurviga, snarare tvärtom, breda som as och spikraka. Till och med våran GPS får fnatt när åker under och över andra vägar och tror att vi åker på en annan väg. Trots det så är det inte speciellt svårt att köra bil här.. Man måste dock ta med sig ett gott humör och ett dussin stressbollar.

Det finns en hel del stereotyper om det här landet som är ruskigt sanna, och den första utav dem att dyka upp är snabbmaten.
Att hitta en nyttig och relativt billig måltid här är inte ett lätt jobb. Att däremot hitta en extra stor hamburgare med en läsk som syns från yttre rymden är dock inget problem. Till exempel så kan du få en "Super Gulp" på 7-eleven för $2.50. Uppskattningsvis rymmer den 1.5 liter.. Det finns även "kaffemuggar" som rymmer drygt 2 liter. Då är ju frågan; vem fan som orkar trycka i sig sådana mängder dryck? Och där kommer den Amerikanska lantisen in i bilden..
Byggd som en heffaklump och med en irriterande accent så syns denna ofta kring exempelvis Taco Bell eller Pizza Huts all-you-can-eat buffét. Nu ska jag kanske inte generalisera allt för mycket, men det är svårt att låta bli..

Imorgon tänkte vi bege oss söderut mot San Diego och kolla in läget där. Efter det så vänder vi tillbaka mot L.A för att byta bil och sedan åka till Las vegas. Vi har ingen direkt tidsplan och ingen stress på oss, vilket är riktigt skönt.

Dag 96, Hollywood, CA - Kort briefning

Hej dar!

Nu har vi pallrat vara arslen ned till L.A och Hollywood!
Det var en liten bit att aka, men det gick relativt bra..
De sista dagarna har vi akt runt i L.A och kollat lite sevardheter, hittat ett billigt Motel som ligger precis i utkanten av staden och tagit det lugnt..

Bland annat sa tog vi en aktur pa den beromda "Mulholland Dr" for nagon dag sedan, helt sjukt haftigt faktiskt!
Nagonting som ar speciellt med L.A ar trafiken.. Sa forbannat mycket trafik sa att det knappt gar att beskriva. 5-7 filer fyllda med bilar, och det rullar inte heller.. det star stilla!
Jag lovar.. Sitt i den trafiken i ett par timmar, och borja kanna sympati med Juha Valjakalja och Michael Douglas i "Falling Down".

Igar akte vi till Universal Studios har i Hollywood och tog en heldag dar vi kollade in inspelningsplatserna for en herrans massa filmer, att gora det ar ett maste har i L.A. Bland annat sa sag vi hela Desperate Housewives-byn, Hajen-sjon, nagon Fast and the Furious Tokyo Drift inspelningsplats, ett stalle fran Angels & Deamons och massa massa fler saker. Grym grej att gora!

Imorgon tankte vi hinna med att aka till Orange County och Newport Beach, som vissa av er kanske kanner igen fran serien The O.C.

Valdigt Brieft inlagg, men det kommer mer sa fort vi kommer till ett Motel dar det inte bara bor otrogna man i 30-ars aldern och prostituerade, och har WiFi!

Forsoker ladda upp bilder, men lovar inget!

Dag 92, San Francisco, CA - California here we come

Nu har vi snart varit har, i San Francisco, i en vecka.
Det har varit GRYMT.
Vi har bott har i det har stora huset, och har i stort sett haft det for oss sjalva. Allt har funnits. Allt fran TiVo (nagonting som borde sla pa riktigt i Sverige inom ett par ar) till mat och snacks i kylen, dit vi har fatt backstage pass.

Nu har vi antligen styrt upp planen infor varan lilla roadtrip.
Fran borjan sa blev vi avradda fran originalplanen som vi hade styrt upp, alltsa att aka fran San Francisco till L.A - till Las Vegas - till Seattle och sedan vidare mot Miami.
Istallet sa tyckte dom att vi skulle aka till L.A for att sedan lamna bilen dar och ta flyget upp till Washington och Seattle for att hamta en ny bil dar.
Jag ringde till Hyrbilsfirman for att fa en Quote for en hyrbil fran Seattle till New York. Svaret jag fick blev 8.700 dollar. Bara?!
Naja, den planen gick ju at pipsvangen.
Nu kommer vi alltsa att kora pa originalplanen.

Imorgon sticker vi.
Forsta stoppet kommer att bli Santa Barbara som ligger 10 mil norr om L.A.. Formodligen sa kommer vi att ta Hwy 1 en bit av vagen, for att sedan hoppa pa den fyra ganger storre Hwy 101.

