Dag 132, Oxford, AL - White trash & Black jack.

"...where the skies are blue.."
Så går en ganska känd låt som handlar om den här delstaten.
Än så länge så lever inte Alabama upp till lovorden som skriks ut av packade skandinaver runt medelhavet och av förtidspensionerade ålands-båts entusiaster..
Ett ord. Regn!

När vi vaknade imorse så var det ( som vanligt i memphis) snuskigt varmt. Och sunda förnuftet säger att det blir varmare söderut, men icke!
Värme var ingenting vi bad om, så på den fronten kan jag inte klaga (memphis:38, Alabama 28).Men däremot hade vi kanske inte hoppats på en väderlek med temat "nederbörd".

Tanken från början var att vi skulle ta in på något motell i Birmingham (där de älskar guvernören), men efter att ha besökt ett par motell som gav begreppet "risigt" en helt annan innebörd så bestämde vi oss för att ta oss ytterligare österut mot Atlanta.
Det började regna.
Folk stannade efter motorvägen och andra slog på varningsblinkers och kröp fram.
Som svensk så finns inte ens en tanke att stanna bilen för att vädret är lite dåligt, men kom ihåg att majoriteten städer i Amerika som ibland drabbas av snöfall lamslås när det ligger snö på backen. Hur stavas det..? Mesigt!!

Vi fortsatte i östlig riktning och såg i stort sett ingenting. Blixten slog ned helt sjukt nära oss, om inte till och med i bilen. Men som jag fått lära mig av en något ovädersrädd mamma så är man tydligen säkrast i bilen. Själv har jag ingen direkt respekt för sånt där och tycker att det bara blir häftigare ju mer det låter, men när synfältet blir helt kontrastlöst vitt så blir man lite... Överraskad..

Vi bestämde oss för att stanna till i Oxford över natten och har nu tagit in på ett helt okej motell.
På vårat ständiga frukost/middagsställe så jobbar en tretandad inavlad, gravid 25-åring som refererar till en folkmassa som "yall" och vars ansikte bestod av 50% utslag och 50% akne. Hoppas att plasthandskarna har genomgått kvalitetstester...
Det verkar summera den här stan. Som för övrigt inte ens hade funnits på kartan om det inte hade varit för Wal-Mart.

Imorgon ska vi förmodligen sätta oss i bilen och brumma iväg till Atlanta och Georgia. I och med det så kommer vi att entra en annan tidszon och endast ligga 6 timmar ifrån Sverige.

Atlanta är lite större än vad man, eller i alla fall jag, trodde. Det bor cirka 5 miljoner människor i Atlanta och tydligen är den väldigt utbredd.
På tisdag runt klockan 17 kommer brorsan att landa i Atlanta, vilket betyder att det snart bara är ett dygn kvar. Första natten kommer vi att spendera i Atlanta och dag nr. 2 ska vi ta oss ned till Florida och se vad som finns att göra. Det ska bli sjukt kul och jag ser fram som emot att träffa brorsan igen såhär efter drygt 5 månader.

Det kommer med största sannolikhet att hända en hel del kul saker under den tiden brorsan är här, och jag kommer från och med Tisdag att ha en dator så att jag kan blogga och lägga upp lite bilder från kameran..

Nu ska jag titta på ett avsnitt av "Jesse James is a Dead man", där jesse james ska köra Figure 8 racing, som förövrigt verkar vara en helt sjuk sport. Kolla in det på YouTube.