Dag 152, New York, NY - Milda Matilda!

Vart ska jag börja?

Jag tror faktiskt att det är första gången jag skriver ett inlägg och har absolut ingen aning om vad jag ska börja respektive sluta med, så jag får helt enkelt summera de gånga dygnens innehåll med hjälp av lite gammal klassisk improvisation.

Första dagen lyckades jag klara av den större delen av sträckan mellan Atlanta och New York och checkade sent in på ett Motel i utkanten av Washington, DC. Det tog ett tag att somna eftersom att grannarna skrek på varandra och mannen i sällskapet verkade inte speciellt trevlig mot sitt kvinnliga sällskap.

Efter att omedvetandes slagit av alarmet dagen efter så vaknade jag kring klockan 10 och satt i bilen klockan 10.15 på väg mot Capitol Hill i Washington.

När jag kom till Washington så hände det självklara – GPSen lade av. På någon jävla vänster så hittade jag till Turistområdena och körde ner bilen i parkeringsgaraget som borde få någon slags utmärkelse för högsta pris. 20 dollar/40 min. Som hittat.

Jag började promenera mot vart jag trodde att vita huset låg och kom mycket riktigt efter 5 minuter fram till det hus där världens mäktigaste man sover om nätterna. Jag fotade som en galning och tyckte att det var lite utmärkande att samtliga vakter kring vita huset var så pass stora och grova att de utan tvekan har inkluderat ryssfemmor i samtliga av dagens måltider. Efter ett tag så gick jag till andra sidan av Vita huset och märkte då att polisen och Secret Service hade spärrat av ett enormt område. Varför hade jag ingen aning om, men jag anade att det var något i görningen, så jag satte mig snällt i den 32-gradiga värmen och väntade in händelsen.

Efter 10 minuter hörde jag något från Öst. Efter ytterligare 5 minuter så såg jag inte mindre än tre stycken Helikoptrar komma inflygande i kurs mot vita huset. Jag spetsade öronen något och hörde att det sades något på polisradion.. ”..Marine One entering the White House”… -”Marine One…” – tänkte jag, och refererade direkt till någon kass actionfilm och kom ihåg att det var Presidentens Helikopter.. Amerikas fyrtiofjärde President anlände till Vita huset.. Jag kunde definitivt se att det var någon som satt i fönstret på Marine One och vinkade ut mot mig och de drygt 5-600 andra människor som samlats för att se Presidenten anlända till Vita Huset. Det var här Gåshuden framträdde.

Eftersom att jag nu stod på baksidan av vita huset och egentligen ville stå på andra sidan för att få en bra bild av Vita huset och Helikoptern tillsammans så började jag springa mot andra sidan. Efter att – svettig som aldrig förr – kommit fram till framsidan av komplexet så började Helikoptern surra igen och drog iväg i samma riktning som den kommit. Jag fick bilden.

Efter en tids reflekterande över vad som egentligen hade hänt så kunde jag komma överens med mig själv att jag drabbats av ett fall av ”starstruckness”.. Jag satte mig återigen i bilen och började brumma iväg mot New York City. The Big Apple.

Efter ett par timmars bilåkande i den sjukt irriterande trafiken så såg jag Manhattans skyline i solnedgången. Jag vet inte varför, men jag skrek för mig själv i bilen ”LA MANZANA GRANDE!” – på den mest inkorrekta Spanska jag kunde få ur mig.

Efter någon timme i New Yorks sjuka jävla trafik så kom jag fram till Novotel på 52nd & Broadway. Jag letade reda på ett parkeringsgarage och det slutade även här med en dyr historia.

När jag checkat in och installerat mig i rummet här på 17onde våningen så ringde jag till Pappa & Kristina och berättade att jag kommit fram. Självfallet så låg båda två helt utslagna på deras Hotellrum och skyllde detta nonsens på Jetlag.. Men efter ett uppmuntrande samtal från mig så kom Pappa upp till mitt rum och hälsade mig välkommen med en blixt i ansiktet av kameran. Återigen en konstig känsla att träffa en familjemedlem.

Vi satt på Hotellrummet och pratade en bra stund för att sedan ta en liten promenad i New York-kvällen. När Pappa började känna av tidsskillanden så gick han på stappliga ben tillbaka till sitt rum och föll i sömn. Klockan 06.30 ringer telefonen på mitt rum och mitt trötta och överkänsliga öra drabbas av en alldeles för hög decibel i form av en pigg röst. Det var bara att ställa sig i duschen och inhalera en liter ammoniak i gasform och påbörja den första dagen i N.Y.C.

Vi tog en snabb frukost på Starbucks och började sedan promenera ned förbi Times Square och mot Empire State Building.

Jag och Pappa lämnade den svindeldrabbade Kristina nere på bottenplanet för att ta oss upp i New Yorks numera högsta byggnad. Väl uppe så möttes vi av en utav de mest magnifika utsikter jag någonsin sett. Solen hade precis börjat resa sig över Manhattan och sikten var relativt bra. Otroligt.

Väl nere på marken igen så började vi promenera. Efter ett tag kom vi på att Manhattan är stort, så vi valde att ta en taxi till Ground Zero i Finansdistriktet för att där ta Lunch. Efter Lunchen så satte vi oss återigen i en utav de oräkneliga gula taxibilarna och begav oss tillbaka till Times Square och Hotellet.

För ett tag sedan så fick jag reda på att Matilda skulle spendera en dryg vecka i New York med sin familj för att – precis som jag – fira en förälders 50-årsdag. Vi bytte nummer och när jag kom tillbaka upp till hotellrummet så blinkade telefonen och berättade för mig att jag hade nya meddelanden. Det var en rastlös Matilda som ringde och försökte berätta för mig vilket nummer jag skulle ringa när jag hörde meddelandet, det skulle kunna ha gått bättre.. Efter det tredje meddelandet så satt jag skrattandes på hotellrummet och lyssnade till ett utav de 6 nummer som jag bads ringa..

När jag ringt upp Matilda på det nummer jag redan hade i min telefonbok så kom vi överens om att vi skulle mötas på mitt hotell för att sedan hitta på något. En dryg timme senare trädde det – för mig – tredje igenkännbara ansiktet in på Hotellet. Skitkul!

Matilda åkte med mig till JFK Airport och lämnade av hyrbilen.. Ja, alltså efter vi suttit i trafiken i ett par timmar. Det var riktigt kul att sitta och snacka med den gamle kamraten och vi fick en hel del saker utredda.. till exempel att Matilda för en summa av 5 miljoner Svenska Kronor skulle medverka i en session av ”Golden Showers”, och då vara själva.. mottagaren.. Själv berättade jag sanningsenligt att jag skulle medverka för drygt en halv miljon.. Jag antar att det gör mig till nån slags sell-out, vilket jag fullständigt skiter i.

Ikväll så skulle vi fira Pappas 50-årsdag och gjorde också detta på en mycket fin Italiensk restaurang ett par kvarter ifrån hotellet. Det var riktigt lyckat och dagen har överlag varit mycket, mycket lyckad. Imorgon väntar Chinatown, SoHo och The Village.

Jag skulle kunna ösa ur mig adjektiv, men det gör i alla fall inte ont, här i N.Y.C.