For ovrigt sa gjorde jag mitt livs formodligen basta kop idag, jag inforskaffade namligen en Nikon D40 Systemkamera med 18-55 mm objektiv. Helt otroligt bra kamera!
Jag har varit trott pa vanliga Digitalkameror extremt lange nu, och kande att det var god tid att skaffa mig en riktig kamera. Bilderna som jag laddat upp idag ar fran den kameran, hoppas att ni tycker om dem!

Dagen borjades med inkopet av kameran. En frukost pa Starbucks blev det for mig ocksa. Starbucks ar for ovrigt javligt bra. Jag har forsokt att lista ut varfor vi inte har det i Sverige, men har inte kommit speciellt langt i mina teorier. Samma sak dar, det kommer val att sla Sverige inom dryga 10 ar.

Efter inkopet av kameran och frukosten pa Starbucks sa sprang jag runt och fotade allting och betedde mig barnsligare an 2,5-aringen och 5-aringen har i hushallet, tillsammans.

Strax efter min lilla fotosession sa satte vi fart mot en utav varldens mest erkanda broar; Golden Gate Bridge.
San Francisco och storre delarna av vastkusten har i USA slas ofta av massvis av dimma som glider in over land, och detta gor att Golden Gate ofta ar tackt av dimma.
Det var den inte idag.
Det var helt sjukt maffigt att se det stora abaket till bro. Att kora over den var ocksa lite speciellt.

Vi akte aven till Golden Gate Park, som ar en ruskigt stor park som ligger i vastra San Francisco.
Efter det sa akte vi langs Skyline Rd Soderut for att senare traffa hwy 101. Efter ett tag sa markte vi att det lag lite alpvagar i vast, sa vi akte dit och korde runt lite pa dom extremt slingriga vagarna. otroligt kul att kora dar.
Middag avnjots pa IKEA, dar vi at kottbullar, potatismos, graddsas och lingonsylt. Det var jattegott, men ingenting jattespeciellt. Det ar ganska konstigt att man inte borjat sakna Svensk mat an, for med tanke pa att manga som man traffat har tjatat om kottbullar och kaviar och allt det dar tjafset, men jag tror att de overdriver lite ocksa.

Jag vet inte riktigt hur det kommer att bli med bloggandet i framtiden, eftersom att PJs dator sjunger pa sista versen sa kanske jag inte kommer att kunna blogga lika ofta, men jag ska forsoka sa gott det gar, eventuellt sa ska vi laga den dar javla datorn ocksa.

Dagen var med andra ord valdigt lyckad. Natten kommer att spenderas i skedande position med min nya partner. Min kamera!

Dag 91, San Francisco, CA - Den Vita Vargen

Hej dar!

Dagen borjade genom att vi ringde til Judy, Ashleys mamma, och fragde om erbjudandet om skjuts till hyrbilsfirman fortfarande stod fast - och det gjorde det sjalvfallet..
Vi blev hamtade runt klockan 12 och akte sedan till San Carlos, dar Judy bor.
Eftersom att PJs mamma, Lotta, har varit Au Pair har i tva ar, sa ville hon visa oss huset och aven visa bilder fran Lottas yngre ar. Det skrattades at roliga, men pa den tiden moderna, frisyrer och olika minnen som Judy delade med sig av.

Vi akte ifran huset och tog oss med hjalp av varan numera Amerikansk-engelsk talande GPS till 750 Bush St och gick in pa Nationals kontor.
Vi mottes av en extremt.....Latinamerikansk.....nagot otranad... 200-kilospjas som kollade pa mig lite lustigt nar jag forklarade att jag glomt Vouchrarna (bokningsnr.) till bilen hemma. Efter en tids overtalan och efter att han forsokt visa att han hade "makt" sa fick vi slutligen skriva pa papprerna och fick nycklarna i handen.

Vi gick runt hornet och ned i garaget lite langre ned for backen.
Nar vi sag alla bilar sa tryckte vi frenetiskt pa knappen med det lilla upplasta hanglaset, och ingenting hande.
Trodde vi.
Bakom en pelare och en stor SUV stod den. Den Vita Vargen.

Det blev med andra ord en trevlig overraskning.
Har kommer ett par bilder..

Dag 90, San Francisco, CA - Americana

De senaste dagarna har varit hur bra som helst.

Igar sa borjade vi dagen med en liten sovmorgon for att sedan aka med Beijan till tagstationen och ta taget in till San Francisco stad.
Val inne i stan sa bestamde vi oss for att stunta i att ta bussen, och valde istallet att promenera runt i staden. Vi borjade pa 4th street pa ostra sidan av San Francisco och vi tankte ta oss darifran till Golden Gate Bridge.
Efter ett par timmars promenad i den 30-gradiga vindstilla staden sa beslutade vi oss for att istallet for att ta oss till Golden Gate, satta upp delmal, sa att vi inte skulle do i en tragisk uttorkingsolycka.
Vi satte kurs mot turisthaket kring Lombard Street (ni kanske kanner igen den som zic-zac road) och borjade ga de extremt branta backarna. Nagonting man lar sig ar att det ar i stort sett samma sak att ga i uppforsbacke som nedforsbacke i den har staden, precis lika jobbigt.

Vi fick ett par fina vyer fran Hyde Streets hogsta punkt och aven en del vind, vilket uppskattades hundraprocentingt.

Nar vi kom ned mot den riktiga turistfallan kring Pier 39 sa slogs vi av det faktum att man nastan var tvungen att sla sig fram for att komma igenom folkmassan.
Det blev ett stopp pa det erkanda "in-n-out burger" for en sjukligt bra hamburgare och en lojligt stor lask.

Nar vi borjade ga tillbaka mot det riktiga San Francisco sa fick jag boter. varfor? jo. jag hade inte rakat mig ordentligt.
Sjalvfallet sa var det en sa kallad "totalidiot" som gav mig boteslappen. inget riktigt alltsa.
Vi sag aven ett gang Latinokillar som var lite.. ja.. overambitiosa i trafiken och krockade in i folk och sprang runt pa gatan..
Man ser och upplever med andra ord ganska mycket nar man strapatserar runt i staden har.

Efter den lojligt langa promenaden i San Francisco sa hoppade vi med gladje pa taget till Menlo Park. Efter en timme sa var vi framme, och vi borjad promenera hemat, nagonting vi inte hade gjort forut. det visade sig ta drygt 1,5 timme innan vi, svettiga och javliga, steg in i hallen har i huset.

Idag har vi inte gjort speciellt mycket mer an att socialisera med ungarna och familjen, och akt till Fry's och kopt en GPS.. Vi provade den sistnamnda pa vagen hem, och jag som korde, blev nastintill tokig nar fanskapet sitter dar och snackar skit om hur jag kor! "Recalculating... Turn left..Recalculating... Recalculating.." Det positiva med det hela ar att man, till skillnad fran PJ, kan lasa en bruksanvisning och fa fanskapet att halla kaften med en simpel knapptryckning.

Det ar otroligt latt att kora bil har, verkar det som, det enda som man verkligen maste koncentrera sig pa ar att ligga i ratt fil hela tiden och stanna dar det ar stopplikt. I ovrigt sa verkar Californien se ut som ett shackbrade ovanifran, med andra ord inga serpentinvagar med avstickare, enkelriktade smagator och massa onodiga vagar som man utan storre svarigheter hittar i Sverige.

Imorgon ska vi hamta upp varan hyrbil pa 750 Bush St. inne i San Francisco. Vi far se vad det blir for karra, men forhoppningsvis sa kommer den att vara bra.. forvantningarna ar dock (utan direkt anledning) relativt laga.

Dag 88, San Francisco, CA - Perfect America.

Det ar helt otroligt att erkanna det. Men har, i den har delen av Kalifornien, sa kanns det faktiskt lite som att vara i en skon Amerikansk film.

Familjen Day, som vi bor hos, har gjort varan vistelse har helt fantastisk, vi ar sa extremt bortskamda och omhandertagna, sa att det nastan kanns som om att man ar gravt handikappad vid vissa tillfallen.
Nagon sadan gastvanlighet ser man sallan faktiskt. Extremt uppskattat.

Idag var den ultimata amerikanska dagen. Vi borjade ganska tidigt pa morgonen, runt klockan 8, med att ata vafflor till frukost. Efter det sa akte vi en bit upp i bergen for att titta pa grabben, Nicos, T-Ball game. Det ar typ Baseball fast for 5-aringar. Solen sken, foraldrarna satt i graset och fikade, ungarna sprang (lite forvirrade) runt i parken och hade kul.
Vi stod med mamman och pappan, Ashley och Bijan, vid sidan av och tittade pa det organiserade kaoset som pagick pa det mest idylliska satt som kan tankas.

Efter det sa akte PJ med Ashley, och jag akte med Bijan, tillbaka till huset. Bijan ville dock visa mig Stanford University (ett utav de mest prestigefyllda universiteten i varlden) och dess omnejd. Det framgick, efter ett tag av ren fornekelse fran min sida, att Stanfords Universitys Campus var extremt stort.
Och nar jag skriver extremt stort, sa menar jag sa pass stort, att om de hade salt all deras mark till byggherrar och dylikt, sa skulle de glatt kunna inkassera runt 40 miljarder US Dollar. (Du laste ratt, miljarder)

Nar min, ibland otroligt, svenska hjarna uppfattade detta, och att det gick 20.000 studenter pa universitetet, sa blev jag lite intresserad, och Bijan agerade direkt. I form av att ordna en varsin cykel och en detaljerad karta over Campus och San Mateo i ovrigt.
Cyklarna fick vi fran grannen, Dave, som var en riktigt trevlig prick med ett sinne for att socialisera.

Vi akte fran 191 Hillside Avenue och befann oss 10 minuter senare pa Campus Drive.
Det mesta fanns pa Campus, allt ifran vaxthus till frathouses. Skyltar som Delta Delta Delta och andra studentforeningar sags lite overallt.
For er som kanske inte fatt mojligheten att besoka ett amerikanskt universitet, och darmed kanske (trots forklaring ovan) inte riktigt forstatt storleken pa dem, sa kan jag informera er om att Stanford har en egen Amerikansk fotbollsarena - som rymmer 55.000 manniskor. Ullevi rymmer 40-45.000.

Det fanns aven utomhuspooler, inomhuspooler, tennisarenor (for cirka 2.000 pers) Fotbollsplaner i massor, loparbanor, gymnastikhallar, gym. Det mesta inom idrott.
Vi lyckades avverka 1/6 av campus och spenderade ungefar 3 timmar dar.
Kostnad for att ga pa stanford under 1 ars tid (normal utbildning 4 ar)= 40.000 USD.
Med andra ord far du rana en ganska stor vardetransport for att ha rad med det.

Efter sightseeingen av Stanfords Campus sa begav vi oss tillbaka mot Hillside Avenue. Det var ganska skont att komma in i ett svalt hus efter att ha varit ute i 33 gradig torr hetta under en bra tid. Vi satte oss ned i soffan, drack Lemonade med is och salde vara sjalar till Hockeydjavulen medans vi, pa apatisk maner, tittade pa CHL.

Efter nagon timme sa kom hela familjen hem, och hade med sig Duke, En blandras mellan Golden Retriever och Pudel, som de precis hade skaffat sig. Hunden ar redan ett ar gammal och ar darmed ganska stor och kan latta saker som "sitt" och liknande.
Efter en liten lekstund i solen med Nico och Duke sa kom Bijan med tva kalla Heineken som han planterade i vara hander. Solen hade nu paborjat sin nedgang och det hela var sa pass idylliskt att man borjade undra nar det var dags att kliva ut ur fotoramen och in i verkliga livet.

Lekstunden foljdes av en del Nintendo Wii i vardagsrummet med barnen och lite spelande pa de nyinforskaffade gitarrerna.
Efter ett tag sa blev det middag, det bjods pa Stek med Bakad potatis. Detta skoljdes ned av en Heineken.

Efter middagen sa satte vi oss i soffan igen och sag pa Boston Bruins mote med Carolina Hurricanes. Vi pratade lite Hockey med Bijan och hade det allmant bra.
Den har dagen har bara skrikit "Perfect America". Helt underbart.

Imorgon sa ska vi eventuellt aka in till San Francisco och titta pa "Bay to Breakers" som ar ett lopp som gar genom stan och som verkar vara ganska haftigt. Efter det sa ska vi fa lana en bil av familjen som vi kan aka runt med och titta lite pa omgivningarna.

Det ar en lustig kansla att tvinga sig sjalv att sova for att skynda pa till morgondagen, men absolut ingenting att klaga pa.

Bilder kommer att laggas upp snart. Talamod.

Dag 86 igen, San Francisco, CA - Ny kontinent - igen.

Lite for kaxig rubrik kanske? jaja, sanning ar det i alla fall..

Planet gick for 18 timmar sen, eller om man vander pa det sa blir det faktiskt endast en timme sedan. Ratt sjukt.

For att an en gang bevisa min totala oformaga att sluta ogonen och somna in pa planet sa stannade jag (ofrivilligt) vaken pa planet.
Varan forsta flight gick till L.A, anglarnas stad. Jovisst, tror inte att dessa anglars blodband finns gomt nagonstans i flygplatspersonalens stab i alla fall. Mycket otrevligare manniskor far man leta efter. Men den har gangen ska jag faktiskt vanta ett tag med att generalisera den amerikanska befolkningen, for tro mig, det kommer jag att gora.

Vi fick sitta i L.A i tre timmar och rulla tummarna i vantan pa att planet till San Francisco samtidigt.
Det var vart det.
Nar det aluminiumfargade american airlinesplanet lyfte fran marken sa fick man direkt en overblick over L.A. Allt fran Compton till Hollywood syntes val fran rad 7, dar jag satt och dreglade over Kaliforniens landskap.
Det blev inte heller samre nar vi gled i cirka 900 km/h over Highway 1. Sjukligt vackert.

I San Francisco hade vi stamt traff med Ashley, som PJs mamma var au pair at nar hon var liten. Vi satt och vantade ett tag utanfor inrikesterminalen utan att se nagon gra nissan van.
dryga 20 minuter senare sa rullade bilen fram. Och i satt en utav varldens mest gastvanliga manniskor.
Det var inget snack om saken - vi skulle med hem till dem och installera oss sa fort som mojligt och sedan gora exakt vad vi ville.
Hon korde langs den 6-filiga motorvagen soderut mot 191 Hillside Avenue.
Vi kom fram till ett sjukt fint hus, belaget pa en hojd med utsikt mot bergen i ost.

Vi fick ett rum, en rundvisning, och halsa pa barnen Nico och Ella (5 resp. 2), som verkade falla ganska fort for oss.

Efter det har inte speciellt mycket hant - forutom en middag, en lang konversation, och ett debatterande med ungarna varfor de maste ata upp maten for att fa efterratt.
Sjukt idylliskt. Vi gick fran tva Backpackers till tva Au Pairer inom loppet av sekunder kandes det som.
Ashley har aven serverat oss en egen laptop med tradlost internet, ett eget vardagsrum med en 50-nagonting TV och visat oss vart allt gott star i koket. Sa mer info har ifran San Francisco kommer inom kort!

Kortfattat - vi overlever.

Dag 86, Auckland - Emigrerar till Amerikat

Likt de gamla vaderbitna Svenskarna som i slutet pa 1800-talet och borjan pa 1900-talet tog baten till "Amerikat" i hopp om att grava upp ett par guldtackor och tjana sig en hacka, sa flyr aven vi nu till det stora landet i vast.
Och visst, det kanske inte hade varit fel att gravt upp ett par guldtackor i form av nagon slags orealistisk vinst i Vegas, men det egentliga malet ar att ta oss fran Vast till Ost, i bil.

Nu nar Nya Zealand ar gjort och 3.000 kilometer har suttits av i en bil, sa kanner man en viss smak i baken. I USA sa kommer vi att avverka det avstandet - ganger fem. Vi far se om vi ens kommer att ha nagra bakandor kvar nar vi kommer hem, och aven om vi har det sa kommer de formodligen vara formade exakt som formen av ett sate i en Pontiac G6.

Nagonting som har varit lite overraskande har i NZ har just varit avstanden mellan staderna, som kanske inte ar speciellt stora nar man ser till siffrorna, men om man vager in att vagarna i stort sett bara bestar av kurvor sa blir tidsavstanden desto storre. Till och med Kiwi's (Nya Zealandare) tycker att det ar lite sjukt att vi klarat av hela norra on pa dryga 10 dagar.

Sa idag aker vi alltsa till USA.
Planet gar ifran Auckland klockan 17:55, och landar i Los Angeles 12 timmar efter det. I Los Angeles far vi vanta i 3 timmar pa planet som ska ta oss till San Francisco, som i sin tur vi ska spendera en dryg timme pa. Vi kommer att landa i San Francisco 2 timmar innan vi reste fran Auckland, jag tror dock inte att man kommer att kanna sig speciellt mycket yngre efter att ha suttit pa flygplan och flygplatser i 17 timmar.
Vi aker aven ifran hosten och till varen, nagonting som ocksa ar ganska haftigt.

Nar man aker bil mitt ute pa vischan har i Nya Zealand, och inte har en GPS, sa far man ta till lite metoder som farsgubben lart ut, namligen att solen star rakt soderut klockan 12 pa dagen. Den metoden tillampade jag ett par ganger, och slogs av att jag likt forbannat kom fel.
Sen kom jag pa en sak. Vi befinner oss pa sodra halvan av klotet, och eftersom att solen gar langs med ekvatorn sa maste det betyda att solen star rakt at norr nar klockan ar 12 pa dagen. Det blev mycket lattare att se vart ost, vast, norr och syd var efter jag kom pa detta. Jag vet inte om resonemanget ar helt gangbart. Om det inte ar det, kommentera!

