Dag 114, Seattle, WA - När vi blev det oväntade besöket..

Hallå där!

Igår åkte vi från Salt Lake City med GPSen inställd mot Washington.
Vi satte oss i bilen runt klockan 10 och brummade iväg nordväst.
Eftersom att det är cirka 140 mil mellan Salt Lake City och Seattle så bestämde vi oss för att köra tretimmarspass så att vi inte skulle somna vid ratten eller på annat sätt orsaka dödsolycka.
Vi körde över Idahos gigantiska slätter som nästintill missbevisade att jorden är rund.
Ett tag så visade GPSen att nästa sväng var 676 kilometer fram.. Malmö - Uppsala...

Efter att jag hade slukat en Rockstar (kanske den mest överdimensionerade energidrycken i världen) så kände jag att jag kunde köra i åtminstonde 17-18 dagar till.. Blodsocker Upp... Blodsocker NED.. När vi stannade någon timme senare kunde jag knappt stå på benen på grund av blodsockret. läsk-igt.

Vi stannade en bit in i Washington för att sova lite då vi kände att våra sinnen och kroppar började svika oss. Resultatet blev - inte speciellt överraskande - ett risigt Motel.
Efter att ha sovit i lakan täckta av diverse kroppsvätskor så pallrade vi oss upp i morse och körde de 25 milen som var kvar till Seattle..

Jag hade medvetet inte ringt Madde på 1,5 dag för att försöka få henne att tro att vi inte skulle komma. Och till och med gått in på Facebook och skrivit "Vancouver" i statusfältet.
När vi stod på 2302 Nob Hill Ave. i Seattle så ringde jag upp henne och sa att vi var på väg mot Vancouver, och förmodligen inte skulle synas förrän helgen.
Efter att hon hade köpt mitt paket skitsnack så berättade jag snällt att jag bara skojade och att jag stod utanför dörren.
Utspringandes kom en glad Madeleine. Vilken skön känsla!

Efter att ha umgåtts lite med Madde och hälsat på familjen hon bor hos så åkte vi, med den treåriga störtsköna grabben Jack, till Pre School för att hämta Sam, Hans tre år äldre bror.
Störtsköna ungar! Den mindre utav dem ramlar och slår sig hela tiden och verkar inte bry sig om löjligheter som att börja gråta. Den äldre varianten skulle utklassa mig på Trivial Pursuit..
Stämningen var med andra ord mycket bra, och barnen verkade stortrivas. Sämre blir det ju inte på grund av att de har Madde som andramamma.

Ikväll så träffade vi två av Maddes aupair-kompisar, Louisa och Pamela, och det verkar vara ett par riktigt, riktigt snälla tjejer, roliga också. Vi satt och drack Corona och åt Nachos på ett jättemysigt ställe i utkanten av Seattle. Mycket bra kväll..

Vi har blivit otroligt väl mottagna här och är extremt tacksamma för det. Vi får bo här i huset och vara med Madde och ungarna om dagarna, vilket är sjukt kul..

Nu börjar det bli lite perverst att vara vaken längre, så nu går jag och stänger av hjärnan ett par timmar..