lördag 6 juni 2009

Dag 109, Någonstans i Utah - On the road

Gud sade någonting i stil med "naturen är nu eran att förvalta, men att ta sig från punkt A till punkt B tar en jävla tid", och visst hade han rätt den gamla skojaren!
I denna stund sitter jag i bilen och blickar ut över ännu en mil av raksträcka.. GPSen säger att vi ska svänga om 115 kilometer, så ljus i tunneln finns..

Att stressköra är ingen idé här. Om vi inte visste det innan så ändrades uppfattningen igår när jag (med min otroliga tur) körde om en bil aningen fort och tight.. Naturligtvis så var mötande fordon en polisbil.. Alla lampor tändes i ansiktet på mig och jag fick den där känslan man får när man inte riktigt vet om man ska börja gråta eller göra i brallan.. "vafan, så farligt kan det inte vara att bli stannad", tänker säkert majoriteten av er. Nja. Jag vet inte riktigt faktiskt, eftersom att jag aldrig blivit det.. Men jag vill gärna inte ta reda på hur det går till när Konstapel Hillbilly vill visa sin makt för turisten som åker runt med en stadsbil med CA-plåtar.. Alla vi har väl sett den otroligt ointelligenta serien "Cops" som visas mitt på dagen så att man kan hinna klämma in det mellan besöket hos arbetsförmedlingen och den kvällliga misshandeln av barnen..

Hursomhelst så hade jag lite tur i oturen och slapp förklara mig för Konstapeln då han hade bråttom hem till sin kvällsliga rutin i barnkammaren..

Ni som sett bilderna från föregående inlägg och har en någorlunda fungerande hjärna har säkert redan förstått att vi besökte Grand Canyon igår. Och jisses vilken upplevelse det var. Ni som inte haft möjlighet att besöka parken borde göra det..

Efter fotosessionen vid Grand Canoyn så började vi jaga logi. Det var lätt. Men som med allt i det här landet, så var det långt! Närmare bestämt 15 mil.
Vi kom fram till "Grand Canyon Motel" och frågade den löjligt kompakta gubben iklädd slitna jeans och hängslen vad för priser de hade. Efter att ha fått svar på frågan och bokat rummet så blev vi visade till rummet. Det slog mig då varför stället inte fanns med på motels.com. Med heltäckningsmattor fulla av saker som biologer än inte hunnit kartlägga och ett badrum som inte blivit städat det här århundradet så hade det varit förolämpande mot rankningsystemet att ge rummet en halv stjärna. Men orken att leta upp en annat motel fanns inte där, så vi installerade oss och sade god natt till grannarna som också skulle gå och knyta sig i sina husvagnar och lade oss i våra lakan, som i sig erbjöd sällskap i form av tre miljoner kvalster.

Så nu sitter vi här, i bilen på väg emot Salt Lake City.. Ikväll är det den femte finalmatchen mellan Pittsburgh och Detroit, och målet i Salt Lake City är att hitta en bra bar att se matchen på.. Hockeykväll med andra ord, mycket välkommet..




2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh fy fan va vidrigt! Jag får ångest av att du ens sovit i ett så äckligt lakan.... Fy fan! Hur långt har ni kört nu?? Har ni någon koll på det? KRAMAR FRÅN SYSTER!!!!!

En avundsjuk Sofia sa...

åh vad jag njuter till 100 % då jag läser dina inlägg ! =) vad mycket coolt ni får vara med om, är avis på grand canyon.. tuffa bilder ! =) jättefina bilder, så kul att se ! mail kommer strax, ska jag berätta allt om lägenheterna ;) puss o kram ! ps. jag gillar erat boende vid GC.. haha. värre djurpark än mae nam ? :)