Igar gjorde bade jag och PJ varsitt inkop, vi kopte gitarrer.
Efter att ha spelat pa den vardelosa gitarren vi inforskaffade i Thailand sa tappade man livslusten sucessivt. Och nar vi har, i Auckland, steg in i en riktig musikaffar sa blev vi bada sa pass sugna att vi inte kunde halla oss. Vi kopte tva identiska gitarrer, som later riktigt bra, och tryckte ned priset en aning. Igar satt vi och spelade lite i common-rummet pa Hostelet, nagonting som tydligen uppskattades av ett par stycken, som kom in och satte sig ned. En av killarna som lyssnade skankte vi varan gamla gitarr till, tror att det blev resans godaste garning. Han vart sa glad att han var pa vag att borja kramas, och eftersom att jag inte ar speciellt fortjust i att krama frammande man, sa snaste jag bort honom med nan kommentar dar jag forklarade att om han fragade om det var sant att han fick den igen, sa skulle jag ta tillbaka den och skanka bort den till en uteliggare. Och mycket riktigt, sa holl han kaften och holl aven avstandet.

En sak som har slagit oss med Nya Zealand, ar att det gar att halla ned budgeten ofantligt, samtidigt som man har kul, vilket sjalvklart ar perfekt for oss.

Vi har; Haft campervan i 12 dagar, betalat 300 mils bensin, bott pa hostel ett par ganger trots att vi haft bilen, atit ute for det mesta, kopt varsin gitarr, betalat en oversattning av vara svenska korkort samt betalat for vissa aktiviteter.
Och vi har gatt ganska precis/lite under budgeten som jag raknade pa for ett ar sedan.
Nya Zealand ar alltsa ett land som valkomnar Backpackers. Stort plus.

Nu, nar klockan ar cirka 03.00 pa natten i Sverige, 14 maj, sa har jag precis kommit ut fran biografen och sett klart filmen "Angels and Deamons". Forst i varlden. (om man raknar bort forhandsvisningar saklart)
Filmen kommer att ha premiar i USA den 15onde, da vi redan har varit dar i en dag.
Mycket bra film BTW!

Nu ska vi pallra oss ivag till flygplatsen for att hoppa pa den 747an som vantar pa oss.

Dag 80, Rotuora, Nya Zealand - 50%

Dag 80...
Det innebar alltsa att halva resan ar gjord.. En ratt konstig kansla faktiskt, det kanns som om man har varit borta ett par veckor.. Men nar man tanker pa nagon specifik handelse, till exempel som nar vi satt i Wien och vantade pa planet till Bangkok, sa kanns det som om man har blivit ratt mycket visare, och aldre, sedan dess..

Nu ar det alltsa USA kvar, och det kanns lite nervost faktiskt. Att helt plotsligt slanga sig in i USA utan nagra som helst aningar om vad som vantar bakom de hart bevakade flygplatsdorrarna.

Tillbaka till Nya Zealand..

Natten fran Fredag till Lordag spenderades sovandes i bilen precis intill Lake Rotuora. Det blev en ganska kall natt, eftersom att vi inte har nagot uppvarmningssystem i bilen nar den ar avslagen. Pa morgonen borjade dock solen skina vilket gjorde det hela lite trevligare.

Pa morgonen sa akte vi in till den lilla storstaden for att ata lite frukost, vi mottes av den alltid lika behagliga kanslan av att komma in i en lite mindre storstad en Lordagsmorgon. Det lilla lunket pa gatorna, och familjebussarna som skyndar for att sonen inte ska missa rugbytraningen.

Idag sa tankte vi aka agglift upp till toppen av en backe har i Rotuora.. For att sedan aka ladbil ned for densamma, vi far se om det kommer att klaras av utan brutna ben eller blaslaget psyke.

Har kommer de bilder som utlovats!

Trevlig helg pa er!

Dag 79, Rotura, Nya Zealand - 370 grader

Nu har vi nastan snurrat runt den har norra on och det har blivit extremt mycket bilakning de senaste dagarna. Tripmataren star numera pa 2.400 km, vilket ar en hel del. 

Tiden i Wellington blev kort, mestadels for att det var riktigt daligt vader dar och inte speciellt lockande att vandra runt i staden. Vi begav oss istallet upp langs Hwy 2 och forsokte att hitta pa nagot roligt dar. 

Vi hittade en gratis camping som lag 15-20 mil fran wellington som vi stallde in oss pa att sova pa. 

Nar vi kom dit, till Norsewood, sa fann vi att lagsasongen verkligen borjar sla hart pa Nya Zealand. Det var inte en manniska dar (forutom Groundkeepern 'Wayne') och allmant dott overallt. 

Dagen efter sa akte vi till Gisborne, som ar en ganska stor stad som ligger langs "Bay of Plenty" dar vi parkerade precis vid havet - at konservburksmiddag - och sov. 

