Den 25e April ar varje ar, i bade Australien och Nya Zeeland, en helgdag.
Varfor?
ANZAC day.
ANZAC day (Australian and New Zealand Army Corps) firas i minne av de bortgagna Australiensiska och Nya Zeelandska soldater som foll i Turkiet under forsta varldskriget.
Later inte som en speciellt stor grej med Svenska oron, tycker jag i alla fall. Jag menar, vi Svenskar ar inte uppvaxta med att vara narstaende eller bekanta eller grannar stupar i krig eller ens vet hur man haller ett vapen, men har nere sa ar det en helt annan kultur.
Fragan som manga som laser detta sakerligen staller sig ar hur man firar soldaters dod.. Jadu, att man ens firar det ar val lite vridet pa sitt eget lilla satt, enligt mig sjalv, men Australiensarna spenderar dagen med att kla ut sig till militarer och supa skallen i bitar, vad jag har forstatt det som.
Var dag borjade med en frukost pa varat hostel runt 9-tiden och sedan en promenad till SFS (Sydney Football Stadium) dar vi skulle forsoka fa tag pa biljetter till dagens rugbymatch.
Nar vi lyckats lokalisera SFS, runt 10-tiden sa upptackte vi att biljettforsaljningen inte borjade forran klockan 12. For att inte slita ut fotterna mer an nodvandigt sa tog vi da beslutet att lagga oss i parken som omringar arenan.
Beslutet visade sig vara valdigt bra. Eftersom att vadret var bra sa drojde det inte lange innan de Svenska grabbarna lag trojlosa och sasade i parken. Sydneyborna, som verkar tycka att 23 grader celcius ar lite kyligt, joggade forbi oss med deras konfunderade blickar riktade at varat hall.
Nar visarna pa uret visade rakt upp sa trangde vi oss framfor de savliga Sydneyborna och roffade at oss en varsin biljett till motet mellan Sydney Roosters och St George Dragons.
Promenaden genom det ljumna Sydney hem till Kings Cross blev trevlig, jag kan dock inte neka att jag blir lite arg pa mig sjalv varje gang jag kommer pa mig sjalv att tycka mer och mer om hosten. Konstigt, inte sant?
Runt halv-tre tiden sa borjade vi, med 27.000 andra rugbyfans, vandra mot SFS for att se matchen. Efter lite virrvarr inte pa arenan sa lyckades vi fa tag i ett par platser, som formodligen var i en hogre prisklass an de vi egentligen skulle sitta vid.
Introt till matchen kandes langre an vad sjalva matchen var. Mycket pa grund av att ANZAC Day agde rum. En helikopter landade pa planen, flaggan hissades pa halv stang, aldre herrar i fina kostymer holl tal och den Australiensiska nationalsangen sjongs i falsk ton.
Matchen i sig var bra, Dragons sopade banan ur hemmalaget Roosters och det sjongs och skreks. Bara att se sjalva matchen gjorde att Fotboll framstod mer och mer som en sport for tontar i mina ogon. Stabbiga grabbar som fick larkakor reste pa sig och intog deras position, de mindre killarna sprackte ogonbrynen och viftade bort lakaren som rusade in pa planen for att sy ihop det blodande saret. Med andra ord kan Rugby sammanfattas som en sport dar testosteron ar en bidragande faktor till vinst. Bra show blir det ocksa.
Nu ar klockan alldeles for mycket har i Oz, och sangen vantar.
Nagra bilder fran dagen kommer har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar