söndag 26 juli 2009

Dag 160, Sverige - ..160 dagar senare..

Hallå där.

Har väl ingen annan att skylla än mig själv för den rent utsagt usla uppdateringen.

Idag skriver jag det sista inlägget här på bloggen, någonting som känns jävligt trist, men samtidigt ganska rätt.

För 160 dagar sedan så höll jag på att hoppa in i bilen för att bege mig mot Arlanda Flygplats, då med en ryggsäck som kändes sjukt konstig mot ryggen.
För 140 dagar sedan satt jag med ett gäng gamla vänner i ett stekhett Thailand och drack för fulla muggar.. eller ja.. drack för fulla Buckets..
För 100 dagar sedan stod jag utanför det sjukt berömda operahuset i Sydney och blickade ut över Oz's stolthet.
För 95 dagar sedan så var platsen Nya Zealands nordö, där hösten precis börjat visa sig.
Sen kom USA.. och det blev San Francisco, Santa Barbara, Los Angeles, San Diego, Las Vegas, Grand Canyon, Salt Lake City, Seattle, Denver, Saint Louis, Memphis, Birmingham, Atlanta, Orlando, Tampa, Miami, Key West, Fort Lauderdale, Daytona Beach, Jacksonville, Washington D.C och sist men absolut inte minst - The Big Apple.
För 4 dagar sedan så stod jag återigen på Arlanda flygplats och stirrade apatiskt på att rullbandet skulle dra igång, och efter ett tag så låg den där - min ryggsäck -, som nu kändes otroligt mycket skönare och lättare än den gjorde dag 1.

Ni som väntar er någon slags summering av hela resan i ett inlägg får gå ifrån datorn efter det här inlägget och vara besvikna, för att det kommer inte att komma någon sådan.
"Nähe..?.. Varför det då?"
- Jo. För att det går inte att summera. Helt omöjligt.
Jag har själv knappt fattat att jag är i Sverige. Folk pratar Svenska med mig - Jag blir förvånad och svarar på Engelska. Jag känner mig som en missanpassad Victoria Silvstedt i vissa sammanhang. Om några månader eller år så kanske jag kan summera vad de här 160 dagarna har bjudit på. Men det här kommer inte att bli baksidan av någon bok.

På 160 dagar har jag förmodligen besökt fler platser än de flesta gör under en livstid. Och visst är det häftigt. Jag kan säga till folk att jag har varit bland uteliggarna i Bangkok, bland surfarna på Manly Beach, bland neonljusen i Las Vegas.. Och visst är det häftigt?
Men.
Det är ingen tävling. Man vinner inte för att man har varit på fler platser. Vad det egentligen handlar om, tror jag, är att man har haft genuint roligt och upplevt saker som man kommer att minnas. Sen om det är i Nyköping eller New York har egentligen ingen större betydelse, det kryddar bara till upplevelserna lite.
En businessman som rest jorden runt relaterar säkert till Bangkok som ett jävla konstigt ställe där man inte kan gå säker på gatorna. När jag hör "Bangkok" så tänker jag på den där natten då vi kom tillbaka till Bangkok och sov utomhus vid ett café, och det är med ett leende jag tänker tillbaka på det. Jag tror inte att affärsmannen ler.

Jag tror att det är nyttigt att resa runt och se sig om här i världen. Man får referenspunkter och ett annat perspektiv på saker och ting. Att komma hem till Sverige fick mig, och får mig fortfarande, - att skratta till ibland. Saker och ting är annorlunda här - Vissa saker som jag har sett som självklara hela mitt liv känns numera som Bonusar.. eller idioti..

Jag har träffat otroligt mycket nytt folk och det känns trist att man förmodligen aldrig kommer att träffa många av dem igen. Samtidigt som den tanken slår mig så säger en annan del av hjärnan emot och menar att jag inte hade träffat några av dem om jag suttit hemma i Sverige - vilket självklart är sant. Många andra kommer jag förhoppningsvis att se mycket mer av i framtiden.

Hursomhelst..
Nu är den här tiden förbi, och vilken tid det har varit!
Det har blivit ungefär 2,800 mil i bil, buss och båt. 55 timmar spenderade på flygplan och en förskräcklig massa tid i väntan på alla dessa olika färdmedel.
Tre kontinenter, fyra länder och 24 delstater.
Och en Pontus som har haft genuint roligt.

Nu ska jag tillbringa resten av sommaren här i landet där vi egentligen inte behöver låsa varken bildörrarna eller husdörrarna, det kommer att bli skönt att återförenas med alla vänner och bekanta igen.

Jag vill också ge ett stort tack till alla de besökare som lyckats knappa in adressen hit inte mindre än 19,538 gånger och hoppas att ni har tyckt om bloggen, som idag läggs på hyllan.

Tack för den här tiden!

3 kommentarer:

sis sa...

Du skriver ju så jäkla bra så att det nästan blir sorgligt att bloggen inte kommer finnas mer... *Fäller en tår* VÄRLDENS BÄSTA BLOGG HAR DET VARIT IALLAFALL!!!

Solomanen från Norrland :) sa...

"Tre kontinenter, fyra länder och 24 delstater.
Och en Pontus som har haft genuint roligt.". Fan vad bra summerat av dig vännen ! det har varit ett sant nöje att få följa med efter att jag kom hem till Sverige. och visst är det väl så - tänk vad mycket man får uppleva, bara man åker ut och reser. människor man träffar, platser man får se, minnen som man aldrig kommer glömma. språk, mat, äventyr, kultur o.s.v o.s.v. man kan inte vara missnöjd direkt, alla är vi stolta och nöjda över våra reseäventyr! visst är man tacksam mot sig själv vah. :) och du har inspirerat mig mycket genom bloggen ska du veta, jag ska också bila genom USA en dag.. och göra nya zeeland och australien. frågan är bara när. :) puss o kram, skönt att ha dig hemma igen ! snart ses vi !

isamax sa...

Kul Pontus
Erfarenheter och upplevelser är inte tungt att bära, eller hur?
Lycka till i framtiden

Gunilla ?moster