Dock sa var det inte speciellt latt att sova, och det blev inte lattare efter nagra snorungar akte nagon meter brevid bilen och tutade. Men vi overlevde den natten med. 

Nu borjar tiden rinna ut har, men eventuellt sa kommer jag att lagga upp ett par bilder ikvall (fredag morgon for er) som ni kan se pa och bli avundsjuka! 

Dag 76, Wellington - 1350 km senare..

God morgon!

Eller kanske god kväll.. I alla fall här på Nya zealand.
Nu har vi tagit oss ända ned till wellington, som ligger på norra öns sydspets. Det har blivit 135 mil i bil hittills och mer kommer det att bli.
Vi har kört på de mest sjuka vägarna runt om här och har sett mycket.

NZ är, som många av er säkert redan vet, ett land där landskapet kan vara som dag och natt med bara ett par mils mellanrum. Till exempel så körde vi serpentinvägar (där hastighetsbegränsningen var 100 kmh!!) igår och idag har majoriteten vägar bestått av raksträckor.

Det är lite speciellt att bo i en van, faktiskt. Ytan man har att röra sig på är så pass liten så att man får verkligen lära sig att vara kompakt. Samtidigt så finns det något speciellt med att "bo där bilen är". Till exempel så angav jag bilens registreringsnummer som hemadress när vi hyrde sagan om ringen igår..

Eftersom att det blir lite svårt att göra precis allt i bilen så har vi.. Ja... Luktat lite illa det sista dygnet, så idag bestämde vi oss för att ta in på vandrarhem och tvätta oss och byta kläder. Efter en liten tids sökande hittade vi ett ställe, som måste vara ett utav de finaste belägrade vandrarhemmen i världen. Havet ligger precis utanför huset och solen går ner mellan två klippor i havet, hur fint som helst..

Imorgon kommer vi att börja åka mot nordost, för att se vad den sidan har att erbjuda. Förhoppningsvis kommer vi att få bra väder och sol också, så att man kan lägga sig och sola (så att fröken S.I.R blir stolt) sin numera inte så solbrända kropp..

Nu ska jag försöka att få lite sömn, och eftersom att jag redan ligger i sängen och har skön musik i öronen så är det faktiskt lite svårt att hålla ögonen öppna..

PS. Den som kan svara på frågan om hur många kilometer stängsel det finns i det här landet får en guldstjärna när vi kommer hem.

Dag 74, Lake Taupo, Nya Zealand - Serpentinvagar & Stormkok

Sadar ja! Nu ar vi igang har pa Nya Zealand och det kanns riktigt bra!

I Lordags morse sa checkade vi ut fran Hostelet och begav oss till en forort till Auckland for att hamta ut den campervan som vi hade bokat.
Nar vi kom dit sa bad "manana, manana"- killen oss att titta igenom det finstilta i kontraktet.
Jag fann da att vi var tvugna att ha en Engelsk oversattning pa vara Svenska korkort for att fa hyra bilen, samt att man maste ha haft korkort i over ett ar (vilket jag inte haft).

Efter att ha tagit oss till deras Depa, i regn och rusk med en usel beskrivning, sa kan man val saga att jag blev lite upprord over det faktum att massa komplikationer uppstod.
Att oversatta vara Svenska korkort till Engelska skulle inte "vara nagot problem", men vi var tvugna att betala 60 NZD for besvaret, vilket vi gjorde hemma hos en Kinesisk manniska i en annan forort till Auckland.

Nar jag skulle fa mitt korkort oversatt sa kom jag pa att jag hade last i kontraktet att man var tvungen att ha haft sitt korkort i over ett ar for att hyra. Darfor ringde jag upp kontoret och bad dem att kontrollera ifall det var Forsakringsreglerna som sade det eller om det var Foretagets egna Policy. Den nagot langsamma manniskan pa andra sidan traden forklarade att det var Foretagets policy och att jag inte skulle fa kora fordonet.
Jag foljde upp hans svar med ett utlagg om cirka 3 minuter dar jag forklarade pa (relativt) fin engelska att jag da var tvungen att annullera bokningen och att de skulle bli aterbetalningsskyldiga varan deposition samt reskostnaderna. Det verkade tydligen bli for mycket info for honom och han gav med sig.

Naja. Nu har vi i alla fall bilen och allt har gatt bra.

Stopp nr. 1 blev Fylke.
"Fylke?" tanker ni kanske. Japp. Sagan om Ringen-fylke.
Vi letade upp vart "Hobbiton" lag och akte dit och tog en rundtur i det oslagbart fina landskapet.

Tydligen sa hade inspelningarna av Sagan Om ringen agt rum dar i cirka 13 manader (varav 9 manader bestod av uppbyggnad av miljoerna)
Det ar ratt svart att forklara hur fint det faktiskt var, sa jag ska inte ens forsoka med detta, utan istallet ladda upp bilder nar tillfalle ges.

Efter det sa vande vi soderut och akte mot Lake Taupo, dar vi befinner oss nu, och det blev en resa att komma ihag, extremt fin utsikt fran i stort sett hela vagen. Allt fran 2300-metersberg till slatter som man nastan sag horisonten pa.

For er som nagon gang i framtiden ska aka till NZ sa rekommenderar jag starkt att ni hyr en campervan och aker runt i, det finns inget battre satt att fardas har och det ar det absolut mest ekonomiska valet.

Imorgon sa vander vi antingen nosen mot Wellington, som ligger pa sydvastra sidan av norron, eller sa aker vi upp mot nordost. Det beror helt enkelt pa vad som kanns bast just da. Ratt skont liv med andra ord.

Dag 72, Auckland, Nya Zealand - Roadtrip

Hej igen!

Och glad forsta maj! (eller vad man nu sager)
Formodligen ar majoriteten av er som laser detta, bakfulla. Darfor ska jag inte komplicera saker och ting, utan gora det hela sa latt som mojligt att smalta.

For det forsta sa har vi uppfyllt de malen som stalldes upp igar och ar valdigt nojda med resultatet.
Det blev efter manga tur & returresor i huvudet faststallt att vi kommer att hyra en Campervan. For att lagga alla korten pa bordet sa kanns det faktiskt lite for bra for att vara sant.

Imorse sa besokte vi uthyrare nr. 1, dar alla campervans var uthyrda, men vi fick fina tips om vart vi skulle leta, och det ledde till slut fram till att vi hittade ett grymt stalle.
Vi satte oss ned med en 30-ish arig Engelsman som forklarade villkoren for att hyra en Van hos dem. Forsakring och allt lat helt okej, sjalva utrustningen i bilen var mycket bra och allting verkade bra, tills han kom fram till priset.
Hyrperioden, som omfattade 12 dagar, skulle kosta oss 444 NZD.
Nar jag horde det sa borjade min hjarna (likt en gammal dator) snurra igang och det lat ungefar sahar.
444/2 = 222
222/12= 18.5
18.5x 4.50=85 nagonting.

En campervan med sovutrymme for tva pers, kok och DVD-spelare kostade alltsa dryga 85 Svenska riksdaler per person och dag. Helt sjukt!
Imorgon, klockan 11.00, nar vi ska hamta upp bilen, sa kommer vi att fa reda pa om detta verkligen ar sanning. Men tydligen sa ar det sa enligt den nagot bakfulla forsaljaren.
Hor ni fran mig igen pa bloggen sa betyder det att det gick at helvete, om ni inte gor det sa betyder det foljande;

Vi kommer att ta oss ut i Nya Zealand och forsoka lokalisera diverse roliga aktiviteter och fina vyer, uppleva kulturen pa landsbygden och formodligen bli tvugna att stanna da och da for att far ska passera over vagen.
Vi kommer aven att forsoka att ta oss till Gamla Zealand, som ligger norr om Auckland.

Gamla Zealand skall tydligen vara lite flackare an den norra on i storhet, och nagot varmare. Dar ska vi ocksa forsoka ta oss till Cape Reinga, for att se om det ar lika fint som man har hort att det skall vara.
Eftersom att jag aldrig har campat forut, sa kommer det att bli en ny upplevelse i sig. Inte med det sagt att PJ ar nagon Supercampare, i alla fall inte vad jag vet. Det kommer nog att bli lite idiotvarning pa bada oss som ni blogglasare formodligen kommer att fa er ett gott skratt at i framtiden.

Fran borjan skulle den Hawaiianska tjejen (ni kommer ihag henne som valdtaktskvinnan) aka med oss, och vi hade stamt mote med henne innan vi skulle se oss kring efter uthyrningsstallen. Det blev dock lite skrammande nar hon borjade prata om det hela som nagon slags karlekssemester, och utan att avsloja detaljer, sa ar hon inte langre med pa uthyrningskontraktet.

Hoppas att alla ni har haft en bra valborgsmassoafton och hoppas att ni far ett underbart 1 maj med diverse idioter som klampar omkring inne i Stockholms stad och helt oprovocerat slar sonder saker.

Forresten!
Hur manga av er har redan/har tankt Googla "Gamla Zealand". Kliv garna fram eller rack upp en hand. Min bror Joakim kan gora bade och eftersom att han sakert redan googlat och aldrig skulle erkanna det. =)